Några reflektioner kring ett personlighetstest

I tisdags i den hemgrupp i Mellringekyrkan som jag och hustrun tillhör talade vi om våra gåvor och talanger och att de kan komma till lite olika uttryck beroende på våra personligheter. Ett sätt att reflektera på sin personlighetstyp är att tänka på följande bild:
Fyra personer ska åka på sol- och badsemester till Varberg med bil. Person A  sitter redan bakom ratten och undrar varför resten av sällskapet inte har satt sig i bilen. Helst hade person A åkt för tio minuter sedan och när bilen väl har kommit ut på stora vägen ska det bra mycket till för att han/hon ska svänga av för att fika, sträcka på benen eller bara beundra ett vackert utflyktsmål.
Person B står utanför bilen och vill bara  kontrollera att person A, C och D mår bra innan de ger sig av.Person B kommer vara mycket mån om sin kamrater på resan och har sett till att fikakorgen är med, liksom sällskapsspelen. Även person C står utanför bilen, med sin lista på alla prylar som ska vara med. Person C har även sett till att höra en lista på allt som de ska hinna med att se och göra när sällskapet väl har kommit fram. Person D däremot står kvar på hustrappen och funderar på om det var en bra ide' att åka bil till Varberg, faktum är att person D undrar om hela grejen med resan var så genomtänkt, kanske skulle de stanna hemma? Alternativet borde i alla fall övervägas.
Vem är du?
En del svarar att de är lite av alla eller i vissa situationer så är man mer av A och i en annan är det personlighetstyp C som dominerar. Det må vara sant men jag tror att det finns ett visst sätt att vara/förhålla sig till tillvaron  som kommer mest naturligt för oss och det säger en hel del om vilka vi är.
Själv är jag personlighetstyp A, en typisk görare, som med åren lärt mig mer av värdet av vissa drag från  B och C.  Jag är gift med en kvinna som är personlighetstyp C, en organisatör av Guds både med ett stort driv att få saker och ting gjorda. Lägg därtill att vi har en ganska hög arbetskapacitet båda två, så är det inte så konstigt att det blir det lite gjort emellanåt. Idag var en sådan dag. Gustavsviksbesök  på morgonen, isolering av golvregelverk,  byte av vinterdäck på farmors bil, kokade knäck till nästa lördags julbasar i kyrkan, skjutsade barn till kulturskolan, köpte golv till stugan, satte lussebulledeg, skjutsade barn till födelsedagskalas, lade golv i stugan,  bakade lussebullar till basaren, hämtade barn, kokade mer knäck, skjutsade barn till tonår i Filladelfiakyrkan, satte en sats med maskrossaft och isolering av mer golvregelverk,
Kanske är det tur att farmor tillhör den för eftertänksamma sortens människor som kan ställa den lite obekväma frågan:
- Måste ni göra allt det där som ni håller på med? Kan ni inte ta det lugnt ibland?

God traditioner svetsar samman

I en av mina favoritböcker, Möjliga familjen av Rob Parson, har han ett kapitel om vikten av traditioner. Det som vi gör regelbundet med våra nära och kära hjälper till att definiera vilka vi är som familj. Det kan gälla våra veckotraditioner, fredagsbad med efterföljande pizza, scones på söndagsmorgonen och gudstjänstbesök, lika väl som de årliga traditionerna, såsom Torpkonferensen på midsommar och luciafirande i hembygdsgården. Jag är övertygad om att mina barn, när de blir äldre, kommer att säga något i stil med "När jag var liten brukade vi alltid..." och så kommer de, förhoppningsvis med positiva ordalag, nämna någon av alla de små eller stora traditioner vi har i vår familj.

En av trevligare traditionerna är adventsmarknaden som vi har i Mellringekyrkan lördagen innan första advent. Under hela november ägnar vi som familj några timmar varje helg åt att baka, koka saft och sylt och diverse pysslande. Några timmar här och där brukar resultera i att frysen blir fylld av toscakakor, lussebullar, snickerskakor, hemmagjord dajm och knäck. I källaren står det burkar med hallonsylt och flaskor med vinbärssaft och i garderoben finns det färdiggjorda paketkalendrar redo att lottas ut. När marknaden sedan går av stapeln så är hela familjen involverade i försäljning, barnaktiviteter, ansiktsmålning och fiskdamm.  Har du som läsare inget annat inplanerat den 29 november kl 10-13 är du välkommen att komma förbi Mellringekyrkan och hälsa på. Det brukar vara en mycket uppskattad tillställning av både yngre och äldre.

Det finns ett par högst egoistisk anledning till att vi väljer att engagera oss i julmarknaden. För det första är det fantastiskt roligt att engagera sig i något som går till ett oerhört bra ändamål. Allt överskott från försäljningen, vilket förra året blev 75 000 kr, går till missionens sociala arbete i Kenya och Tanzania. För det andra är det gott att få göra saker och ting tillsammans som familj. Det svetsar samman oss och jag tror faktiskt att när våra barn kommer att tala om sin uppväxt kommer de nämna lördagarna innan första advent med glädje. För det tredje så är det nyttigt för den uppväxande generationen att lära sig att man kan göra en insats för människor som inte är lika lyckligt lottade de själva.

En ekonomi som inte lyfter

Det sägs att Gud skapade nationalekonomer för att få meteorologernas prognoser att framstå som riktigt träffsäkra.   Att förutspå vad som kommer att hända med vädret imorgon är svårt, att förutse hur en ekonomi utvecklar sig på ett eller två års sikt är i det närmaste omöjligt. De senaste årens ekonomiska utveckling, inte minst i Europa, bevisar den tesen. Inför varje nytt kalenderår har i stort sett alla bedömare, IMF, OECD, EU kommissionen, Riksbanken, Konjunkturinstitutet med flera, hävdat att nu kommer vändningen och nu lyfter ekonomin, både Sverige och vårt närområde. Så var det inför 2013. Förhoppningarna var stora, men till slut visade det sig att tillväxten blev ytterst blygsam.  I mitten av mars 2013 skrev jag följande i ett blogginlägg om Europas utveckling som lästes av hela 23(!) personer:
"Om jag skulle våga mig på en gissning om framtiden, som inte handlar om skatter och döden, så är det att tillväxten i euroområdet dröjer ytterligare ett kvartal och kommer att göra så ganska länge. Det sistnämnda får mig helt osökt att tänka på  baren i USA som hade en skylt på väggen där det stod ´Tomorrow free beer!´. "
 Ibland är det tråkigt att ha rätt. (Vem försöker jag lura egentligen? Det är alltid roligt att ha rätt och får man dessutom glädjen att säga vad var det jag sa, så blir liksom glädjen fullkomnad.)  Inför 2014 var optimismen om möjligt ännu större, så stor faktiskt att undertecknad inte vågad dryfta sina farhågor om ytterligare ett förlorat år. Nu när vi  närmar oss slutet av året är dock de flesta bedömare ense om att tillväxttalen återigen kommer att bli betydligt lägre än den prognostiserade. Fram tills helt nyligen var dock förhoppningarna för 2015 fortfarande stora. 2015 är året då tillväxten skulle ta fart på riktigt.  Ibland kommer dock verkligheten ikapp. Politiskt oro i närområdet och en efterfrågan som inte tar fart i Europa har slagit igenom även i de modeller som EUs prognosmakare använder sig av.  EU kommissionen släppte nyligen sin prognos för den ekonomiska utvecklingen i världen i allmänhet och Europa i synnerhet där de halverade (!) sin tillväxtprognos för EMU-området, Sveriges viktigaste exportmarknad. 2016 ser dock kommissionen att tillväxten tar fart. Tro det den som vill! Personligen är jag oroad för att EMU-området är på väg in i ett japansk scenario.  Hög skuldsättning, nollränta och brist på genomgripande reformer i några av Europas största ekonomier riskerar att lägga sig som en blöt filt över den ekonomiska utvecklingen.

Det finns några områden jag skulle vara extra observant på för den som vill hålla sig informerad med utvecklingen i omvärlden, både på kort och medellång sikt.

• Spanien är ett land som får beröm för sina reformer. Italien och Frankrike är två länder som inte har gjort sin hemläxa. Tillväxten står och stampar medan skulderna ökar. Blossar den finansiella oron upp på nytt är detta två länder som kan komma att straffas av den så kallade marknaden.
• Den årliga tillväxttakten i Kina är hög men sjunkande. Tillväxten på årsbasis minskar med 0,1-0,2 procentenheter per kvartal. Ingen dramatik på kort sikt men fortsätter utvecklingen så är Kina ner på tillväxttal på runt 3-4 procent runt år 2020. Vad får det i så fall för betydelse för de ekonomier som är beroende av export till Kina?
• Japan är kanske det industrialiserade land som har störst ekonomiska utmaningar framför sig. En både  åldrande och minskande befolkning, en extremt hög statsskuld och en centralbank som skapar så mycket yen att det är svårt att hålla reda på alla nollor bäddar för en ny finansiell härdsmälta.
• I många länder har stat, regioner och kommuner gjort ekonomiska utfästelser till sina medborgare och sina anställda i form av mer eller mindre generösa pensionslöften. Nu visar det sig att många offentliga aktörer kommer få svårt att leva upp till sina åtaganden. Håll utkik efter fler kommunala konkurser i USA och plågsamma pensionsreformer i flera europeiska länder under de kommande åren.
• Nästa lågkonjunktur. Om utvecklingen i USA går som prognosmakarna tror så kommer den amerikanska ekonomin att ge draghjälp till hela världsekonomin. Men vad händer i Europa när nästa lågkonjunktur kommer? Vad har Europas ledare att ta till för att stimulera ekonomin när räntan redan är nästan noll, budgeterna dras med kroniska underskott och den offentlig skuldsättning redan är hög? Jag bara undrar...

Vad har nu allt detta med mina lån att göra kanske du undrar. Tanken är den att så länge ekonomin inte tar fart kommer priset på pengar, dvs. räntan, vara låg. Därför borde det vara fördelaktigt att ligga kvar med rörlig ränta ett bra tag till.