Ett av 1900-talet mest kända tal handlade om en dröm.
Baptistpastorn och medborgarkämpen Martin Luther King "I have a Dream"- tal i
Washington DC 1963. I sitt tal berättar han om sin dröm, sin vision, om ett jämlik USA
bortanför rasmotsättningarna. I ett något mindre välkänt tal som King höll
precis innan han blev mördad, så är bildspråket annorlunda men betydelsen
ungefär densamma. Han säger precis i slutet av talet "I have been to
mountain. ... I have seen the promised land." Bilden är hämtat från 5 Mosebok där Gud
tar med Mose upp på ett berg och låter honom får se det utlovade landet.
Det är något
speciellt med berg. Människor bosätter sig helst på slättlandet, men det är när vi
kommer upp på berget som vi får möjlighet att se bortanför det vanliga, vardagliga och välbekanta. Någon
har definierat en dröm, en vision, som att ta sig en tur in i framtiden, se sig omkring,
och sedan återvända till nutiden och berätta vad man sett för sin omgivning. En vision är viktig i alla förändringsprocesser, inte minst i en församlingsgemenskap som våran. Visionen anger både färdriktningen, dvs. anger åt vilket håll vi strävar mot, och den ger
inspiration i vardagsgnetandet, i det att den ger en större mening åt det vi gör. På den här bloggen delar jag med mig av mina tankar om allt från fritidens byggprojekt, föräldraskapets glädjeämnen och prövningar, till en och annan utläggning i teologiska frågor och analys av den japanska statsskulden.
Translate
lördag 27 december 2014
fredag 26 december 2014
Min predikan på söndag
Nu på söndag predikar jag i Mellringekyrkan. Inget märkvärdigt med det egentligen, det inträffar några gånger per åt. Datumet, den 28:e december brukar dessutom inte tillhöra de mest välbesökta gudstjänsterna, tyvärr kan man tycka med tanke på att vi generellt sett har mer tid än vanligt på den här tiden på året. Men den här gången känns det ändå speciell, inte minst med tanke på de uppgifter och utmaningar för min del som det nya året bär med sig.
Söndagens predikan har temat Drömmen om församlingen. Jag kommer att utgå från Efesierbrevet tredje kapitel och talar om min dröm för församlingen utifrån begreppen gemenskap, tjänst och vittnesbörd. Predikan kan sammanfattas i följande tre meningar:
Välkommen att höra mer på söndag.
Söndagens predikan har temat Drömmen om församlingen. Jag kommer att utgå från Efesierbrevet tredje kapitel och talar om min dröm för församlingen utifrån begreppen gemenskap, tjänst och vittnesbörd. Predikan kan sammanfattas i följande tre meningar:
- Jag drömmer om en inkluderande och omsorgsfull gemenskap, som växer i mognad genom de nära relationerna vi har till varandra.
- Jag drömmer om en församling med ansvarstagande människor som upptäcker sin gudagivna gåvor och som frimodigt och med glädje betjänar sina medmänniskor.
- Jag drömmer om bibelförankrad församling, som gör Jesus känd i sitt närområde och som sänder ut människor i tjänst över världen.
Välkommen att höra mer på söndag.
tisdag 23 december 2014
Mina tankar om de senaste veckornas asyl- och invandringsdebatt
För några veckor sedan skrev jag ett blogginlägg om hur turerna kring höstbudgeten spelade Sverigedemokraterna (SD) i händerna. Sedan dess har det utlysta extravalet och Kristdemokraternas (Kd) immigrationspolitiska utspel i veckan gett SD ett riktigt straffsparksläge. Inte sedan början av 1990-talet har frågorna om immigration och integration stått så högt upp på den polistiska dagordningen. Debattinlägg i Dagen och Världen idag, som undertecknades av nämare 400 pastorer, till stöd för en fortsatt generös invadringspolitik är också det ett tecken på att detta är en fråga som berör och fått förnyad aktualitet
Uitfrån de senaste veckornas debatt har jag följande sex reflektioner:
1. I krig är sanningen det första offret. Detsamma gäller även för ideologiskt och politiskt känsliga frågor, såsom kärnkraftens vara eller icke vara (ni som var med i början av 1980-talet kommer säkert ihåg) och invandringspolitiken. Siffror, beräkningar och statistik kastas fram och tillbaka på ett sätt om kan göra en vanlig medborgare förvirrad för mindre. Massmediala överförenklingar tenderar desstuom att bidra till begreppsförvirringen snarare än reda ut den.
2. Om vetenskapsmännen lyckas tillverka liv på artificiell väg i ett laboratiorium, har de då bevisat att det inte finns krävs någon högre intelligens (läs Gud) för skapa liv? Naturligtvis inte! Om uträkningar skulle visa att invandring är en olönsam affär för Sverige, är det ett argument för att Sverige som land ska stänga gränserna för människor från andra länder? Naturligtvis inte! Tänk om samma synsätt skulle appliceras på t.ex. äldrevården, vad skulle det få för konskevenser. Asyl- och invandringspolitiken kan utformas på en rad olika sätt, men grundkriteriet bör väl vara att Sverige som land tar emot människor från andra länder för att det etiskt rätta, inte för att det alltid är det ekonomiskt bästa.
3. Begreppsförvirringen är total när det gäller SD. Hur ska partiet klassificeras egentligen? Själva definerar de sig som ett socialkonservativt parti som är invandrarkritiskt, borgerliga politiker stämplar SD som främlingsfientliga, vänstern kallar dem konsekvent för rasister medan stats- och finansministerna har använt begreppet nyfacister.
4. Det verkar finnas en oförmåga hos de etablerade partierna att ta adressera de utmaningar som integrationspolitiken står inför. Kd:s utspel häromveckan har jag sakpolitiskt inte så mycket för (bara rubriken att "Kostnaderna för flyktingsmottagningen behöver minska" var illavarslande), men jag välkomnar att ett parti vågar komma med konkreta förslag. Övriga politiska partier verkar mest sticka huvudet i sanden och hoppas att utmaningarna ska lösas av sig själva, ungefär som man gör med energiförsörjningsfrågan, bostadsbristen och underhållet av järnvägen. Men med närmare 100 000 asylsökande per år under innevarande mandatperiod, allt enligt Migrationsverkets prognos, kommer utmaningarna inte att försvinna av sig själv.
5. Sverige är på väg att bli alltmer ett segregerat land vilket är djupt beklagligt. PM Nilsson skriver om detta i en ledare i Dagens industri. För den"etniska svenska" medelklassen (för att använda Fredrik Reinfeldts utskällda termologi) är arbetslöshet, skolor på glid eller trångboddhet sällan något större problem. Det är det däremot för tiotusentals nysvenskar som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, tvingas bo trångt i landets miljonprogramsområden och vars barn går i skolor som väljas bort av mer resursstarka elever. Återigen är detta inte ett argument för sluta ta emot människor från andra länder, men det är uppmaning till landets rikspolitiker att ta situationen på allvar.
6. Till sist en liten fråga till mina läsare. Efter SDs framgångar i valet så lanserades flera motkampanjer, bland annat av landets kvällstidningar. En av dem gick under parollen "Vi gillar olika". Lätt att säga, svårare att göra kan jag tycka. Min bild av Sverige är att vi i ganska hög utsträckning föredrar lika. Blir det för många "olika" i vårt bostadsområde så flyttar vi. Blir det för många "olika" barn i våra ungars skola så byter vi skola, o.s.v.. Om du inte tycker att jag har rätt så vill jag i all välmening fråga dig, hur många nysvenskar du har haft på besök hemma hos dig de senaste åren?
Uitfrån de senaste veckornas debatt har jag följande sex reflektioner:
1. I krig är sanningen det första offret. Detsamma gäller även för ideologiskt och politiskt känsliga frågor, såsom kärnkraftens vara eller icke vara (ni som var med i början av 1980-talet kommer säkert ihåg) och invandringspolitiken. Siffror, beräkningar och statistik kastas fram och tillbaka på ett sätt om kan göra en vanlig medborgare förvirrad för mindre. Massmediala överförenklingar tenderar desstuom att bidra till begreppsförvirringen snarare än reda ut den.
2. Om vetenskapsmännen lyckas tillverka liv på artificiell väg i ett laboratiorium, har de då bevisat att det inte finns krävs någon högre intelligens (läs Gud) för skapa liv? Naturligtvis inte! Om uträkningar skulle visa att invandring är en olönsam affär för Sverige, är det ett argument för att Sverige som land ska stänga gränserna för människor från andra länder? Naturligtvis inte! Tänk om samma synsätt skulle appliceras på t.ex. äldrevården, vad skulle det få för konskevenser. Asyl- och invandringspolitiken kan utformas på en rad olika sätt, men grundkriteriet bör väl vara att Sverige som land tar emot människor från andra länder för att det etiskt rätta, inte för att det alltid är det ekonomiskt bästa.
3. Begreppsförvirringen är total när det gäller SD. Hur ska partiet klassificeras egentligen? Själva definerar de sig som ett socialkonservativt parti som är invandrarkritiskt, borgerliga politiker stämplar SD som främlingsfientliga, vänstern kallar dem konsekvent för rasister medan stats- och finansministerna har använt begreppet nyfacister.
4. Det verkar finnas en oförmåga hos de etablerade partierna att ta adressera de utmaningar som integrationspolitiken står inför. Kd:s utspel häromveckan har jag sakpolitiskt inte så mycket för (bara rubriken att "Kostnaderna för flyktingsmottagningen behöver minska" var illavarslande), men jag välkomnar att ett parti vågar komma med konkreta förslag. Övriga politiska partier verkar mest sticka huvudet i sanden och hoppas att utmaningarna ska lösas av sig själva, ungefär som man gör med energiförsörjningsfrågan, bostadsbristen och underhållet av järnvägen. Men med närmare 100 000 asylsökande per år under innevarande mandatperiod, allt enligt Migrationsverkets prognos, kommer utmaningarna inte att försvinna av sig själv.
5. Sverige är på väg att bli alltmer ett segregerat land vilket är djupt beklagligt. PM Nilsson skriver om detta i en ledare i Dagens industri. För den"etniska svenska" medelklassen (för att använda Fredrik Reinfeldts utskällda termologi) är arbetslöshet, skolor på glid eller trångboddhet sällan något större problem. Det är det däremot för tiotusentals nysvenskar som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, tvingas bo trångt i landets miljonprogramsområden och vars barn går i skolor som väljas bort av mer resursstarka elever. Återigen är detta inte ett argument för sluta ta emot människor från andra länder, men det är uppmaning till landets rikspolitiker att ta situationen på allvar.
6. Till sist en liten fråga till mina läsare. Efter SDs framgångar i valet så lanserades flera motkampanjer, bland annat av landets kvällstidningar. En av dem gick under parollen "Vi gillar olika". Lätt att säga, svårare att göra kan jag tycka. Min bild av Sverige är att vi i ganska hög utsträckning föredrar lika. Blir det för många "olika" i vårt bostadsområde så flyttar vi. Blir det för många "olika" barn i våra ungars skola så byter vi skola, o.s.v.. Om du inte tycker att jag har rätt så vill jag i all välmening fråga dig, hur många nysvenskar du har haft på besök hemma hos dig de senaste åren?
fredag 19 december 2014
Julbrev
Julbrev 2014
Tillökning
Vardagen
våra barn går på, ordna med skjuts hem efter diverse kvällsaktiviteter, gå på utvecklingssamtal och sedan hjälpa till vid läxläsning innan de yngsta barnen ska nattas, har både sin charm och sina utmaningar. Det är i de här vardagshändelserna som våra relationer till varandra formas och därför är de viktiga att ta vara på.
Mathilda ägnade andra
halvan av sommaren och börja av hösten åt att göra iordning på den del av
trädgården som tagit mycket stryk av de senaste årens alla byggprojekt och så flyttade
jordmassor. Steg för steg har hon rensat undan ogräs, stenar och hallonplantor
och fyllt ut håligheter med matjord (sammanlagt drygt 16 ton) och gräsfrön.
I
ett mindre genomtänkt blogginlägg under året lovade jag mina läsare att aldrig
mer använda uttrycket ”Det är fullt upp”. Detta av två anledningar, för det
första är det alltid fullt upp när man är en stor familj med många järn i elden
så frasen saknar ju helt informationsvärde, för det andra insinuerar uttrycket
att det på något vis skulle vara synd om undertecknad som har så mycket att
göra och det är det inte heller. Med detta sagt så kan jag återigen konstatera
att det har varit ett händelserikt år, som kännetecknats av följande händelser.
Tillökning
I slutet av februari, bara några dagar innan
vi åkte upp till Sälen med Mathildas familj, ringde socialen. Det fanns en
liten pojke på tre månader som var i behov av en familj, kunde vi tänka oss att
ta hand om honom? Visst kunde vi det. Vi hade väntat i över ett år på just den
frågan och till och med hunnit bygga om på övervåningen för att ha tillräckligt
med rum i huset. Vi hade bara några få veckor på oss att lösa allt praktiska
med att plötsligt bli småbarnsföräldrar igen, men det gick bra, inte minst tack vare en förstående chef. Jag
kunde på kort varsel bli tjänstledig på halvtid och var hemma i veckorna med Chris
som pojken heter. Den övriga halvtiden skötte jag på kvällar och helger. När
sommaren sedan kom, kunde Mathilda vara hemma på heltid.
I nio månader har Chris nu funnits som en del
i vår familj. Älskad och omtyckt av alla sprider han mycket glädje till sin
omgivning med sitt fantastiska leende och glada humör. Men det har också inneburit
en hel del nattvak med efterföljande trötthet för oss vuxna. Att börja om som småbarnsförälder vid 40
har sina sidor men å andra
sidan
har jag och hustrun en hel del erfarenhet att luta oss emot
vid det här laget samt ett genuint gott samarbete oss emellan.
Jag skulle vilja
slå ett slag för den ”grå” vardagen. Den utgör ju trots allt en riktigt stor
del av våra liv. Att gå upp tidigt på en vardagsmorgon, duka fram frukost,
sköta logistiken till alla skolor som
våra barn går på, ordna med skjuts hem efter diverse kvällsaktiviteter, gå på utvecklingssamtal och sedan hjälpa till vid läxläsning innan de yngsta barnen ska nattas, har både sin charm och sina utmaningar. Det är i de här vardagshändelserna som våra relationer till varandra formas och därför är de viktiga att ta vara på.
Farmor
Farmor är lite
grann som katten Blixten, hon kommer och går lite som hon vill hemma hos oss.
Under sommaren, när
trädgårdslanden och hallonhäcken ska underhållas, är hon ute hos oss så ofta
att barnen ibland glömmer bort att säga hej när de stöter ihop med henne i
köket, men även under ”lågsäsong” träffas vi flera gånger i veckan.
Förändringar
2014 var på många
plan ett förändringens år. I och med tillökningen i familjen fick Mathilda ett
oplanerat avbrott i sitt arbete.
Samuel började
gymnasiet och läser det samhällsvetenskapliga programmet på engelska och det
trivs med som fisken i vattnet. På tal
om vatten så lät Samuel, Miriam och Deborah döpa sig under hösten och gick därefter
med i församlingen.
Rakel slutade på
förskolan Sörgården och började i förskoleklassen och istället för att bli
skjutsad ut till Närkes Kil tar hon, tillsammans med storasyster Lydia,
numera länsbussen till skolan varje dag.
Hönshuset
Om det funnits ett program som hette ”Den
motvillige snickaren” hade undertecknad varit som klippt och skuren som
programledare. Lagom till Kristi Himmelsfärdshelgen
bestämde frun i huset att det skulle uppföras ett hönshus på boningshusets
baksida. Ett projekt som inte borde ha fått ta mer än en helg eller två men istället
tog åtta veckor att slutföra, men så har hustrun en tendens att tänka lite
större än vad jag gör. Resultatet blev dock riktigt lyckat och hönornas (och
även tuppens) närvaro ger en trevlig lantlig känsla, men byggandet dödade samtidigt
all snickarglädje för den sommaren.
Det sistnämnda
var kanske inte helt med sanningen överens- stämmande. Lite annat snickrande
och grejande på gården hann vi trots allt med. Gården fick äntligen tillbaka en
flaggstång och i boden som vi byggt på sedan maj 2012 börjar nu golv, innerväggar
och innertak så smått komma på plats
Läger
Vad vore en sommar
utan läger? För vår del börjar det redan under midsommarveckan med Torpkonferensen
för hela familjen (ja, vi sov alla åtta i husvagnen under en natt ifall, om det
är någon som undrar), en vecka senare åkte Mathilda och alla barnen till
Smajl-läger på Hjälmargården, utom de två äldsta som laddade upp inför två
veckors Tonårsbibelskola på Götabro. Sedan hann de nätt och jämnt hem innan
det var dags för dem att åka på Chili, tonårsläger på Hjälmargården Vår
husvagn hann därtill med en tur till Torp under Frizon-festivalen, dock utan
någon Bokenblomma i den.
Sådd och skörd
Att vara uthållig i ett intresse eller
arbetsuppgift tror jag är en värdefull egenskap. Som man sår får man skörda,
bara man inte ger upp skriver Paulus i Bibeln. Detta tycker jag att vi har
upplevt på olika sätt under året som ligger bakom. Barnen har på olika
sätt fått se att tiden de lagt på skolarbete
och utveckla sina intressen under åren har burit frukt. Samuel gjorde en bejublad
insats på sin teatergrupps föreställning i våras och hans filmblogg (sök på
Bokismovies om du är intresserad av vad veta vad som händer i Hollywood) har
fått många nya följare under året. Bloggen bidrog även till att han fick
förtroendet att bli kommunikationsansvarig i Rudbecksskolans elevkår.
Miriam har fått glädje av både sina estetiska
talanger och all erfarenhet av småsyskon när hon extraknäcker som både ansiktsmålare
och barnvakt.
Deborahs läsande och allmänna flit i skolan
har gjort att hon så smått har börjat läsa om sina tonårsböcker fast den här
gången på engelska.
Lydia dansar vidare med Kulturskolan och till
jul ska hennes dansgrupp uppträda tillsammans med Svenska kammarorkestern.
Rakel har knäckt läskoden och tagit sitt första simborgarmärke.
Själv har jag haft
glädjen att få uppleva att flera större projekt som jag arbetat med i tre år
på jobbet har kommit i mål och att resultaten har varit över förväntan.
Löpning
Det sägs att det
aldrig är för sent att börja motionera. Mattias började med sin löpträning på
allvar i augusti och i oktober deltog han på halvmaran i Örebro. Tiden 1 h 42
min och 30 sek var fullt godkänd.
40-årskalas
I år fyllde
Mathilda 40 år. Vi hade öppet hus i vårt hem i mitten av augusti. Knappt 100
vuxna och barn kom förbi under dagen och insamlingen till Hannaskolan i Emuriakin
i Kenya gav 7000 kr. Tack alla ni som på var med och förgyllde hustruns dag.
Till sist vill vi önska
alla våra tappra och goda läsare en god jul
och ett välsignat kommande gott nytt år.
// julMattias, Mathilda, Samuel, Miriam,
Deborah, Lydia, Rakel och Chris i Ekersby 105, Örebro.
torsdag 18 december 2014
Så blir 2015
Att göra ekonomiska prognoser är vanskligt. OECD publicerade nyligen en bild där de jämförde sina prognoser för EMU-områdets tillväxt 2011-2015 med det faktiska utfallet. Utfallet liknande mest en rak linje medan OECDs prognoser såg ut som någon hade lagt färgglada innebandyklubbor på rad efter varandra. Prognoserna indikerade alltid att ekonomin skulle vända uppåt nästkommande år men det faktiska utfallet blev status quo. Med denna bild inpräntad på näthinnan tänkte jag ändå ta mig friheten att fundera på hur världen kommer utveckla sig framöver.
[ ] Tillväxten i EMU-området blir (återigen) en besvikelse. Ekonomin får inte någon draghjälp från den tyska tillväxtmotorn och den allmänt låg efterfrågan lägger sig som en blöt filt över ekonomin. Den ekonomiska krisen i Ryssland som fördjupas under de närmaste månaderna drar ner tillväxten i Västeuropa med ytterligare några tiondels procentenheter. Tyskland och vårt grannland Finland tillhör några av de hårdast drabbade länderna i vår närområde.
[ ] Råvarupriserna på bland annat järnmalm och olja fortsätter att vara låga. Detta är förstås dåliga nyheter för svenska kommuner med en stor gruvnäring, amerikanska delstater som upplevt ett ekonomiskt uppsving på grund av skiffergas, och nationer som Venezuela och Nigeria vars statsbudgetar är helt beroende av ett högt oljepris. Venezuela kan till och med komma att ställa in betalningarna på sin statsskuld under 2015.
[ ]De låga energipriserna innebär också en stor utmaning för både Tysklands och Sveriges gröna energiomställning. Att till exempel bygga nya vindkraftsverk kommer inte vara lönsamt, trots omfattande subventioner, och luften går tillfälligt ur marknaden.
[ ] För flera länder i Latinamerika blir 2015 ett förlorat år. Venezuela ställer som sagt in betalningarna. Både Brasilien och Argentina plågas båda av låg tillväxt och stigande inflation. I Argentina blir det folkliga missnöjet så stort att Cristina Fernández de Kirchner förlorar presidentvalet.
[ ] Parlamentsvalet i Storbritannien blir en rysare. Populistpartiet UKIP blir näst största parti i parlamentet. Folkomröstningen om Storbritanniens EU-medlemskap blir jämn men stanna-kvar-sidan vinner knappt. Storbritanniens ställning i EU är dock kraftigt försvagad.
[ ] I Spanien kommer de katalanska kraven om ökad självständighet att bli allt starkare. Spänningen mellan centralmakten i Madrid och separatisterna i Barcelona blir allt svårare att hantera för politikerna. ETA genomför på nytt terrorattentat.
[ ] Inflationen i Sverige har sedan mitten av 2013 varit 0 eller svagt negativ. Låga energipriser bidrar till en fortsatt press nedåt på inflationen även under 2015. Ingen anledning att binda bolåneräntan under nästa år heller med andra ord.
[ ] Den snabba befolkningstillväxten i Sverige under 2015 gör att bostadsbristen blossar upp som ett av de största samhällsproblemen. Segregationen på både bostads- och arbetsmarknaden gör att integrationsfrågan alltmer blir till en immigrationsfråga (tyvärr).
[ ] "Kicking the can down the road" är ett engelsk uttryck som handlar om att skjuta problem framför sig, Grekiska statsskulden och den japanska motsvarigheten är två exempel på problem som hela tiden skjuts på framtiden. Avsaknaden av strukturreformer i Frankrike och Italien är två andra exempel. Det verkar gå att skjuta problem framför sig mycket längre än vad som borde vara möjligt, det vet alla ni som har sett på Lyxfällan på TV3. I Grekland blir det dock nyval under 2015 som resulterar i en ny runda med Trojkan rörande skuldnedskrivningar och krav på balanserad budget. Den finansiella oron blir dock inte lika stor som 2010/11 eftersom det numera är europeiska skattebetalare som sitter med Svarte Petter, dvs grekiska statsobligationer, och inte de franska och tyska bankerna. De övriga länder fortsätter att sparka konservburken framför sig ett tag till.
[ ] Tillväxten i EMU-området blir (återigen) en besvikelse. Ekonomin får inte någon draghjälp från den tyska tillväxtmotorn och den allmänt låg efterfrågan lägger sig som en blöt filt över ekonomin. Den ekonomiska krisen i Ryssland som fördjupas under de närmaste månaderna drar ner tillväxten i Västeuropa med ytterligare några tiondels procentenheter. Tyskland och vårt grannland Finland tillhör några av de hårdast drabbade länderna i vår närområde.
[ ] Råvarupriserna på bland annat järnmalm och olja fortsätter att vara låga. Detta är förstås dåliga nyheter för svenska kommuner med en stor gruvnäring, amerikanska delstater som upplevt ett ekonomiskt uppsving på grund av skiffergas, och nationer som Venezuela och Nigeria vars statsbudgetar är helt beroende av ett högt oljepris. Venezuela kan till och med komma att ställa in betalningarna på sin statsskuld under 2015.
[ ]De låga energipriserna innebär också en stor utmaning för både Tysklands och Sveriges gröna energiomställning. Att till exempel bygga nya vindkraftsverk kommer inte vara lönsamt, trots omfattande subventioner, och luften går tillfälligt ur marknaden.
[ ] För flera länder i Latinamerika blir 2015 ett förlorat år. Venezuela ställer som sagt in betalningarna. Både Brasilien och Argentina plågas båda av låg tillväxt och stigande inflation. I Argentina blir det folkliga missnöjet så stort att Cristina Fernández de Kirchner förlorar presidentvalet.
[ ] Parlamentsvalet i Storbritannien blir en rysare. Populistpartiet UKIP blir näst största parti i parlamentet. Folkomröstningen om Storbritanniens EU-medlemskap blir jämn men stanna-kvar-sidan vinner knappt. Storbritanniens ställning i EU är dock kraftigt försvagad.
[ ] I Spanien kommer de katalanska kraven om ökad självständighet att bli allt starkare. Spänningen mellan centralmakten i Madrid och separatisterna i Barcelona blir allt svårare att hantera för politikerna. ETA genomför på nytt terrorattentat.
[ ] Inflationen i Sverige har sedan mitten av 2013 varit 0 eller svagt negativ. Låga energipriser bidrar till en fortsatt press nedåt på inflationen även under 2015. Ingen anledning att binda bolåneräntan under nästa år heller med andra ord.
[ ] Den snabba befolkningstillväxten i Sverige under 2015 gör att bostadsbristen blossar upp som ett av de största samhällsproblemen. Segregationen på både bostads- och arbetsmarknaden gör att integrationsfrågan alltmer blir till en immigrationsfråga (tyvärr).
[ ] "Kicking the can down the road" är ett engelsk uttryck som handlar om att skjuta problem framför sig, Grekiska statsskulden och den japanska motsvarigheten är två exempel på problem som hela tiden skjuts på framtiden. Avsaknaden av strukturreformer i Frankrike och Italien är två andra exempel. Det verkar gå att skjuta problem framför sig mycket längre än vad som borde vara möjligt, det vet alla ni som har sett på Lyxfällan på TV3. I Grekland blir det dock nyval under 2015 som resulterar i en ny runda med Trojkan rörande skuldnedskrivningar och krav på balanserad budget. Den finansiella oron blir dock inte lika stor som 2010/11 eftersom det numera är europeiska skattebetalare som sitter med Svarte Petter, dvs grekiska statsobligationer, och inte de franska och tyska bankerna. De övriga länder fortsätter att sparka konservburken framför sig ett tag till.
onsdag 10 december 2014
Två intressanta iakttagelser om vårt västra grannland Norge
För någon vecka sedan träffade jag utlåningschefen på mitt företags systerorganisation i Norge. Vi kom att tala om arbetsmarknaden i våra båda länder och gjorde följande deprimerande iakttagelse:
"När en svensk 90-talist flyttar till Norge för att arbeta tenderar arbetsmoralen att öka i båda länderna."
I samband med valrörelsen inför EU-valet 1995 gick jag och Mathilda förbi Norrmalmstorg i Stockholm där Sverkerpartiet hade valmöte. Sverkerpartiets valmanifest utlovade bland annat bättre förbättringar, vilket är svårt att säga nej till, och att alla svenskar ska äga en snyggare bil än vad grannen gör. De hade också en intressant syn på Sveriges historia och relationen till vårt grannland i väster. Argumentationen gick på följande vis:
"För drygt 100 år sedan gav Sverige mer eller mindre bort Norge i samband med unionsupplösningen. Det var naturligtvis ett stort misstag. Med facit i hand skulle vi ha gett bort Sverige och behållt Norge!"
"När en svensk 90-talist flyttar till Norge för att arbeta tenderar arbetsmoralen att öka i båda länderna."
I samband med valrörelsen inför EU-valet 1995 gick jag och Mathilda förbi Norrmalmstorg i Stockholm där Sverkerpartiet hade valmöte. Sverkerpartiets valmanifest utlovade bland annat bättre förbättringar, vilket är svårt att säga nej till, och att alla svenskar ska äga en snyggare bil än vad grannen gör. De hade också en intressant syn på Sveriges historia och relationen till vårt grannland i väster. Argumentationen gick på följande vis:
"För drygt 100 år sedan gav Sverige mer eller mindre bort Norge i samband med unionsupplösningen. Det var naturligtvis ett stort misstag. Med facit i hand skulle vi ha gett bort Sverige och behållt Norge!"
Finns det hopp för dagens tonåringar?
Jag gjorde en snabbvisit till Stockholm idag. Tyvärr missade jag den föreläsning på Stockholm universitet som jag hade tänkt närvara på. Istället blev det en sen frukost och rapportskrivande på McDonalds vid Centralstationen. En tjugo minuter innan jag skulle bege mig till tåget invaderades stället av en skolklass eller två av tonåringar i min äldsta dotters ålder, det vill säga runt 14 år. Eftersom jag inte såg några medföljande lärare drog jag slutsatsen att de gick på någon skola i närheten och valde hamburgare, french fries och läsk framför skolan fiskgratäng och potatismos.
När jag sneglade över skärmen till min laptop kunde jag inte låta bli att lägga märke till killen som gick runt bland borden av klasskamrater med sin bricka med snabbmat och letade efter en plats att sitta på. Hans långsamma promenad bland redan fullsatta bord, i förhoppning att någon skulle observera honom och erbjuda honom att slå sig ner, var oändligt plågsam att titta på. Jag kände magmusklerna knyta sig och känslor från min egen uppväxt gjorde sig påminda. Det skar i hjärtat att se honom sätta sig ensam på en bänk precis bakom ryggen på mig och jag kom på mig själv att be "Gode Gud förbarma dig" samtidigt som själen fylldes med inte så lite vemod.
Men då sker undret. En av de coolare tjejerna i det något högljudda gänget framför mig får syn på killen bakom mig och ropar:
"Pontus, du får sitta här med oss". När han inte lämnar sin plats, tar hon fram en extrastol, ställer den vid bordet där hon och de andra tjejerna sitter och ropar en gång till:
"Kom igen nu Pontus, du får sitta här"
Och den här gången kommer Pontus.
Det var med lätta steg, ett leende på läpparna och med en något större tro på den uppväxande generationen som jag lämnade McDonalds och påbörjade min resa hem till Örebro.
När jag sneglade över skärmen till min laptop kunde jag inte låta bli att lägga märke till killen som gick runt bland borden av klasskamrater med sin bricka med snabbmat och letade efter en plats att sitta på. Hans långsamma promenad bland redan fullsatta bord, i förhoppning att någon skulle observera honom och erbjuda honom att slå sig ner, var oändligt plågsam att titta på. Jag kände magmusklerna knyta sig och känslor från min egen uppväxt gjorde sig påminda. Det skar i hjärtat att se honom sätta sig ensam på en bänk precis bakom ryggen på mig och jag kom på mig själv att be "Gode Gud förbarma dig" samtidigt som själen fylldes med inte så lite vemod.
Men då sker undret. En av de coolare tjejerna i det något högljudda gänget framför mig får syn på killen bakom mig och ropar:
"Pontus, du får sitta här med oss". När han inte lämnar sin plats, tar hon fram en extrastol, ställer den vid bordet där hon och de andra tjejerna sitter och ropar en gång till:
"Kom igen nu Pontus, du får sitta här"
Och den här gången kommer Pontus.
Det var med lätta steg, ett leende på läpparna och med en något större tro på den uppväxande generationen som jag lämnade McDonalds och påbörjade min resa hem till Örebro.
tisdag 2 december 2014
Tecken på att man är en stor familj - tecken 9 och 10
Enligt SCB har en procent av Sveriges barnfamiljer fem barn eller fler. Under våren kommer jag lite då och då dela med mig av mina iakttagelser rörande denna familjegruppp. Min egen lilla Familjen
annorlunda light skulle man kunna säga.
Det nionde tecknet på att man är ett stor familj är att gränsen för vad som räknas som en storhandling på ICA MAXI ligger på över 2 300 kr.
Det tionde tecknet på att man är en stor familj är volymerna livsmedel som går åt. Varje vecka konsumeras minst 25 liter mjölk och vid jultider köps det in mellan 10-12 påsar saffran.
annorlunda light skulle man kunna säga.
Det nionde tecknet på att man är ett stor familj är att gränsen för vad som räknas som en storhandling på ICA MAXI ligger på över 2 300 kr.
Det tionde tecknet på att man är en stor familj är volymerna livsmedel som går åt. Varje vecka konsumeras minst 25 liter mjölk och vid jultider köps det in mellan 10-12 påsar saffran.
Vilken seger för Sverigedemokraterna.
Den 26:e september stod följande att läsa på Sveriges Radios hemsida:
Enligt Ekots kommentator Tomas Ramberg är inte budgetfrågan den stora utmaningen.
Under gårdagens presskonferens med Sverigedemokraterna blev det ganska tydligt att den politiska analysen ovan inte var värd vatten. Många politiska proffstyckare tycks ha trott att det inte skulle ligga i SDs intresse att fälla en rödgrön regering genom att rösta på Alliansens budgetförslag. Det verkar ha funnits två argument för detta. Det första argumentet bygger på att SD inte skulle våga skapa en regeringskris eftersom väljarna skulle kunna straffa SD vid ett eventuellt extraval. Dessutom är partiets största tillgång, Jimmie Åkesson sjukskriven och inte tillgänglig i en valrörelse. Det andra argumentet är att SD genom sitt agerande skulle tvinga ihop Socialdemokraterna och Alliansen i ett samarbete och därmed skulle SD gå miste om sin vågmästarroll. Båda argumentet har sina brister. För det första har SD, trots Jimmie Åkessons frånvaro, parkerat på ny rekordnivå i väljaropinionen; vilket, med tanke på den bias som finns i den typen av undersökningar, antagligen innebär att de mycket väl skulle få 15 procent av rösterna vid ett extraval. Om SDs väljarbas inte bryr sig om järnrör tror vi verkligen att en regeringskris ska få dem att lämna partiet. Det är nog snarare Kristdemokraterna, Folkpartiet och Miljöpartiet som borde frukta väljarnas dom vid valurnorna. För det andra skulle en ohelig allians över blockgränserna bara befästa SD som det enda sanna oppositionspartiet. Med andra ord är en tuff linje av SD i budgetfrågan fullt logisk. Oavsett utfall befinner de sig i vinnarhålet. Sedan finns det ytterligare en anledning till varför jag tror att SD vågar höja insatserna genom att orsaka en regeringskris. De upplever att de har vind i seglen för tillfället. Knappt hade valaffischerna plockats ner förrän borgliga opinionsbildare började prata om behovet att våga prata om antal i flyktingmottagandet (man kan fundera på valet av tidpunkt att lyfta den diskussionen). Dessutom har det i lokalpressen runt om i landet börjat dyka upp artiklar om vilka påfrestningar som immigrationsverkets anläggningar, framförallt på mindre orter, sätter på den lokala välfärdsinfrastrukturen. Sammantaget bidrar detta till att SD vågar ta striden mot hela det övriga politiska etablissemanget.
Till sist några ord om dagens presskonferens med vikarierande partiledaren Mattias Karlsson. Ja det var faktiskt den titeln han fick i SVT. Inte tillförordnad eller ställföreträdande, utan just vikarierande partiledare. Vikarie eller inte, igår gjorde han allting rätt.. Presskonferensen måste ha varit minutplanerad av en PR-byrå. Partiet lyckades göra omvandla sina 15 minuter av berömmelse till hela 55 minuter och kunde ägna nästan 40 minuter helt och hållet åt sin egen hjärtfråga - invandringspolitiken. 40 minuter invandringspolitik a´la SD inför hela Sveriges samlade mediakår - det måste ha varit som julafton för SD. Det gick till och med så långt att Mats Knutson fick kommentarsabstinens och la ut sig själv i bild ett antal gånger, med varierande framgång kan sägas.
Enligt Ekots kommentator Tomas Ramberg är inte budgetfrågan den stora utmaningen.
Under gårdagens presskonferens med Sverigedemokraterna blev det ganska tydligt att den politiska analysen ovan inte var värd vatten. Många politiska proffstyckare tycks ha trott att det inte skulle ligga i SDs intresse att fälla en rödgrön regering genom att rösta på Alliansens budgetförslag. Det verkar ha funnits två argument för detta. Det första argumentet bygger på att SD inte skulle våga skapa en regeringskris eftersom väljarna skulle kunna straffa SD vid ett eventuellt extraval. Dessutom är partiets största tillgång, Jimmie Åkesson sjukskriven och inte tillgänglig i en valrörelse. Det andra argumentet är att SD genom sitt agerande skulle tvinga ihop Socialdemokraterna och Alliansen i ett samarbete och därmed skulle SD gå miste om sin vågmästarroll. Båda argumentet har sina brister. För det första har SD, trots Jimmie Åkessons frånvaro, parkerat på ny rekordnivå i väljaropinionen; vilket, med tanke på den bias som finns i den typen av undersökningar, antagligen innebär att de mycket väl skulle få 15 procent av rösterna vid ett extraval. Om SDs väljarbas inte bryr sig om järnrör tror vi verkligen att en regeringskris ska få dem att lämna partiet. Det är nog snarare Kristdemokraterna, Folkpartiet och Miljöpartiet som borde frukta väljarnas dom vid valurnorna. För det andra skulle en ohelig allians över blockgränserna bara befästa SD som det enda sanna oppositionspartiet. Med andra ord är en tuff linje av SD i budgetfrågan fullt logisk. Oavsett utfall befinner de sig i vinnarhålet. Sedan finns det ytterligare en anledning till varför jag tror att SD vågar höja insatserna genom att orsaka en regeringskris. De upplever att de har vind i seglen för tillfället. Knappt hade valaffischerna plockats ner förrän borgliga opinionsbildare började prata om behovet att våga prata om antal i flyktingmottagandet (man kan fundera på valet av tidpunkt att lyfta den diskussionen). Dessutom har det i lokalpressen runt om i landet börjat dyka upp artiklar om vilka påfrestningar som immigrationsverkets anläggningar, framförallt på mindre orter, sätter på den lokala välfärdsinfrastrukturen. Sammantaget bidrar detta till att SD vågar ta striden mot hela det övriga politiska etablissemanget.
Till sist några ord om dagens presskonferens med vikarierande partiledaren Mattias Karlsson. Ja det var faktiskt den titeln han fick i SVT. Inte tillförordnad eller ställföreträdande, utan just vikarierande partiledare. Vikarie eller inte, igår gjorde han allting rätt.. Presskonferensen måste ha varit minutplanerad av en PR-byrå. Partiet lyckades göra omvandla sina 15 minuter av berömmelse till hela 55 minuter och kunde ägna nästan 40 minuter helt och hållet åt sin egen hjärtfråga - invandringspolitiken. 40 minuter invandringspolitik a´la SD inför hela Sveriges samlade mediakår - det måste ha varit som julafton för SD. Det gick till och med så långt att Mats Knutson fick kommentarsabstinens och la ut sig själv i bild ett antal gånger, med varierande framgång kan sägas.
Dålig argumentationsteknik om surrogatmoderskap
Det är väl lika bra att slå fast det med en gång. Jag är ingen förespråkare av surrogatmoderskap, snarare tvärtom. Jag tycker att hela fenomenet är ytterligare ett exempel på att rätten till barn allt mer betraktas som en mänsklig rättighet, oavsett konsekvenserna. Den 1:a december publicerades en debattartikel i SvD i ämnet som jag reagerade väldigt starkt på. Inte på grund av att artikelförfattarna har en annan inställning än vad jag själv har, utan för att argumentationstekniken var så undermålig i flera avseenden.
Första exemplet:
"Vi tycker det är konstigt att vissa lobbygrupper så aktivt arbetar emot surrogat. Det förekommer en föreställning om att de som väljer surrogatalternativet gör det för att de inte vill vara gravida själva, antingen för att de inte vill bli tjocka eller för att karriären påverkas."
Jag ska medge att jag inte är helt bevandrad i debatten kring surrogatmoderskap, men jag har aldrig, aldrig hört detta argument föras fram, någonsin.
Exempel nummer två:
"Surrogatmotståndare som till exempel Sveriges Kvinnolobby anser ”att få barn är ingen rättighet”. Nej, det är ingen rättighet. Det är heller ingen rättighet att du ska överleva cancer. Det är ingen rättighet att du ska få ta emot donerad benmärg, en njure eller ett hjärta. Det är ingen rättighet att forskning som görs på frivilliga personer för kliniska tester av nya mediciner ska komma dig till godo. Det är ingen rättighet att du ska få ta del av något av detta. Men vi gör alla vad vi kan för att vi ska må bra och för att vi ska överleva. Vi gör vad vi kan eftersom tekniken faktiskt finns."
Är det någon mer än jag som tycker att man blandar äpplen och päron när surrogatmoderskap jämställs med cancerbehandling? Dessutom, bara för att teknik och möjligheter finns blir de inte per automatik moraliskt rätt och riktigt.
Till slut når dock författarna pudelns kärna, det faktum att surrogatmoderskap kräver en livmoder, någon annans livmoder.
"Vi har hört surrogatmotståndare säga att surrogatalternativet innebär att barnet blir en handelsvara. De resonerar som så att om själva tjänsten är surrogatprocessen då måste barnet de facto bli produkten. Slutsatsen blir given: man ska inte handla med barn. Självklart skall man inte handla med barn! Låt oss dock titta närmare på detta resonemang. Det enda sättet att få barn i dag utan att det kostar dig en krona och utan användning av några som helst tjänster är på det vanliga hederliga sättet, 15 minuter mellan lakanen. Adoption kostar pengar och IVF kostar pengar. Adoption, som är allmänt erkänt världen över, kostar ungefär lika mycket som surrogat, någonstans mellan 200 000 och 700 000 kronor. Största delen vid båda processerna går till omkostnader. IVF är inte gratis, inte ens om du får det betalt via landstinget, om inte annat så uppstår kostnaderna hos landstinget. Så ser verkligheten ut. Fungerar det inte på det sedvanliga sättet kommer tjänster att behövas, följaktligen kommer ditt efterlängtade barn att kosta pengar. Vi förnekar det inte. Men med det resonemanget har även adoptivföräldrar och de som genomgått assisterad befruktning köpt sina barn."
Men här blandar författarna ihop korten, igen skulle man kunna säga, genom att försöka få läsarna att tro att problemet är pengarna i sig och inte det pengarna köper. Det är enorm skillnad på att köpa en behandling och ha omkostnader för en adoption jämfört med att betala en kvinna för att bära ens barn.
Slutsatsen blir att detta var en dåligt skriven debattartikel, full med dåliga argument för en tveksam företeelse.
Första exemplet:
"Vi tycker det är konstigt att vissa lobbygrupper så aktivt arbetar emot surrogat. Det förekommer en föreställning om att de som väljer surrogatalternativet gör det för att de inte vill vara gravida själva, antingen för att de inte vill bli tjocka eller för att karriären påverkas."
Jag ska medge att jag inte är helt bevandrad i debatten kring surrogatmoderskap, men jag har aldrig, aldrig hört detta argument föras fram, någonsin.
Exempel nummer två:
"Surrogatmotståndare som till exempel Sveriges Kvinnolobby anser ”att få barn är ingen rättighet”. Nej, det är ingen rättighet. Det är heller ingen rättighet att du ska överleva cancer. Det är ingen rättighet att du ska få ta emot donerad benmärg, en njure eller ett hjärta. Det är ingen rättighet att forskning som görs på frivilliga personer för kliniska tester av nya mediciner ska komma dig till godo. Det är ingen rättighet att du ska få ta del av något av detta. Men vi gör alla vad vi kan för att vi ska må bra och för att vi ska överleva. Vi gör vad vi kan eftersom tekniken faktiskt finns."
Är det någon mer än jag som tycker att man blandar äpplen och päron när surrogatmoderskap jämställs med cancerbehandling? Dessutom, bara för att teknik och möjligheter finns blir de inte per automatik moraliskt rätt och riktigt.
Till slut når dock författarna pudelns kärna, det faktum att surrogatmoderskap kräver en livmoder, någon annans livmoder.
"Vi har hört surrogatmotståndare säga att surrogatalternativet innebär att barnet blir en handelsvara. De resonerar som så att om själva tjänsten är surrogatprocessen då måste barnet de facto bli produkten. Slutsatsen blir given: man ska inte handla med barn. Självklart skall man inte handla med barn! Låt oss dock titta närmare på detta resonemang. Det enda sättet att få barn i dag utan att det kostar dig en krona och utan användning av några som helst tjänster är på det vanliga hederliga sättet, 15 minuter mellan lakanen. Adoption kostar pengar och IVF kostar pengar. Adoption, som är allmänt erkänt världen över, kostar ungefär lika mycket som surrogat, någonstans mellan 200 000 och 700 000 kronor. Största delen vid båda processerna går till omkostnader. IVF är inte gratis, inte ens om du får det betalt via landstinget, om inte annat så uppstår kostnaderna hos landstinget. Så ser verkligheten ut. Fungerar det inte på det sedvanliga sättet kommer tjänster att behövas, följaktligen kommer ditt efterlängtade barn att kosta pengar. Vi förnekar det inte. Men med det resonemanget har även adoptivföräldrar och de som genomgått assisterad befruktning köpt sina barn."
Men här blandar författarna ihop korten, igen skulle man kunna säga, genom att försöka få läsarna att tro att problemet är pengarna i sig och inte det pengarna köper. Det är enorm skillnad på att köpa en behandling och ha omkostnader för en adoption jämfört med att betala en kvinna för att bära ens barn.
Slutsatsen blir att detta var en dåligt skriven debattartikel, full med dåliga argument för en tveksam företeelse.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)