Translate

måndag 18 november 2013

Det bästa av 100 blogginlägg

Den 19 februari publicerade jag mitt första blogginlägg. Idag, drygt månader senare var det dags för blogginlägg nr 100. Här kommer en lista med det bästa:

Mest lästa:
En förälders tre uppgifter, Tecken på att man är en stor familj - tecken 3, Fejk i familjen annorlunda, är det tre mest lästa inläggen. Med andra ord, familjer säljer.

Mest träffsäkra:
Min text med rubriken Just when we thougt it was safe var bland det mest träffsäkra jag skrivit. Rubriken var så bra att tidningen The Economist snodde den rakt av.

Bästa familjeinlägg:
Delad förstaplats mellan Barn en framtida guldgruva och Hur man fostrar självständiga individer.

Roligaste inlägget:
Mitt relativt nyskrivna inlägg Reklamfilmer som förändrat mitt liv låg bra till, men blev precis slaget av ett inlägg jag skrev i somras, Den roligaste forskningsrapport jag läst.

Viktigaste inlägget
Här blev det en hård kamp mellan Kraften i... och Vad är du tacksam för? Där den senare gick segrande ur striden. Ett inlägg som tyvärr aldrig fick så många läsare som det förtjänade.

Det bästa inlägget som aldrig blev skrivet
Min fru har inte råd att skilja sig, ett inlägg om hur dagens pensionssystem är så urvattnat att kvinnor som min fru, underbetalda och deltidsarbetande, hamnar i en fattigdomsfälla ifall de separerar från sina män.





Mina tankar efter ett församlingsmöte - del 2


Det finns en historia från slutet av 1800-talet om PP Waldenström, grundaren av Svenska Missionsförbundet, som jag tycker väldigt mycket om och som jag kommer tillbaka till gång på gång. Under tiden som Waldenström var föreståndare i Gävle Missionskyrka så hade församlingen en omröstning om huruvida man skulle köpa in orgel eller inte. Waldenström motsatte sig ett orgelinköp med motiveringen att en orgel skulle förstöra musiklivet i församlingen (!). Jag får känslan av att diskussionens vågor gick ganska höga i församlingen. Musik och musikstilar väcker tydligen starka känslor hos oss människor. Nåväl,  när omröstningen väl var avgjord stod det klart att pastorn stod på den förlorande sidan. En majoritet i församlingen vill ha en orgel. Waldenström var då den förste som stod upp och där och då skänkte han en större summa pengar till den nya orgel.
Jag gillar den attityden. Ödmjukhet är onekligen en av de vackraste av Andens frukter. Men Waldenström visar något mer än att han hade förmågan att ta ett "nederlag", han visar en beundransvärd överlåtelse till Guds församling. En överlåtelse som gick så mycket djupare än behovet av att få sin vilja igenom på ett församlingsmöte.

söndag 17 november 2013

Vårt äktenskap överlevde det också

Vilken tillspetsad rubrik. Den som är ansvarig för rubriksättningen på mina blogginlägg borde få avsked på grått papper. Ungefär som de  som ansvarade för undertexterna i Monty Pythons film Jakten på den heliga Graalen. Som finnig tonåring tyckte jag att inledningen på den filmen var brilliant, som mer mogen 40-åring skrattade jag inte lika mycket.



I en predikan som jag höll för några år sedan ställde jag frågan om hur många separationer som Billy, ni vet IKEAs storsäljande bokhylla, har på sitt samvete. Det finns få saker som tär så på ett förhållande som upplevelsen av ett kollektivt misslyckande (vilket ihopsättningen av IKEAs möbler ibland kan ge upphov till). Å andra sidan så är det få segrar som vinns utan att man tar några risker och det är få saker som ger en sådan tillfredställelse som att genomföra  mer eller mindre svåra saker och ting tillsammans.

Det var dock med viss bävan som jag gick med på att tillsammans med hustrun sätta upp tapeter i de nya rum som Byggmästarna har färdigställt åt oss. Det närmaste tapetuppsättning som någon av oss har kommit är att min mor satte upp tapeter tillsammans med min far för ett knappt halvsekel sedan. Inte mycket erfarenhet att hänga i julgranen. Nåväl, vi kompenserade vår brist på erfarenhet med att googla på "gör-det-själv + tapeter". Trots dessa noggranna förberedelser så måste jag tillstå att efter att ha satt upp min livs första våd var jag beredd att även låta det bli min sista. Efter våd två var känslan inte särskilt mycket bättre, även om den våden satt bra mycket rakare än den första. Men nu fanns det liksom ingen återvändo. För sammanfatta en ganska lång och utdragen process, tio våder tog oss fyra timmar och min rygg värker fortfarande, så kan jag berätta att  I endured and we prevailed, fritt översatt jag stod ut och vi övervann. När vi kom till våd sju och åtta hade vi inte bara hopp om att det här nog skulle gå vägen, vi hade blivit ett sammansvetsat team.

Mina tankar efter ett församlingsmöte

Idag, 17:e november, hade vi ett viktigt församlingsmöte i Melleringekyrkan som jag tillhör. Vi diskuterade frågan om hur vårt pastorsteam i församlingen ska se ut i framtiden. Förutom en del processfrågor kretsade mötet i huvudsak kring frågorna: Hur stort ska teamet vara och vem ska ingå i vilken roll?

När jag lämnade mötet var det med glädje, tillförsikt och en och annan fundering om framtiden. Glädje över att vi hade ett bra samtalsklimat under församlingsmötet, där jag upplevde att många fick komma till tals med sina frågor och funderingar (undertecknad lyckades hålla tyst under hela mötet vilket var lyckat eftersom det fanns så många andra som sa så mycket kloka saker). Det var  viktiga och delvis svåra frågor som dryftades och vi människor tycker olika, men jag upplevde att tonen hela tiden var respektfull. Här tycker jag att vår  församlingsledning ska ha en eloge som höll ihop mötet på ett bra sätt. Tillförsikt känner jag över att vi har förmånen att diskutera en möjlig kombination av namn som jag upplever har stort förtroende i vår församlingsgemenskap. Förtroende är A och O i alla relationer och står man i ledningen för en församling är förtroendekapitalet det kanske viktigaste man har. Mina funderingar rörande framtiden har därmed inte så mycket att göra kring frågorna vem som ska göra vad, utan bottnar snarare i frågan om hur. Hur vill vi som församling arbeta framöver för att nå det som är församlingens mål och vision? Ju mer jag själv funderar kring den frågan desto viktigare tycker jag att den är. Det är när vi kan besvara den frågan som följdfrågorna om vem och hur mycket blir riktigt intressanta. Därmed inte sagt att frågan om hur är enkel, tvärtom, men jag tror att det är en utmärkt plats att börja på.

tisdag 12 november 2013

Är du en list-människa?

Det finns två grupper av människor, de som gör att-göra-listor och de som inte gör att-göra-listor. Jag tillhörde en gång den sistnämnda kategorin men efter 17 års äktenskap med en hustru som älskar att-göra-listor har jag under de sista åren kommit på mig själv att allt oftare skriva mina alldeles listor. De har blivit ett sätt för mig att strukturera upp min tillvaro, både hemma och på jobbet.

Att-göra-listor kommer i alla möjliga former och utseenden. På mitt arbete tar listorna sig alltid uttryck i form en tankekarta på ett A3 papper. På mitten skriver jag "att-göra" med stora och snirkliga bokstäver. Sedan utgår jag från min tjänsts tre huvudområden, forskning, omvärldsanalys och projektledarskap och benar utifrån dem ut vad som ska göras och när.  På hemmaplan ser listorna däremot ut mer som traditionella inköpsnotor. Listorna kan även skilja sig  åt med avseende på tidshorisont. De allra flesta listor jag skriver handlar om dagens eller veckans aktiviteter och sysslor, men de kan även sträcka sig över en längre tidsperiod; en sommar, ett år eller i viss extremfall t.o.m. ett decennium.

En del människor låter bli att göra listor eftersom de upplever dem som ett stressmoment. En lista, mer eller mindre fullspäckad, med verkliga eller inbillade "måsten" kan nästan skapa existentiell ångest. När uppgifterna framför oss blir för många har tenderar vi ibland att inte veta i var vi ska börja någonstans och resultatet kan i värsta fall bli att man inte gör någonting alls. För att inte bli överväldig av alla göromål så finns det vissa knep att ta till.
  • Gör en prioriteringsordning - sätt en prioritering på varje uppgift på listan. En del göromål är viktigare än andra. En del saker kan man med fördel skjuta upp till nästa dag, eller nästa eller...
  • Sätt upp en del lätta uppgifter på listan, eller bryt upp en stor uppgift i många mindre uppgifter  - tillfredställelsen av få bocka av utförda uppgifter, även om de är enkla och inte tar särskilt lång tid,  ska inte underskattas. Alla människor tycker om att få en bra start.
  • Sätt upp ett belöningssystem kopplat till listan - efter fem utförda uppgifter blir det glass till efterätt, efter tio uppgifter köper man hem mat till kvällen. Forskning visar att ekonomiska incitament fungerar väldigt bra.

Den älskade ledaren - Kim Jong Un

Situationen i Nordkorea är verkligen inget att skämta om.  Däremot kan jag tycka att det är fritt fram att driva med landets ledarskap. Det finns ett antal små animerade filmer på Youtube om Nordkoreas nye ledare Kim Jong Un. De driver hejdlöst med Kim Jong Un och den bild av honom och hans far som den nordkoreanska statliga propagandan för fram. Bra satir mot despotiska makthavare fungerar lite grann som flickans kommentar i HC Andersens saga Kejsarens nya kläder, plötsligt inser alla att Kejsaren de facto är naken. Min personliga favorit i serien om Kim Jong Uns fantastiska äventyr är remaken av basketklassikern Space Jam med legenden Michael Jordan från 1990-talet. Så håll till godo.






lördag 2 november 2013

Skänk en bok - ge framtidshopp

En gång i tiden var böcker en oerhört viktig del av mitt liv. När hustrun insisterade på att 11 sidor i telefonkatalogen inte hade rätt och drev igenom att vi skulle byta efternamn från Andersson så var valet av Bokenblom ganska givet. Mathilda fyllde hemmet med vackra blommor och min boksamling växte för varje år som gick.
I takt med att familjen har vuxit har dock mitt läsande minskat och därmed även mina bokinköp. För några år sedan gjorde jag mig av med hälften av mitt bokbestånd. 400 böcker åkte iväg till Bra och begagnat och några hundra andra slängdes i pappersåtervinningen.
Nyligen gjorde jag det igen. Huset vi bor i behöver fler rum för att vi ska ha utrymme att ta emot en pojke eller flicka som behöver ett nytt hem. Därmed rök de sista fem bokhyllorna (är det någon som behöver fem stycken Billy-bokhyllor så är det bara att höra av sig). Hundratals böcker flyttas ner till ett av förråden i källaren och i den flytten beslutade jag mig för att låta 150 böcker i alla möjliga genres få hitta nya hem.
På julmarknaden i kyrkan kommer jag ha en bokhylla med böcker där hugade bokläsare kommer kunna göra ett kap och där behållningen går till utvecklingen av Hannaskolan i Loki i norra Kenya. En dröm är att skolan i denna fattiga del av Kenya skulle ha ett eget bibliotek. De pengar som generöst skänktes på min födelsedag i augusti gick till bokhyllor. Nu är det dags att börja fylla dem med böcker tycker jag.
Jag tror att några av läsarna i av denna blogg också har några böcker som mest står och samlar damm i bokhyllan. Vore det inte roligt om vi gjorde gemensam sak och fyllde bokhyllan på julmarknaden med bra litteratur och samtidigt möjliggör för barn i en fattig del av Afrika att få en bättre framtid. Hör gärna av dig till mig i så fall. Alla bidrag är välkomna.

fredag 1 november 2013

Ljuset i novembermörkret, eller glädjen i att engagea sig

November månad är ingen höjdare. Det är för det mesta mörkt, slaskigt och gråkallt. Undertecknad tar sig inte gärna utanför dörren om det inte tvunget, vilket det tyvärr allt emellanåt är. Det finns dock en händelse i november som faktiskt gör månaden uthärdlig. Dagen innan första advent har vi julmarknad i Mellringekyrkan.

Under hela november ägnar vi, familjen Bokenblom, några timmar varje helg åt att baka, koka saft och sylt och diverse pysslande. Några timmar här och där brukar resultera i att frysen blir fylld av toscakakor, lussebullar, snickerskakor, hemmagjord dajm och knäck. I källaren står det burkar med hallonsylt och flaskor med vinbärssaft och i garderoben finns det färdiggjorda paketkalendrar redo att lottas ut. När marknaden sedan går av stapeln så är hela familjen involverade i försäljning, barnaktiviteter, ansiktsmålning, fiskdamm och modevisningen.

Det finns ett par högst egoistisk anledning till att vi väljer att engagera oss i julmarknaden. För det första är det fantastiskt roligt att engagera sig i något som går till ett oerhört bra ändamål. Allt överskott från försäljningen, vilket brukar bli cirka 50 000 kr, går till missionens sociala arbete i Kenya och Tanzania. För det andra är det gott att få göra saker och ting tillsammans som familj. Det svetsar samman oss och jag tror att när våra barn kommer att tala om sin uppväxt kommer de nämna lördagarna innan första advent med glädje. För det tredje så är det nyttigt för den uppväxande generationen att lära sig att man kan göra en insats för människor som inte är lika lyckligt lottade de själva.