Ett år i siffror

En bild säger mer än 1000 ord. Men en siffra kan innehålla mycket information den oxå. Ni som har läst Liftaren guide till galaxen vet vad jag talar om. Ni som inte har gjort det kan få en snabbkurs genom att titta på klippet nedan.

Här kommer mitt försök att sammanfatta 2013 i siffror. För att gör det hela lite roligare för dig som läsare så får du själv stoppa in siffrorna där du tror att de passar.

2  2,67  3  5  7  16  28  30  36  47  81  105  325  360  3400  6800

__   är det genomsnittliga antalet pizzor familjen äter på fredagskvällen.
__   familjebesök på Gustavsviks äventyrsbad har det blivit under året.
__   procents löneförhöjning fick underrtecknad under 2013
__   kr kostade taxiresan till Skavsta flygplats. Bilreparationen ytterligare ___   kr.
__   timmar har vi lagt på på byggnation och renovering
__   timmar barnfritt har jag och hustrun haft under året.
__   minuter tar det att åka till jobbet när fem barn ska lämnas på fyra ställen på morgonen.
__   A:n hade sonen i sitt höstbetyg i 9:an
__   blogginlägg har jag skrivit under året
__   barn deltog i Position X på Torp
__   predikningar har det blivit under året
__   gånger i veckan åker jag i väg och styrketränar
__   procent är Mathildas nya tjänstegrad
__  helger har vi haft helgbarn hos oss
__  utlandsresor i tjänsten har det blivit

Några tankar om ekonomin inför 2014

Inom ramen för min tjänst som omvärldsanalytiker på Kommuninvest så tog jag fram en graph för OECDs prognoser för utvecklingen av den svenska ekonomin 2013. Våren 2012 såg prognosen hyffsad ut, men en tillväxt på drygt 2 procent. Sedan dess har prognosen skrivits ned och skrivits ned och när SCB väl summerar helåret 2013 får Anders Borg nog vara glad om tillväxten ligger över noll.

Hur blir det då för 2014? Vanligtvis brukar det vara exportindustrin som driver på den ekonomiska återhämtningen, men på grund av den låga efterfrågan i många av Sveriges exporttländer är det tveksamt om svensk ekonomi får någon större draghjälp från omvärlden. Istället pekar många ekonomer på hur viktig hushållens konsumtion är för tillväxten. Goda reallöneökningar, det femte jobbskatteavdraget och lägre räntor kommer se till att hjulen i ekonomin fortsätter att snurra. När jag läser detta får jag något av en klump i magen. Mycket av tillväxten som är tänkt att ska under 2014 beror på finans- och penningpolitiskdoping (läs stimulanser). Den femte jobbskatteavdraget finansieras av lånade pengar och en  del av hushållens konsumtion finansieras av en ökande skuldsättning. Långsiktigt hållbart? Tveksamt. Utifrån ett hållbarhetsperspektiv går det dessutom att fråga sig:
Hur många renoverade kök, nya mobiler och fler resturangbesök behöver vi egentligen?

Ska jag binda räntan eller inte?

Det händer ibland att jag får frågan från min omgivning huruvida man ska binda räntan eller inte? Fram till för något år sedan tyckte jag att frågan var ganska komplicerad. Vi vet ju ingenting om framtiden - förutom döden och skatterna som Benjamin Franklin uttrytckte det - och alla prognoser är ju bara mer eller mindre kvalificierade gissningarna. Jag skulle ändå vilja påstå att det mesta talar för att man kan ligga kvar med kort räntgbindning ett bra tag till. Här följer mina argument:

• På grund av den låga ekonomiska resursutnyttjandet, vilket den höga arbetslösheten är ett uttryck för, finns det inget inflationstryck i ekonomin. Något som Riksbanken till slut var tvungen att böja sig för när de sänkte reporäntan härom veckan.
• Vi väntar fortfarande på att ekonomin i Europa ska vända uppåt. Det mesta pekar på att återhämtningen blir en långsam historia från en låg nivå, vilket talar för att räntorna inte kommer att stiga särskilt mycket.
• Centralbankerna, inte minst Federl Reserve, kommer inte låta räntorna stiga för fort, även när takten i den ekonomiska återhämtningen ökar. Med tanke på all den skuld som finns i systemen skulle även små räntehöjningar kunna få ödesstigra konsekvenser för den ekonomiska utvecklingen. Därför finns alltså ett tryck på centralbankerna att hålla tillbaka räntorna så länge det bara går.

Frågan man kan ställa sig är huruvida fortsatta låga räntor är en bra idé eller inte. Mitt svar på den frågan är att alltför låga räntor var det som en gång orsakade finanskrisen 2008-09. Av den anledningen har jag svårt att tro att dagens lågräntepolitik  kommer leda till något annat än skapandet av nya finansiella bubblor. Men i det här fallet hoppas jag faktiskt, tro det eller ej, att jag har fel.

Årets julbrev

Efter att ha skrivit julbrev i femton år -  så många år har några av er uthärdat min högst subjektiva betraktelse av det senaste året i familjens liv – har jag de senaste åren försökt att förnya upplägget något. 2011 var året då jag försökte beskriva de senaste 12 månaderna med hjälp av siffor, 2012  berättade jag om händelser i kronologisk ordning och detta år tar sig julbrevet formen av en 10-i-topp-lista med året höjdare, men också ett och annat bottennapp.

Längsta förkylningen

I börja av september kom hostan och i mitten novem­ber, efter hals- och ögon­fluss, penicillinkur och två och halv veckas frånvaro från jobbet, blev Mathilda äntligen friskt. 10 veckors konstant förkylning tog på krafterna (för oss båda).

 

Största U-svängen

Samuel började 9:an i höstas. Attityden till skolan och studierna var en helt annan än under föregående år, vilket har märkts i hans (redan tidigare goda) betyg.

Två veckors prao i höstas på lokaltidningen NA var en höjdare.  Det skulle inte förvåna mig och hustrun ifall han väljer ett yrkesval där han kommer skriva en hel del-

 

Årets nybygge 1

Förra sommaren kom vårt nya förrådsbygge på 36 kvm knappt ovanför marken. I år gick det desto snabbare. Alla förberedelser som vi gjorde i fjol men som inte märktes då , t.ex. kapa och måla panel, och snickra ihop vägsektioner, hade vi stor glädje av nu.  I maj reste vi väggreglarna och i augusti, lagom till Mattias födelsedag var huset i det närmaste tätt. I mellandagarna kommer vi lägga golv och börja med sätta osb-skivor på mellanväggarna. För den som vill se mer kan man klicka på följande länk. 

Årets nybygge 2

I våras blev vi godkända av Örebro kommun som familjehem. I väntan på en möjlig placering lät vi hantverkare dela vårt stora vardagsrum på över­våningen i två och dess­utom sätta upp takfönster i en av de stora kläd­kamrarna på övervåningen. På några dagar fick vi ett och ett halvt rum till. I natt, lagom till julafton, bar vi in Lydia till hennes nya krypin och hon var så nöjd när hon vaknade.

Årets förlängning

Efter 9 år så försvann vår gamla sandlåda (mitt och Mathildas allra första byggprojekt som när den byggdes stod mitt ute ipå gärdet framför huset). Detta innebar i sin tur att fotbollsplanen kunde utökas. Vilka härliga matcher vi har haft under sommaren; jag och hustrun mot Samuel, Debbie och Lydia.

Årets tjänsteresor

Resor i tjänsten är bara glamoröst för den som aldrig behöver resa i jobbet. Men i år var hade Mattias för­månen att besöka Visby under Almdals­veckan,  Paris under en av sommarens vackraste veckor och EU-parlamentet i Bryssel i höstas . Tre resor som var och en gav många spännande intryck och nya infallsvinklar.

 

Årets Kajsa Kavat

I höstas började Lydia skolår 2 och hon stortrivs i sin nya klass. På torsdagarna går hon ner till förskolan, hämtar  lillasyster Rakel och  tar länsbussen från skolan in till stan för att hinna in till sin dans­lektion på kultur­skolan.  

Årets bästa köp

Vi har en mångårig tradition av att avsluta skol- och arbetsveckan med bad (och sen pizza och smågodis framför tv:n). De kraftigt rabatterade årskorten på Gustavsviks nöjesbad blev därför utan tvekan året bästa investering.

 

Årets utflykt

Våra barn har knappt varit utanför landets gränser. I maj var det äntligen dags. Fyradagarresan till storstaden London blev ett äventyr (inte minst eftersom bilen gick sönder på nedresan och vi fick ta taxi från Odensbacken till Skavsta). Att flänga fram och tillbaka över centrala London hela familjen hela tiden var något av en utmaning. Efteråt var dock alla barnen oerhört nöjda med resan. 

Största festen

Den 17:e augusti firade jag min 40-årsdag. Närmare 100 gäster kom och under dagen samlades det in 7000 kr till Hannaskolans (i Emurakin i Kenya) kom­mande biblioteks­hyllor. Tack till er som var med och gav.

Årets insats  

I en gudstjänst för några veckor sedan fick jag och hustrun beröm för vår trädgård. Det var ju trevligt i sig, men ära den som äras bör. Utan farmor Ingrid skulle varken trädgårds­landen frodats och växt och inte heller hade pusslande med vardagsbestyren fungerat fullt ut.

Årets konditor

Här är det en kamp mellan hustrun och äldsta dottern, Miriam. Det är inte lätt att välja mellan Mathilda hembakade prinsesstårtor till varje födelsed­ag eller dotterns alltmer estetiskt tilltalande bakverk.

Årets nykomling

I maj gick vi in i ytterligare ett kontaktfamiljsuppdrag. Varannan helg bor en charmig liten treåring grabb, som tagit hela familjen med storm, hos oss. Han och Rakel är i det närmaste oskiljaktiga när han är och hälsar på  

 Största egoboasten 1

Utan tvekan när jag och S.F. sprang in i barnmötes­tältet på Torp till Eye of the tiger för att berättade om Position X, och 350 barn jublar av förväntan.

Största egoboasten 2

Att besöka Finansdepartementet och göra en dragning av min rapport Den kommunala låneskulden 2013. Något av en dream come true för en nationalekonom som undertecknad.

Årets bloggare

I februari började jag blogga. Min tankar om allt mellan himmel och jord nedtecknade och samlade på ett och samma ställe. 40-årskris hävdade familjen, men ett halvår senare började även sonen blogga. Han skriver på nästintill perfekt engelska  och temat har alltid någonting med film att gör. En mycket läsvärd blogg med andra ord, väl värd ett besök. Senaste inlägget handlar om vilken skådespelare som ska spela Antman i Marvels nya storfilm :).

Roligaste engagemanget

Skulle jag beskriva mig och hustrun med ett ord skulle det nog vara engagerade. Ibland kan jag undra hur vi hinner med allt? Och svaret är att det gör vi inte. Tanken att man hinner med allt är en illusion. Men det vi hinner med är sådant som vi har prioriterat. En av många höjdpunkter under året är kyrkans julbasar vid första advent där varje krona går till att ge barn i Kenya och Tanzania en bättre framtid. Hela familjen är med och hjälper till, både före, under och efter basaren och det är en sååå roligt (men skönt när det är över). I år fick vi in drygt 70 000 kr!

Årets fest 2…

Är egentligen nästa års fest. Den 16:e augusti kl 14 – 21 är ni välkomna hem till oss och fira min älskade hustru som fyller 40 år.

Eftersom Mathilda redan har allt hon behöver och mer därtill, så ni gärna ge en gåva till Hannaskolan i Emurakin. Den här gången går pengarna till böcker i biblioteket.

 Värsta logistiken

I höstas började både Miriam och Deborah på en Grenaldjärskolan, en kristen friskola på östra sidan av Örebro. Det innebär att vi har fem barn som ska till en förskola och tre skolor. Att koordinera hämtningar och lämningar, inte minst då de alla de fyra äldsta har kulturskole­aktiviteter efter skolan, har varit ett pysslande som dock har gått över förväntan. Barnen är duktiga att ta sig till sina respektive aktiviteter själva.

Årets shopping…

genomförs numera under novemberlovet. Hustrun och de fyra äldsta barnen plus farmor går upp mitt i natten och tar en busstur till GeKås i Ullared.  Jag och Rakel, i alla fall jag, är glada att vi slipper följa med.

Årets göra-nu-på-en-gång-genast sak

Sista helgen i maj kom den. Mathilda ville absolut göra en trädkoja – eller rättare sagt en koja runt ett träd. Det är märkligt att den som kommer på idén och den som genomför den inte alltid är samma person. I vilket fall som helst så var kojan klar när helgen var slut.

Årets ”skitgöra”

När kylan kom tillbaka i mars månad frös avloppsröret till markbädden. Att få iväg kiss- och bajsvattnet blev under några veckor ett manuellt ”skitgöra”, men bor man på landet har man snälla grannar som har de rätta grejorna.

 

EN VÄLSIGNAD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR önskar FAMILJEN BOKENBLOM

Min föreläsning på Finansdepartementet

Förra månaden blev jag inbjuden till Finansdepartementet att hålla ett föredrag om svensk kommunsektorns skuldsättningen. Jag ägnade större delen av hösten åt att skriva en rapport i ämnet och nu var det liksom examensdag. Rummet var mer än fullsatt, 30 tjänstemän från framförallt finansdepartements enhet för offentliga finanser men även från Konjunkturinstitutet. Eftersom jag vet att man sällan får andra en chans att göra ett första intryck så funderade jag en hel del på min inledning. Efter en del funderande så valde jag att börja på följande sätt:

För drygt ett år sedan var jag och några kollegor nere på kommunekonomernas stora konvent i Malmö - Kommek. Naturligtvis var finansmarknadsminister Peter Norman där. (Statens uppföljning av kommunesktorn ligger på hans bord.)  I samband med att ministern besökte vår utställningsmonter och hämtade glass från vår servering - maten i övrigt på mässan var ju som bekant under all kritik- passade jag på att ta ett kort honom. Jag MMS:ade omedelbart kortet till hustrun och undrade om hon visste vem mannen var. Min fru som är en mycket gudfruktig kvinna svarade sanningsenligt att hon inte hade någon som helst aning vem mannan på bilden var, men, hälsade hon, vår dotter tror att det kan vara Kenny Starfigher! Det innebär att varje gång som jag ser Johan Rehnborg i reklam för Solsidan på TV4 så ler jag lite inombord.

Var min inledning framgångsrik? Vad tror du som läsare?

Lycka är att kunna göra 15 armhävningar

I början av 2013 började jag träna regelbundet på Gustavsviks gym. Elaka tungor säger att det är en del av min 40-årskris. Det faktum att både träning och bloggskrivande sammanfaller med just min 40:e födelesdag har visat sig lite svårt att bortförklara.  Nu när året närmar sig sitt slut kan det vara på sin plats att berätta om träningen har gett något resultat. Jag kan ju börja med att slå fast att de manliga delen av familjen Bokenblom inte direkt har några större anlag att öka i vikt eller lägga på muskler. Med detta sagt så har jag ändå kunnat konstatera under hösten att jag har lyckats flytta ett till två hekto kroppvävnad från magen upp till bröstregionen. Värdet av denna förflyttning kan naturligtvis ifrågasättas, vilken sker titt som tätt av hustrun, men för min del har det inneburit att jag kunna göra något som jag aldrig gjort tidigare i mitt liv - armhävningar.

Armhävningar har mitt stående Waterloo. Jag har visserligen inte så mycket kroppshydda att lyfta upp och ned, men musklerna för att utföra denna kroppsövning har varit ännu mindre. En till två armhävningar har jag klarat av sedan har det varit kört. Därför var det med viss bävan som jag för någon vecka beslöt om att testa huruvida mitt embryo till bröstmuskler kanske kunde få mig att vända nederlag till seger på detta område. Döm av min förvåning när jag vid första försöket klarade av att göra tio i det närmaste perfekta armhävningar på ett bräde. Idag har jag pressat upp siffran ytterligare. Inget stort steg kanhända men för min del så visar det att, för att använda en klysch, det aldrig är försent att förändra sig, varken på insidan och utsidan, även efter det att man har passerat de 40.

Mina tankar inför ett församlingsmöte

I morgon söndag har vi församlingsmöte i Mellringekyrkan. På dagordningen står frågan om hur framtidens pastorsteam ska se ut. I det här inlägget tänkte jag dela med mig av min högst personliga uppfattning i frågan. Mina funderingar grundar sig mycket i det som jag skrev om i mitt tidigare inlägg Funderingar efter ett församlingsmöte. Jag upplever att vi som församlings står i ett spännande skeende där vi har möjlighet att göra viktiga vägval om hur vi tillsammans vill arbeta och verka för att uppfylla det som är församlingens vision:
Mellringekyrkan vill vara en församling av liv och kraft som förändrar världen genom att göra folk till lärjungar.

I min värld ser tågordningen ut så här. Visionen talar om vad och/eller vart vi vill vara, men tvingar oss samtidigt att ställa frågorn om hur. Hur ska vi ta oss dit som visonen pekar? När hur- frågorna är besvarade blir det intressant att diskutera resurser. På vilket sätt ska vi möta de behov som har identifierats. Först därefter kommer frågan om anställningar in.  Här uppelver jag att vi som församlingen inte är riktigt är klara. Det innebär å andra sidan att vi har en fantastisk resa att göra tillsammans under 2014. Jag tror på en vår med samtal och funderingar i både församlinsledning och församling kring frågorna om varför och hur.

Trost den reservation till ytterligare anställningsprocent som går att läsa ut i stycket ovan så kommer jag att rösta ja till församlingsledningens förslag om pastorsteamets utformning i morgon. Det finns några anldeningar till det.

* Jag har stort förtroende för alla de namn som har nämnts och jag kan se dem fungera mycket väl i team tillsammans.
* Med den verksamhet, utmaningar och ambitioner som församlingen har och står inför så tror jag inte att nuvarande procentsatser räcker (inte i dagsläget i alla fall).
* Ekonomin tror jag inte är en problem. Samma offrande 2014 som 2012 täcker den procentuella utökningen av tjänster.

Män är djur

Nej, så långt skulle jag inte gå, men faktum är att jag inte har alltför höga tankar om män som grupp.  Ska man generalisera, och det måste man ofta göra för att få världen och tillvaron och allt vad de rymmer att gå ihop, så tycker jag att vi utgör den utan jämförelse  mest osympatiska halvan av befolkningen. Å andra sidan får detta som naturlig konsekvens att jag är lite bekymrad över  vilka låga kvalitétskrav som den andra halvan av befolkningen har när det gäller val av livspartner, i alla fall  Sverige där valet är tämligen fritt. Helt seriöst, vore jag kvinna skulle jag tänka till både en och två gånger innan jag gick in i relation med en man, speciellt med någon som jag.
Låt mig ge ett litet exempel på vad jag menar. För några veckor sedan kom en undersökning som visade att kvinnor i genomsnitt lägger ner 47 minuter mer än män på oavlönat arbete i hemmet, PER DAG! Det blir 329 minuter på en vecka eller 16 500 minuter om året. Det motsvarar ungefär sex arbetsveckor. Det värsta av allt är att den tiden bara inkluderar genomförandetid. All kraft och energi som kvinnor behöver lägga ner på att i huvudet planer och styra familjens vardagsbestyr (från hämtning och lämning på dagis, via veckomatsedlar till planering av familjens sociala liv) finns inte ens med i ovan nämnda beräkningar. Utifrån detta kan jag inte låta bli att fråga mig, vad håller vi män på med i egentligen, och hur står alla kvinnor ut egentligen?

Ekonomiska incitament i barnuppfostran

En grundpelare i ekonomisk politik är att ekonomiska aktörer, d.v.s. individer, hushåll  och företag, reagerar på ekonomiska incitament. Genom skatter och subventioner kan vissa önskvärda beteenden premieras medan andra kan motverkas.  I stort sett hela den nuvarande regeringens skatte- och arbetsmarknadspolitk bygger på att ge människor incitament att arbeta mer, inte minst  genom de så kallade jobbskatteavdragen. Lite förenklat kan man säga att ju mer pengar man får ha kvar i plånboken desto mer vill man arbeta. (Personligen är jag mer benägen att tro att det omvända sambandet är ännu starkare. Desto mindre jag får behålla av mina pengar desto mindre benägen blir jag att arbeta mer.)

Under hösten fick jag ett tydligt exempel på hur ekonomiska incitament liknande dem som beskrivits ovan även  kan fungera även i en barnuppfostringssituation. Många barns månadspengar är på ett eller annat sätt knutna till ett visst mått av hushållssysslor och/eller andra förpliktelser så som läxläsning. Att vi curlande föräldrar sedan har svårt att vara efterfölja de regelverks som vi har satt upp är ett annan historia, väl värt ett eget blogginlägg. Om månadspengen sätts för lågt, vilket var fallet i vår familj under ett antal år, minskar de incitamenten att t.ex.städa sitt eget rum.För att citera en tonåringen till en arbetskollega, att göra sina hushållssysslor blir "fett ovärt" om månadspengen är för låg. För att använda nationalekonomska termologi - om den upplevda kostnaden (d.v.s. ansträgningen) för att städa sitt rum överstiger nyttan av erhålla den för lågt satta månadspengen så är det rationellt att låta bli. Genom att marknadsanpassa (läs kraftigt höja) månadspengen ändrade vi dock hela incitamentstrukturen för våra barn och plötsligt genomförs uppgjorda hushållsysslor. Helt smärtfritt är förstås inte systemet men vi tog ett steg i rätt riktning.