Inom ramen för min tjänst som omvärldsanalytiker på Kommuninvest så tog jag fram en graph för OECDs prognoser för utvecklingen av den svenska ekonomin 2013. Våren 2012 såg prognosen hyffsad ut, men en tillväxt på drygt 2 procent. Sedan dess har prognosen skrivits ned och skrivits ned och när SCB väl summerar helåret 2013 får Anders Borg nog vara glad om tillväxten ligger över noll.
Hur blir det då för 2014? Vanligtvis brukar det vara exportindustrin som driver på den ekonomiska återhämtningen, men på grund av den låga efterfrågan i många av Sveriges exporttländer är det tveksamt om svensk ekonomi får någon större draghjälp från omvärlden. Istället pekar många ekonomer på hur viktig hushållens konsumtion är för tillväxten. Goda reallöneökningar, det femte jobbskatteavdraget och lägre räntor kommer se till att hjulen i ekonomin fortsätter att snurra. När jag läser detta får jag något av en klump i magen. Mycket av tillväxten som är tänkt att ska under 2014 beror på finans- och penningpolitiskdoping (läs stimulanser). Den femte jobbskatteavdraget finansieras av lånade pengar och en del av hushållens konsumtion finansieras av en ökande skuldsättning. Långsiktigt hållbart? Tveksamt. Utifrån ett hållbarhetsperspektiv går det dessutom att fråga sig:
Hur många renoverade kök, nya mobiler och fler resturangbesök behöver vi egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar