Translate

torsdag 21 december 2023

Julbrev 2023



Hej alla läsare! 2023 har varit innehållsrikt, glädjerikt och ett riktigt jobbigt år; allt på en och samma gång. De orden får också bli rubrikerna i årets julbrev. 

Innhållsrikt

2023 har innehållit bröllop, utlandsresor, husbygge, operation, nya uppdrag som familjehem och ett inställt 50-årsfirande. Det är väl nästan bäst att ta det i ordning. Vår äldsta son Samuel (25) gifte sig med sin Mikaela i augusti i år.  Våra tre äldsta döttrar var alla utomlands under hösten. Miriam (23) gjorde praktik i Indien inom ramen för sina socionomstudier, Deborah (21) begav sig till bibelskola i Norge och är i skrivandets stund i Costa Rico, allt medan Lydia (17) är utbytestudent i Illinois i USA.  Husbygget som vi påbörjade i december förra året har fortskridit under året och nu, lagom till jul är 98,5 procent av jobbet klart! I höstas genomgick Chris (10) en planerad operation i Göteborg. Han och Mathilda var hemifrån i tio dagar medan jag fick försöka klara av hus och hem och logistiken med fem barn. Tur att jag hade Rakel (15) som kunde hjälpa mig. Vilken klippa hon har varit under hösten! I juni, precis efter skolavslutningen fick familjen tillökning av E, en sjuårig pojke. (Och därmed består familjen av mig och Mathilda och sammanlagt tio barn i åldrarna 3 till 25 år och en sonhustru -men det är bara sex barn som bor hemma.) Nytillskottet E är på ett sätt ett lättsamt barn att ta hand om och på andra sätt ett barn som kräver mycket tid och mycket av vår uppmärksamhet. Vi har också provat på att  ha en en vuxen person i vårt bredvidboende, via socialtjänsten. Mitt under året fyllde jag dessutom 50 år. Det var tänkt att bli ett kombinerat 100-årskalas för mig och hustrun men på grund av översvämningarna i slutet av augusti fick vi skjuta på firandet. 

Första dagen man hämtar sin nya lillasyster från förskolan

Mathilda med svärmor och två barn vid bröllopsfikat

Brudparet, Samuels föräldrar, syskon och mor- och farföräldrar

Glädjerikt 

Många av årets händelser har varit väldigt glädjerika. Det har varit väldigt roligt att se hur våra äldsta barn ta små och stora steg ut i vuxenlivet. Samuel och Mikaelas bröllopet var vackert och högtidligt med mycket Jesus och vackert väder (vilket inte var en självklarhet i augusti). Miriam har med sig många spännande intryck och erfarenheter från en annan kultur. Deborah har haft det förskämt bra på sin bibelskola så här långt. Och jag får erkänna att jag har varit nästan lika exaltrad över Lydias USA-äventyr som hon har varit. Jag har ju en särskilt kärlek till USA och att följa Lydias upplevelser både före och under hennes utbytesstudier har varit fantastiskt roligt. Färdigställandet av vårt radhus med tre lägenheter är ju att se en gudagiven dröm som vi haft under flera år gå i uppfyllelse. Mathilda har dessutom haft nöjet att handla in möblemang och bohag till fyra lägenheter.  Det har bland annat införskaffats fyra bäddsoffor, sex sängar, åtta speglar och porslin för fyra hushåll. Att kunna ta emot nya barn i vår familj är en välsignelse och glädje och det har varit glädjande och se hur mycket erfarenhet vi, men framförallt Mathilda, har samlat på sig under de senaste tio åren om hur man tar emot och inkudererar nya barn i familjen. Att fylla 50 år är väl inget att jubla över i sig, men barnen ordnade en fantastisk överraskning med paintball åt mig som jag uppskattade mycket, även om Miriam lyckades orsaka mig en hel del fysisk smärta.

Jag och Mathilda på loftet i den stora lägenheten i radhuset

Chris på bättringsvägen efter sin operation

Jobbiga passager

Samtidigt som det funnit mycket att glädja sig över så kan jag konstatera att krafterna inte har funnits där som de brukar. Jag har haft min beskärda del av både orkeslöshet och stress under hela året. Det har varit en frustration att se både  behov och möjlgheter runt omkring sig men inte ha förmågan alla gånger att engagera sig som man skulle vilja. 

Under hösten flyttade min mamma, Mahildas svärmor och tillika barnens farmot in på ett omsorgsboende inne i stan. Efter nästan fem år i brevidboende på vår lilla gård så gick det tyvärr inte längre. Det var en del vånda och funderingar innan vi tog kontakt med kommunen och flytten var ju ytterligare en praktisk sak att ombesörja under en redan intensiv höst, men i slutändan blev det bra.

Vår nedfart och lilla bro låg under 30-40 cm vatten


Miriam och Lydia 

Hela familjen vid midsommar

Tre systrar på Samuel och Mikaelas bröllop



Med allt detta sagt vill vi tillönska alla läsare ett glädjerik julhelg och ett välsignat 2024.
    Familjen Bokenblom, Chris, E, E, V och M





torsdag 22 december 2022

Julbrev 2022

2021 var ett ”träligt” år som vi lämnade bakom oss med en förhoppning att 2022 skulle bli ett bättre år. Blev det så?  Jodå, 2022 har definitivt varit ett bättre år med en hel del förändringar och nystarter Med det sagt så har vi fått leva med konsekvenserna av fjolårets tråkiga händelser, både i kropp och knopp. 

Vi vuxna

I slutet av 2021 sade Mathilda upp sig från sin tjänst på Hannaskolan. En tjänst hon haft i 15 år. Numera är hon familjehemsmamma på heltid och säkerställer att allt praktiskt i vardagen fungerar med logistik, utfodring och kläder för rätt väder. Och det behövs när det genomsnittliga antalet personer vid middagsbordet är 9,75 stycken!

Mattias har försökt dra ner på tempot och minska på stressen i kroppen under hösten. Hans sökte sig medvetet tillbaka till en gammal position på företaget under våren och trivs oförskämt bra i sin nygamla roll.  I kyrkan sköter han fortfarande ekonomin för församlingen och dess förskola men har tagit paus från själva styrelsemötena. Tyvärr har väl en del av den tid som frigjorts på jobb och i kyrkan ätits upp av det byggprojekt som vi äntligen, efter flera års planering, har påbörjat.

Barnen 

Samuel är 24 och har gjort tredje terminen på kommunikationsprogrammet på Örebro universitet. Han är en klippa i församlingens tonårsarbete och visar upp sina estetiska talanger i utformningen av kyrkans affischer, powerpoints och församlingsblad. 







Samuel och flickvännen Mikaela på Torp

Miriam är 22 och har gjort tredje terminen på socionomprogrammet, också på Örebro universitet. Hon är också engagerad i arbetet med församlingens tonåringar och jobbar extra varannan vecka på MAX. Två gånger i veckan tränar hon thaiboxing.

Deborah ska snart fylla 21. Hon muckade från flygvapnet i somras och har sedan i augusti jobbar hon deltid i församlingen som administratör och är ansvarig för barnverksamheten i kyrkan. Till hösten siktar hon på att gå bibelskola innan hon söker sig in på universitetet. Två gånger i veckan tränar hon krav maga.







Debbie i svampskogen

Lydia är 16 och gör andra året på gymnasiet. Hon läser teknik med mycket matte och fysik. På fritiden är det dans, volleyboll, tonår i kyrkan och snart också extrajobb på BK som gäller. Hon ser längtar intensivt till nästa läsår när hon ska göra ett utbytesår i USA.

Rakel går i åttan och under hösten började hon träna padel och volleyboll, vid sidan om dansen. Hon längtar efter att få ta över Lydias rum nästa läsår.

Chris har precis fyllt nio. En go´och glad kille men som kan hitta på en del bus emellanåt, Vi glädjer oss över alla framsteg han gör med tanke på den tuffa starten han hade i livet, men onekligen krävs det lite mer idag för att motivera unga killar att få upp sin läsvana och utveckla en läslig handstil 😉.

E och V har varit hos precis ett år och fyllde 6 år i somras. De går i förskoleklass och trivs  bra med det mesta i tillvaron. De är tacksamma och glada för all positiv uppmärksamhet de får och ärför det mesta väldigt lättsamma, Men det finns utmaningar och vår förhoppning är att flickorna ska få all den hjälp och stöd av skola och övriga instanser som de behöver och har rätt till. 

Lilla M fyller snart 3 och är familjens lilla prinsessa. Utseendemässigt är hon en  korsning mellan Vajana och Mirabell i Disneys filmer Vajana och Encanto Lika verbal och charmig som hon är envis och bestämd. 







Mathilda med de tre yngsta i poolen

Händelser

I augusti begav sig Mattias och fyra barn till Texas i två veckor. När vi väl kom fram blev det en härlig resa med bröllop, minisemester till Mexicanska gulfen, spontanbesök hos en svensk pastorsfamilj i Austin och över 300 mil i bil.

Redo för amerikanskt bröllop          

I december i år satte vi så äntligen spaden i jorden för vårt lägenhetsbygge. Tre lägenheter med 125 kvm boyta och 55 kvm biyta ska stå klara under nästa år, med en from förhoppning att lägenheterna ska kunna bli till glädje och välsignelse för människor som behöver en fridfull plats att landa på. Det är klart att höga byggpriser och högt ränteläge inte är så roligt, samtidigt så är detta en gudagiven dröm som vi gått och burit på i flera år.  Eller för att citera en amerikansk president; "Om inte nu, när? Om inte vi, vem?"


            Bygge i full gång


Med detta vill vi önska er välsignad julhelg

9 gånger Bokenbloms + Chris, E, V och M

onsdag 15 december 2021

Julbrev 2021


Det är väl lika bra att säga det med en gång; 2021 är ett år som vi gärna lämnar bakom oss. Det här var visserligen året då firade vår 25-åriga bröllopsdag och lät renovera köket (äntligen), men också året som vi fick uppleva hur det är att ofrivilligt bli av med ett av våra placerade barn. Det senare var en oerhört smärtsamt upplevelse som kom att prägla livet på många olika plan. Så årets julbrev är både kort och lite dämpat, och det säger nog en hel del om hur jag och Mathilda upplevde tillvaron under året.

 Sammanbrott och att gå vidare

Sommaren 2019 kom M till oss 3,5 år gammal och 1 år och 10 månader senare omplacerades barnet, mot vår vilja, till ett nytt familjehem. Detta var en både smärtsam och chockartad upplevelse för oss och den la något av en blöt filt över tillvaron under fortsättningen av 2021, med   dålig sömn, nedstämdhet, viktminskning och en påtaglig fysisk och mental trötthet, som några av konsekvenserna.

Idag har jag och Mathilda till största delen kommit upp på banan igen. Tiden gör sitt och vi har fått hjälp från olika håll och kanter att bearbeta det som hänt. Tack till alla som lyssnat på oss, visat praktisk omsorg och bett för oss. I skrivandet stund har vi dessutom fått ett nytt uppdrag. Två tvillingflickor på 5,5 år som kom till oss nu, en veckan innan jul. Det är något som ger oss ny energi.

Vi vuxna

En del av sorgen och saknaden efter M kanaliserade Mathilda i olika projekt. Under våren och sommaren gav Mathilda sig i kast med våra ekonomibyggnader och körde iväg med 30 släpkärror skräp till tippen. Det var en bra början men mycket bråte återstår. Hon lät även bygga staket runt delar av trädgården för att få en avgränsad lekpark framför huset. Nu under hösten gjorde hon ett gästspel som hemkunskapslärare på deltid, samtidigt som hon legat på och hört av sig till både kommuner och olika organisationer för att undersöka om det skulle vara möjligt att få ytterligare barn placerade hos oss. Ett arbete vilket till slut resulterade i uppdraget från Eskilstuna kommun.

Mattias har haft fullt upp med siffror under året, på jobbet, i kyrkan men även på hemmaplan. På Kommuninvest har det blivit ytterligare en ny roll, den här gången som affärsdataanalytiker. I kyrkan har arbetet med församlingen och förskolans ekonomi kompletterats med insamlingen till kyrkans utbyggnation. På hemmaplan har vi gått vidare med byggplanerna på en fastighet med tre små lägenheter. Vid den här tiden nästa år hoppas vi ha byggnaden på plats.


Tv: Chris kastar sig ut i vår lilla pool Mitten: jag och Debbie efter en löptur i skogen Th: Miriam på luciafirande i Eker

 Barnen

Samuel (23) vikarierar 25% som administratör i församlingen samtidigt som han pluggar kommunikation på universitetet och umgås med flickvännen han träffade på bibelskolan förra vintern.

Miriam (21) började på socionomprogrammet i höstas. På fritiden spelar hon ibland padel med sin far och tränar thaiboxning. Hon har en hemgrupp i kyrkan med högstadietjejer och några av dem fick hon döpa på församlingshelgen i höstas.

Deborah (19) tog studenten i våras med vackert väder och  stort gästabud i trädgården. Efter några månader i hemtjänsten rykte hon in i lumpen i september.  

Lydia (15) både döptes och började teknikprogrammet på gymnasiet i höstas medan Rakel  (13) började 7:an på en ny skola. Tillsammans med mig åkte tjejerna ned till Kenya på novemberlovet och hälsade på den skola som våra missionärer i församlingen startat och som vi som familj varit med och stöttat under barnens hela uppväxt.

 

Tv: Chris i sin favorittröja Mitten och th: möten med människor i Kenya

Chris har fyllt åtta i dagarna och gör sin först termin i 1:an. Han är en go och glad kille som är omtyckt av alla. Under året har han börjat åka till från skolan själv med länsbuss och det underlättar tillvaron för hela familjen.

D fyller 2 år i februari nästa år enormt aktiv och verbal liten tjej. Hon förväntar sig mycket uppmärksamhet och att få vara delaktig i allt som händer men är samtidigt ett enormt charmigt barn som är så duktig på att samspela med sin omgivning.

Tvillingflickorna E och L får vi berätta mer om i nästa års julbrev. Men vi tror att de kommer smälta in fint i vår familj.

 







Ovan: två utklädda flickor 

Med detta vill vi önska er en god jul och ett välsignat 2022!

lördag 19 december 2020



Julbrev 2020

Jag tror att en inställning av tacksamhet gör att livet blir lättare att leva och jag har förmånen att vara en del i en familj där vi har mycket att vara tacksamma för. Med det sagt så har de senaste två, tre åren haft sin beskärda del av tuffa passager. Våra engagemang på olika håll och kanter, inte minst med våra familjehemsplacerade barn, tar sin beskärda del av tid och kraft, men samtidigt ger de oerhört mycket tillbaka.

I år tänkte jag försöka mig på det stilistiska greppet att börja med att göra några nedslag i några mer eller mindre viktiga händelser under året som gick, innan jag går över till att berätta några väl valda ord om varje familjemedlem. För er som kanske tappat räkningen består familjen numera av tio medlemmar varav sju bor hemma i Eker i skrivandet stund. Med farmor som bor i stugan bredvid huset är vi ofta åtta kring matbordet.

7:e januari begav sig Miriam iväg till UMU:s lärjungaskola (eller disciplinskola som vi kallar den i vår familj efter en freudiansk felsägning av dottern) utanför Dallas i USA. Det blev tio härliga veckor med nya vänner, upplevelser, andliga insikter men också ett lite abrupt slut på grund av ett visst virus.

4:e februari var en dag som markerade en vändpunkt i våra uppdrag som familjehem. Efter att ha träffa socialtjänsten den dagen och samtalat om vår inte helt enkla situation, fick vi överlåta oss på nytt till vår dröm om att ha ett öppet hem för barn som behöver en ny familj. Livssituationen förändrades inte där och då, men vår inställning och våra hjärtan gjorde det, och det var en viktig början.

12:e mars togs beslutet att inte åka ned till Kenya två dagar senare för att hälsa på våra missionärsvänner Kea och Birgitta och skolan i Emuriakin som vi varit med och stöttat i över tio års tid. Vilken besvikelse det var för alla parter. Med facit  i hand var det dock  ett klokt beslut. Ett par dygn senare var det som om hela världen stängde ned.

27:e mars hämtade jag och Rakel Miriam på Arlanda. Hon kom till slut hem på ett av SAS sista reguljära flygningar från New York. Vi är så tacksam för våra vänner i Texas som tog väl hand hon henne de sista dagarna innan avresan och vilken glädje det var för Rakel (och oss alla) att få träffa storasyster/henne igen.

2:a maj påbörjades byggandet av en ny liten pool. Under devisen den som inte hjälper till får inte bada, grävde döttrarna hål, transporterade bort hundratals liter jord och gjöt  plintar. Lagom till skolavslutningen och värmeböljan i juni var nya poolen och pooldäcket på plats. Sällan har jag fått så mycket cred från mina barn som för detta bygge, men så blev det många sköna stunder vid poolen.

TV: Som vanligt tar markarbetet mycket tid. TH: Själva regelverket, trallen och räcken gick på  några dagar.

7:e juni, skolavslutning och Mathilda gjorde sin sista dag som lärare på ett tag. En tolv år lång epok får nu en paus på obestämd framtid. 

12:e juni påbörjades sommaren andra byggprojekt. Byte av panel på delar av vår lada. Efter 120 år hade den gamla panelen gjort sitt och med stor hjälp av döttrar och äldsta sonen blev det mesta klart innan skolstarten. Ett mycket otacksamt projekt jämfört med poolen. Ingen förut de närmaste sörjande har sett vad vi har gjort - det ser liksom ut som det ska.

17:e juni kom hon till oss. D fyra månader gammal blev jourplacerad hos oss. I december övergick jourplaceringen till en stadigvarande familjehemsplacering.

TV: Mathilda ger D mat M: M tar sig försiktigt ned i poolen TH: C tar ett av många bad med Rakel

22:a juli, Mathilda drar iväg med husvagn och de fem yngsta barnen  till Parken Zoo i Eskilstuna i tre dagar. När jag försynt undrar hur det ska gå möts jag av de numera bevingade orden "Jag är inte du, det här kommer gå utmärkt!". Lika sant som det var sagt. 

7:e augusti börjar Miriam ett vikariat på Hanna förskolan. Samuel gör då sina sista dagar på samma förskola för att sedan dra vidare på nya äventyr.

TV: Speleftermiddag med hela gänget hemma hos Miriam och Samuel TH: Fredagspizza med alla åtta barnen i soffan! 

16:e augusti börjar C förskoleklass. I sju år har han bott hos oss och vi gläds över alla framsteg denna lilla kille, som inte hade så lätt start i livet, gör. Han är en glädjespridare både hemma och borta, även om sexårsåldern inte alltid är den charmigaste. 

10:e september satte sig Samuel på tåget till Göteborg och drog iväg till UMU:s disciplinskola på Restenäs i Lysekil. I samma veva flyttade Deborah in i lägenheten i stan tillsammans med Miriam. 

30:e oktober var det dags för den årliga resan för familjens kvinnor ned till mammons tempel i Ullared. Det blev nytt köprekord i år igen. Alla kvinnor var nöjda och glada och själv vet jag inte vilket som var mest utmanande, att se årets likviditetsplanering gå upp i rök eller vara själv hemma med de tre yngsta barnen i 36 timmar. 

Så några korta ord om familjens alla medlemmar.

D har blivit tio månader gammal. Efter en tuff start i livet har hon landat väl i vår familj och är en glad, mycket aktiv men samtidigt lättsam lite dam som dessutom sover både djupt och länge på nätterna. Att hon trivs är kanske inte så konstigt med tanke på all positiv uppmärksamhet hon får från alla i familjen.

M fyllde fem år precis innan jul. Hans oförmågor och svårigheter har tagit mycket tid och engagemang men oj vad han har utvecklats under året, både motoriskt och i sin verbala kommunikation. Han tar sig numera fram för egen maskin i poolen (med puffar på förstås) och i slutet av året har han nu lärt sig de olika färgerna och att känna igen sitt eget namn.

C fyllde nyss sju år och älskar att spela TV-spel, titta på YouTube, bygga med lego och att åka kick-bike. Han är en glädjespridare som kommer undan med en del busigheter då han samtidigt är både empatisk och omtänksam mot sin omgivning.

Rakel är 12 år och fick i höstas börja på Tonår i kyrkan. Vilken lycka! En annan höjdpunkt i veckan är när hon efter dansen på Kulturskolan sover över hemma hos storasyster Miriam. Hon är en omtänksam ung dam som är något av familjens moraliska samvete. 


TV: Rakel beundrar växtkraften i vårt växthus M: Kärt återseende på Arlanda flygplats TH: Rakel och Lydia är extremt hjälpsamma när de är på det humöret

Lydia gör sista året på högstadiet. En ambitiös och duktig tjej som umgås med vänner, dansar, hänger i kyrkan och spenderar mycket tid med sin mobiltelefon. 

Deborah gör sista året på gymnasiet. Hon har många järn i elden. Studier, ledare i kyrkan, ledarskapsutbildning, dans, hemgrupp och extrajobb på Sibylla. Efter studenten vill hon söka sig till försvarsmakten. Hon är en kreativ tjej som kan ägna många timmar åt att skapa de mest fantastiska kreationer. 

Miriam är nu 20 år gammal, arbetar sedan i höstas heltid på Hannas förskola, där hon är en uppskattad medarbetare. Sedan hon kom hem i våras leder hon en grupp med 14-åriga tjejer i församlingen. Ett mycket uppskattat initiativ av både deltagarna och deras föräldrar.

Samuel fyllde 22 i somras. Efter 2,5 år på Hanna förskola drog han vidare på nya utmaningar. En  ganska stor omställning att gå från heltidsjobb med många engagemang i och utanför kyrkan till att hamna i en "bibelskolebubbla". Under året har han fortsatt att utveckla sina kreativa talanger. Han krönikor och blogginlägg är mycket läsvärda - med ett speciellt anslag, finurliga vändningar och en existentiell touch.

TV: Så här glad blir Mathilda när hon får köpa söta tjejkläder M: När Samuel fyllde 22 önskade han sig en pic-collagebild av mor och far. Detta var den åttonde som vi lade upp på Fb dagen han fyllde. TH: Återigen är Lydia med och gör stordåd i bygget.

Efter att ha kombinerat familjehemsuppdrag och deltidsjobb som hem- och konsumentkunskapslärare under de senast åren har Mathilda varit hemma och tagit hand om hus och familj på heltid under hösten.  Veckorna har fyllts av skjutsningar, umgängen, vårdrelaterade  besök i massor, avstämningar med socialtjänst och förskola, dokumentation av alla de slag, utbildningar i alternativ kompletterande kommunikation (AKK), TAKK (tecken som AKK) och lågaffektivt bemötande, mer skjutsningar och hämtningar och en hel del second hand-shopping av gulliga (och användbara) barnkläder till D. 

Själv fortsätter jag att försöka få ihop tillvarons vanliga pusselbitar; familj, arbete och församlingsengagemang. Alltid lite väl mycket på alla områden men så har jag ju aldrig riktig köpt in på Tomas Sjödins devis att "Det händer medan du vilar". Skämt å sido, när krafterna tryter, vilket de gör emellanåt, så drar jag i handbromsen och får försöka hitta balansen i livet igen. Jag känner mig välsignad på livets alla områden och hoppas jag/vi kan ge tillbaka lite av det till andra.

Farmor Ingrid har nu bott i stugan i snart två år. Hon är som katten, kommer och går som hon vill och är en naturlig del i familjen. Vi äter tillsammans varje dag och flera gånger i veckan hjälper hon Rakel med läxorna.

Detta var en liten inblick i hur året har sett ut i familjen. Och därmed vill vi önska er en välsignad jul och ett gott nytt år.

/Mattias och Mathilda Bokenblom



tisdag 11 februari 2020

Hannaskolan Emuriakin (Facebook)

För drygt tio år sedan var våra vänner Kea och Birgitta ute på ett tre månader långt uppdrag för missionsflyget i Kenya. De var stationerade i staden Loki i distriktet Turkana, som är ett av de fattigaste områdena i hela landet.  En dag träffade Birgitta en kvinna och stort antal barn under ett träd. Det visade sig vara barnens förskola. En förskola utan byggnad, utan utrustning men där barnen, ifall det inte blåste, kunde få en  mugg välling. Där och då föddes drömmen om att kunna starta en skola för att ge barnen hopp om en bättre framtid.
Bilden ovan visar hur skolan under trädet såg ut


Idag, drygt tio år senare har Hannaskolan Emuriakin över 500(!) elever från förskola till årskurs 8. För den som vill höra den fantastiska berättelsen om skolbygget rekommenderas den korta filmen Skolan under trädet.  Skolan uppmärksammades häromåret när det visade sig att de äldsta eleverna presterade bäst i hela distriktet på de nationella proven och Birgitta (som på tidigt 70-tal var lärare åt blivande nobelpristagaren Denis Mukwege i dåvarande Zaire) blev intervjuad av kenyansk television på bästa sändningstid.
På bilden visas det årliga gemensamma födelsedagskalaset då alla barnen bjuds på saft, sockerkaka och svenska kanelbullar från bageriet som Kea och Birgitta också har varit med och startat.

Jag och min familj har haft förmånen att stötta Kea och Birgitta i deras arbete från starten och nu ska jag och mina yngsta döttrar äntligen få se arbetet med egna ögon. Den 15-21 mars kommer vi besöka staden Loki. Då Ethiopian Airlines är generösa med bagage kommer vi ha möjlighet att ta med saker från Sverige som kan vara till glädje och uppmuntran för barnen på skolan. Om du vill vara med och göra en insats för ge barnen och deras familjer i Loki så finns det många olika sätt att hjälpa till på. Här kommer tre förslag:

1) Skänk en begagnad men fungerande mobiltelefon.
En mobiltelefon möjliggör för fattiga människor att kunna öppna ett bankkonto och ta emot ekonomiskt bidrag från släktingar i andra delar av landet. Boskapsuppfödare kan ta reda på vad marknadspriset på djur är i andra delar av landet och kan på så sätt undvika att bli lurade när det säljer sina boskap.

2) Färgpennor till barnen på skolan.

IKEAs färgpennor MÅLA för 39 kr förpackningen är en utmärkt gåva till en skolklass

3) Kenyas nya läroplan kräver nya skolböcker. En uppsättning nya böcker kostar 70 kr/elev. 
Skolgången för en elev kostar knappt 200 kr i månaden. I det priset ingår bland annat lärarlöner (lärartätheten är hög på skolan, bara 40 barn per lärare), skoluniform, material, skolbänkar (ingen självklarhet i Kenya) och ett lagat mål mat per dag. 


Hör av er om ni har upplåsta mobiltelefoner med fungerande laddare som ni bli av med, eller en förpackning pennor eller sju.  Sponsring av skolböcker eller ett barns skolgång går att göra genom att Swisha valfri summa till 0702231142 och märka betalningen Kenya. Tack för att ni vill vara med och hjälpa till!


Hannaskolan Emuriakin version1

Uppdatering 4:e mars

Sedan mitt förra blogginlägg om den förestående Kenyaresan har det kommit in:


  • Drygt 12 000 kr till nya skolböcker
  • Åtta begagnade mobiltelefoner
  • Drygt 1 000 st färgpennor 
  • Ryggsäckar till alla elever i hela förskoleklassen
  • Hopprep 
  • Klänningar och underkläder
Stort tack till alla som har varit med och bidragit

Tidigare inlägg


För drygt tio år sedan var våra vänner Kea och Birgitta ute på ett tre månader långt uppdrag för missionsflyget i Kenya. De var stationerade i staden Loki i distriktet Turkana, som är ett av de fattigaste områdena i hela landet.  En dag träffade Birgitta en kvinna och stort antal barn under ett träd. Det visade sig vara barnens förskola. En förskola utan byggnad, utan utrustning men där barnen, ifall det inte blåste, kunde få en  mugg välling. Där och då föddes drömmen om att kunna starta en skola för att ge barnen hopp om en bättre framtid.
Bilden ovan visar hur skolan under trädet såg ut


Idag, drygt tio år senare har Hannaskolan Emuriakin över 500(!) elever från förskola till årskurs 8. För den som vill höra den fantastiska berättelsen om skolbygget rekommenderas den korta filmen Skolan under trädet.  Skolan uppmärksammades häromåret när det visade sig att de äldsta eleverna presterade bäst i hela distriktet på de nationella proven och Birgitta (som på tidigt 70-tal var lärare åt blivande nobelpristagaren Denis Mukwege i dåvarande Zaire) blev intervjuad av kenyansk television på bästa sändningstid.
På bilden visas det årliga gemensamma födelsedagskalaset då alla barnen bjuds på saft, sockerkaka och svenska kanelbullar från bageriet som Kea och Birgitta också har varit med och startat.

Jag och min familj har haft förmånen att stötta Kea och Birgitta i deras arbete från starten och nu ska jag och mina yngsta döttrar äntligen få se arbetet med egna ögon. Den 15-21 mars kommer vi besöka staden Loki. Då Ethiopian Airlines är generösa med bagage kommer vi ha möjlighet att ta med saker från Sverige som kan vara till glädje och uppmuntran för barnen på skolan. Om du vill vara med och göra en insats för ge barnen och deras familjer i Loki så finns det många olika sätt att hjälpa till på. Här kommer tre förslag:

1) Skänk en begagnad men fungerande mobiltelefon.
En mobiltelefon möjliggör för fattiga människor att kunna öppna ett bankkonto och ta emot ekonomiskt bidrag från släktingar i andra delar av landet. Boskapsuppfödare kan ta reda på vad marknadspriset på djur är i andra delar av landet och kan på så sätt undvika att bli lurade när det säljer sina boskap.

2) Färgpennor till barnen på skolan.

IKEAs färgpennor MÅLA för 39 kr förpackningen är en utmärkt gåva till en skolklass

3) Kenyas nya läroplan kräver nya skolböcker. En uppsättning nya böcker kostar 70 kr/elev. 
Skolgången för en elev kostar knappt 200 kr i månaden. I det priset ingår bland annat lärarlöner (lärartätheten är hög på skolan, bara 40 barn per lärare), skoluniform, material, skolbänkar (ingen självklarhet i Kenya) och ett lagat mål mat per dag. 


Upplåsta mobiltelefoner med fungerande laddare och pennor kan lämnas i lådan som står på förvaringsskåpet bakom min arbetsplats på hyllan. Sponsring av skolböcker eller ett barns skolgång går att göra genom att Swisha valfri summa till 0702231142 och märka betalningen Kenya. Tack för att ni vill vara med och hjälpa till!


fredag 20 december 2019

Julbrev 2019

God jul och gott nytt 2020
Att vara tacksam över det goda Gud ger oss i livet är en bra egenskap att ha med sig i livet. Speciellt de där åren som är lite tuffare och besvärligare. Om vi skrev att 2018 var ett utman- ande år på hemmaplan så var 2019 det ännu lite mer i vissa avseenden.
I somras flyttade Z hem till sin pappa efter att ha bott 3,5 år hos oss. De sista sex månaderna innan hemgången var minst sagt turbulenta och mycket påfrestande för alla parter. Erfarenheterna kommer vi ha nytta av i kommande uppdrag men vi kan kanske tycka att de var lite väl dyrköpta.
Tre veckor efter Z:s hemflytt flyttade M 3,5 år hem till oss. Sällan har skillnaden mellan våra förvänt- ningar och hur det de facto blev, varit så stora. Det visade sig snabbt att M har många speciella behov som tyvärr inte hade kommunicerats till oss. För tredje gången på lika många familjehems- placerade barn fick framförallt Mathilda försöka läsa in sig på nya områden för att hitta strategier och tillvägagångssätt för att få vardagen att fungera. Efter snart ett halvår går det betydligt bättre än i början men oj vad både stress och trötthet har byggts upp under året. Vi är tacksamma till våra andra barn för deras överseende med jobbiga situationer som uppstått och hur de ibland har kunnat hjälpa till för att avlasta oss vuxna.
På andra områden har 2019 varit ett välsignat år. C som hunnit bli 6 år. Han har vuxit till sig. Orken är bättre, han har blivit mer medveten om händelser i omgivningen


och har lärt sig läsa sina första ord. C är en glädjespridare och är älskad och omtyckt av alla, även utanför hemmets väggar. 
Rakel är 11 år och är en flicka med stort hjärta och ett pedantiskt städat rum. Efter en orolig tid i sin klass på Närkes Kils skola bytte hon till samma kristna friskola som hennes systrar går eller har gått på. Det blev en bra förändring för hennes del, men det innebär att vi för första gången på 15 inte har några barn på Närkes Kils skola.
Lydia är 13 år och ibland får vi påminna oss om att hon inte är äldre än så. Hon är duktig på det mesta hon företar sig och för det mesta villig att hjälpa till med praktiska ting. Däremot lämnar städningen av det egna rummet en del övrigt att önska ibland.
Deborah fyller 18 om några veckor och som många i hennes ålder jobbar hon på sitt körkort, parallellt med med sina många engagemang i kyrkan, dansklass och skolarbete. I höstas var hon, hennes äldre syskon och 15 andra tonåringar från församlingen på en veckas missionsresa till Rumänien. En resa som gav mersmak för alla deltagare.
Miriam tog studenten i somras och firades av ett 80-tal familjemedlemmar, släktingar, kyrkfolk och vänner. Den stora förändringen under året var annars att hon i slutet av december 2018 flyttade in till Vivalla där hon delar lägenhet med storebror Samuel.
En bonus för de yngre syskonen att kunna sova över hos storasyskonen när jag är iväg på resa i tjänsten. Under våren, sommaren och hösten har hon flippat hamburgare på Sibylla. Med pengarna hon sparat ihop beger hon sig nu i januari till bibelskola utanför Dallas i USA i fem månader.
Samuel har hunnit bli 21.Han är inne på sitt tredje år på Hanna förskola. Förutom jobb så är det korpfotboll, skrivande, avancerad matlagning och olika ledarengagemang i kyrkan som står på schemat. I början av hösten fick han förtroendet att döpa fyra tonåringar i församlingen.
För ett år sedan flyttade min mamma, in i den stuga bred- vid vårt hus som vi byggde för fyra, fem år sedan. Det blev en bra förändring för oss alla. Hon har nu ett behändigt litet avstånd till trädgårdslandet, barnbarnen, syster och svåger och Bokenbloms köksbord med fika och kvällsmat. För att hon skulle känna sig riktigt hemma lät vi även bygga ett växthus på 30 kvm vid barnens lekplats på gården i somras. Annars tillät inte orken några större renoveringar eller byggnationer i år, även om det nog hade behövts på gården.
Mathilda har kämpat på under året med arbete på deltid som hem- och kunskapslärare på Hannaskolan och ansvar för hem och familj på heltid upphöjt i två. Det är mycket praktiskt som ska hinnas med under veckorna, inte minst när det gäller våra placerade barn, där det har varit många kontakter med socialtjänst, biologiska föräldrar, förskola och sjukvård. Det har varit något en känslo- mässig berg- och dalbanan med våra placerade pojkar under året och i slutet av hösten hann liksom tillvaron ikapp Mathilda i form av en  ordentlig förkylning som inte vill ge med sig.
För egen del har det varit ett år med en del förändringar. Jag har lämnat ord- förandeklubban i församlingen men är fortsatt med i ledningen med ansvar för bl a ekonomi och kontakt med våra språkgrupper. Det har varit ett glädjerikt och spännande år i församlingen och det känns som om arbetet under de senaste åren börjar bära frukt på många olika områden. Det har ökad löpträningen också gjort och i höstas sprang jag milen på rullband på 42 minuter och halvmilen på 20. Annars var nog den stora behållningen under året resan till USA med Kommun- invests bolagsstyrelse där jag numera är arbetstagarrepresentant. Spännande föreläsningar med några av världens främsta forskare i all ära men att få göra en avstickare till Texas och titta på East Texas High School football med mina amerikanska vänner (dem hela Bokenblomska familjen besökte under två veckor sommaren 2018) var nog det bästa.

Med detta vill vi önska er. och oss, alla ett riktigt gott och välsignat nytt år!
// Bokenbloms och MC