I morse skrev Karin Jirenius en klockren kommentar i min blogg (tack Karin för du vågar visa att du läser min blogg, min fru gör det nämligen i smyg). Hon skrev följande:
"Men jag tror att det bara är att gå till sig själv och titta på det egna
beteendet gentemot föräldrar och även svärföräldrar för att få en aning om hur
de egna barnen kommer att behandla oss. Ägnar vi tid och omsorg åt den äldre
generationen kommer vi nog att kunna få samma av våra barn."
Det är så sant som det är sagt. Det vi med våra liv och våra priortieringar visar är värdefullt för oss kommer var mycket lättare för våra barn att också värdesätta. När Karin skrev sin kommentar kom jag att tänka på egen mamma. Ett av de starkaste minnena som jag har från min barndom är hur min mamma hjälpte min farmor med allt praktiskt. Det var många, många timmar som lades ned på att rensa trädgårdsland (samma trädgårdsland, fast i mindre skala, som hon hjälper oss med idag), handla mat och kläder och skjutsa farmor fram och tillbaka till olika ställen. Nu som vuxen kan jag känna en oerhörd respekt för det engagemang hon visade sin svärmor under mer än tre decennier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar