Hej alla läsare! 2023 har varit innehållsrikt, glädjerikt och ett riktigt jobbigt år; allt på en och samma gång. De orden får också bli rubrikerna i årets julbrev.
Innhållsrikt
2023 har innehållit bröllop, utlandsresor, husbygge, operation, nya uppdrag som familjehem och ett inställt 50-årsfirande. Det är väl nästan bäst att ta det i ordning. Vår äldsta son Samuel (25) gifte sig med sin Mikaela i augusti i år. Våra tre äldsta döttrar var alla utomlands under hösten. Miriam (23) gjorde praktik i Indien inom ramen för sina socionomstudier, Deborah (21) begav sig till bibelskola i Norge och är i skrivandets stund i Costa Rico, allt medan Lydia (17) är utbytestudent i Illinois i USA. Husbygget som vi påbörjade i december förra året har fortskridit under året och nu, lagom till jul är 98,5 procent av jobbet klart! I höstas genomgick Chris (10) en planerad operation i Göteborg. Han och Mathilda var hemifrån i tio dagar medan jag fick försöka klara av hus och hem och logistiken med fem barn. Tur att jag hade Rakel (15) som kunde hjälpa mig. Vilken klippa hon har varit under hösten! I juni, precis efter skolavslutningen fick familjen tillökning av E, en sjuårig pojke. (Och därmed består familjen av mig och Mathilda och sammanlagt tio barn i åldrarna 3 till 25 år och en sonhustru -men det är bara sex barn som bor hemma.) Nytillskottet E är på ett sätt ett lättsamt barn att ta hand om och på andra sätt ett barn som kräver mycket tid och mycket av vår uppmärksamhet. Vi har också provat på att ha en en vuxen person i vårt bredvidboende, via socialtjänsten. Mitt under året fyllde jag dessutom 50 år. Det var tänkt att bli ett kombinerat 100-årskalas för mig och hustrun men på grund av översvämningarna i slutet av augusti fick vi skjuta på firandet.
Första dagen man hämtar sin nya lillasyster från förskolan
Mathilda med svärmor och två barn vid bröllopsfikat
Brudparet, Samuels föräldrar, syskon och mor- och farföräldrar
Glädjerikt
Många av årets händelser har varit väldigt glädjerika. Det har varit väldigt roligt att se hur våra äldsta barn ta små och stora steg ut i vuxenlivet. Samuel och Mikaelas bröllopet var vackert och högtidligt med mycket Jesus och vackert väder (vilket inte var en självklarhet i augusti). Miriam har med sig många spännande intryck och erfarenheter från en annan kultur. Deborah har haft det förskämt bra på sin bibelskola så här långt. Och jag får erkänna att jag har varit nästan lika exaltrad över Lydias USA-äventyr som hon har varit. Jag har ju en särskilt kärlek till USA och att följa Lydias upplevelser både före och under hennes utbytesstudier har varit fantastiskt roligt. Färdigställandet av vårt radhus med tre lägenheter är ju att se en gudagiven dröm som vi haft under flera år gå i uppfyllelse. Mathilda har dessutom haft nöjet att handla in möblemang och bohag till fyra lägenheter. Det har bland annat införskaffats fyra bäddsoffor, sex sängar, åtta speglar och porslin för fyra hushåll. Att kunna ta emot nya barn i vår familj är en välsignelse och glädje och det har varit glädjande och se hur mycket erfarenhet vi, men framförallt Mathilda, har samlat på sig under de senaste tio åren om hur man tar emot och inkudererar nya barn i familjen. Att fylla 50 år är väl inget att jubla över i sig, men barnen ordnade en fantastisk överraskning med paintball åt mig som jag uppskattade mycket, även om Miriam lyckades orsaka mig en hel del fysisk smärta.
Jag och Mathilda på loftet i den stora lägenheten i radhuset
Chris på bättringsvägen efter sin operation
Jobbiga passager
Samtidigt som det funnit mycket att glädja sig över så kan jag konstatera att krafterna inte har funnits där som de brukar. Jag har haft min beskärda del av både orkeslöshet och stress under hela året. Det har varit en frustration att se både behov och möjlgheter runt omkring sig men inte ha förmågan alla gånger att engagera sig som man skulle vilja.
Under hösten flyttade min mamma, Mahildas svärmor och tillika barnens farmot in på ett omsorgsboende inne i stan. Efter nästan fem år i brevidboende på vår lilla gård så gick det tyvärr inte längre. Det var en del vånda och funderingar innan vi tog kontakt med kommunen och flytten var ju ytterligare en praktisk sak att ombesörja under en redan intensiv höst, men i slutändan blev det bra.
Vår nedfart och lilla bro låg under 30-40 cm vatten
