Det "röda guldet" och att skapa mervärde

Mervärde var ett ord som jag stötte på när jag läste företagsekonomi på universitetet för nästan 15 år sedan. Jag tror att vår föreläsare tog ett exempel som handlade om pizza och mobiltelefoner för att förklara vad termen betydde. Pizzabagaren tar en rad ingredienser och "omvandlar" dem till en pizza. I denna förädlingsprocess skapas ett mervärde för konsumenten som gör det möjligt för pizzabagaren att ta ut ett högre pris på slutprodukten än vad som är möjligt bara baserat på värdet på alla de ingående ingredienserna. På samma sätt är det med en mobiltelefonstillverkare. Tekniska komponenter, som i sig kan vara enkla och billiga, sätts ihop till fungerande mobiltelefonsenheter och därigenom skapas också ett mervärde som rättfärdiggör ett högre pris på den färdiga telefonen.

När jag och hustru och våra tre barn flyttade ut till Eker i fanns det en hallonhäck på tomtens norrsida, bakom huset. Häck och häck, det hela liknade mest en ett ogenomträngligt snår på 35 gånger 6 meter. Den rad med hallon som min mamma planterat åt min farmor 30 år tidigare hade onekligen brett ut sig under årens lopp. En av mina största bedrifter i trädgården under vårt första år i huset var att rensa upp i snåret. Plantor grävdes upp och planterades om, svarta vinbärsbuskar som inte sett solljuset på decennier räddades och gräs såddes. Resultatet blev bra och under de tio år som gått har vi ungefär vartannat år fått rikligt med hallon.


2014 visade sig  bli ett riktigt bra hallonår. Dag efter dag kunde jag och hustrun, tillsammans med barnens farmor, plock liter på liter.

Till slut hade vi plockat så mycket bär att vi var tvugna att köpa ytterligare ett liten frys för att få plats med dem alla. Om tre månader kommer jag och hustrun plocka fram hallonen ur frysen och omvandla dem till härlig hemmagjord hallonsylt. Därigenom skapas visserligen ett mervärde, men det stora mervärdet ligger i nästa steg i kedjan. På vår församlingens julbasar, lördagen innan första advent, säljs hallonsylten och intäkterna som den försäljningen inbringar används oavkortat för att ge barn i Emurakin i Loki i nordvästra Kenya möjligheten att lära sig läsa, skriva och räkna.  Genom utbildning öppnas dörren till en bättre framtid och det är här det stora mervärdet skapas.

 

Det är skillnad mellan ett hus och ett hem

"Any man, if he knows how, can take a set of tools and build him a house, but it takes God to build a home", är en rad hämtad från en countrysång som jag hörde för länge sedan. Det är onekligen skillnad på ett hus och ett hem. Ett hus är en byggnad, definerad av längdmått och material; ett tämligen neutralt substantiv som väcker få känslor hos oss. Ett hem däremot är en plats som för de flesta av oss är förknippat med en rad positiva adjektiv. Vi associerar begreppet hem med egenskaper såsom trygghet, lugn och ro, närhet och gemenskap med familjen.

Under sommaren har jag mediterat en hel del över vad jag önskar skulle känneteckna mitt hem. I en familj,, oavsett om den består av en eller åtta individer, är det lätt att bli sig själv nog. En inställning som lätt smittar av sig på synen på våra hem. Uttrycket Mitt hem är min borg är ett tecken på detta. Men jag är av övertygad om att introvert och självcentrerat beteende där allt kretsar kring mitt eget jag eller ett avgränsat vi, är som stillastående vatten - det må kännas tryggt och bekvämt för stunden men till slut blir det hela en smula unket.  Därför skulle jag, lite som motvikt till de egenskaper jag redan nämnt ovan, vilja lyfta fram  ordet välkomnande.  I mitt hem vill jag människor ska känna sig välkomna. I mitt hem vill jag att fler personer än de som är bokförda på adressen Ekersby 105 ska känna sig hemma. I mitt hem vill jag att det alltid ska finnas plats för en person till vid middagsbordet, även om besöket inte är inplanerat i kalendern. I mitt hem vill jag att det ska finnas utrymme för fler barn än för de som råkar heter Bokenblom i efternamn. Riktig där är vi kanske inte än, men jag tycker att vi har tagit några steg i rätt riktning under senare år.

En stolt pappas bekännelser.

Det är ingen hemlighet att yta och utsida många gånger värderas högre än djup och insida och att vi får mer uppmärksamhet och uppskattning för det vi gör och presterar än för de vi är. Om du inte tror mig så fundera på hur många tidningsreportage du har läst under våren som handlat om hur du ska få en snyggare kropp inför Beach 2014 jämfört med artiklar som tar upp hur du kan arbeta på och förbättra din karaktär. Eller vad var det du fick berörm för senast, något du gjorde eller något du är? Medger att det inte alltid lätt att göra en skillnad mellan vad vi gör och är, eftersom de vi är återspelgas i det vi gör, men jag tror att du som läsare förstår poängen jag försöker få fram.

 I ett tidigare inlägg efterlyste jag stolta föräldrar. Jag tror på tanken att jag som förälder uppmuntrar mina barn och  att är ok att både barnen själva och omgivningen märker att jag är stolt över mina telningar. Men jag har på senare år funderat på vad det är som jag uppmuntrar hos mina barn och vilka signaler jag, medvetet och omedvetet, skickar till dem om vad det är som är viktigt i livet.

För några månader sedan refererade Vetenskapsradion på radions P1 till en studie som visade att barn som fick uppmuntran för det de gjorde presterade mycket bättre när de stötte på nya utmaningar än de barn som fick beröm för dom dom är (medveten felstavning, skvallra inte till min fru). Sug på konsekvenserna av det resultatet en liten stund.  I min värld finns det alldeles för många människor, inklusive undertecknad, som får sin primära bekräftelse genom det de gör. Det är genom att just prestera som många upplever att de får omgivningens gillande, uppskattning och erkännande. Detta är en enorm drivkraft i människors liv och det är inte konstigt att barn som får uppmuntran när de just presterar anstränger sig mer i nya situationer och utmaningar - allt för att få, ja just det, ännu mer bekräftelse. Men är det sådana vi vill att våra barn ska vara? Vill vi inte att våra barn ska veta om och var trygga i att de är värdefulla för dom de är och inte för det de presterar?

Jag har för närvarande fyra barn i skolåldern och till hösten börjar nummer fem i förskoleklassen.  Mina barn har all anledning att vara stolta över sina prestationer i skolan. Men ju äldre mina barn har blivit desto mindre viktigt har betygsbokstaven blivit för mig, jämfört med  de egenskaper i deras liv som vittnar om att de har en rätt  inställning till både sig själva och till människor i deras omgivning; egenskaper som ödmjukhet, medkänsla och omtanke. När jag själv ser, eller ibland får bekräftat av andra, att de egenskaperna finns hos mina barn, värmer det ett fadershjärta betydlig mer än aldrig så höga meritpoäng.

Gåvan att kunna tänka större - eller byggandet av ett hönshus

Regelbundna läsare av den här bloggen vet  att jag till naturen  är en försiktig person som i de flesta fall föredrar status quo framför förändringar och som föredrar säker och låg avkastning framför hög och riskfull sådan.Under de senaste åren har jag blivit mer medveten om mitt förhållningssätt tenderar att begränsa mig i många situationer och jag arbetar aktivt med att förändra mina tankemönster. Idag tror jag att jag vågar ta lite mer risker än jag gjorde tidigare, men som sagt, det kräver en medveten viljansträgning från min sida för att göra det .

Med min fru förhåller det sig annorlunda. Hon förefaller uppskatta förändringen för dess egen skull, det är i alla fall min enda förklaring till de regelbundna förändringarna av det bokenblomska hemmet. Var tredje månad ska det möbleras om i minst ett rum i huset och en gång per år ska minst ett barn byta sovrum. Hustrun förefaller även vara ägare av gåvan att tänka större. Låt mig ge några exempel.
Exempel 1 - Trädgårdslandet När vi flyttade ut till vårt hus i Eker så odlade vi en kvadrat om 2 gånger 2 meter. Med tanke på att farfar och farmor bedrivit ett större trädgårdsmästeri var det i minsta laget. Hustrun lovade att ordna ett lite större trädgårdland åt oss och dagen därpå hade hon fått en bonde  att plöja upp 300 kvm (!) åt oss.
Exempel 2 - Altanen. Varför bygga en altan på 30 kvm när man kan bygga en på drygt 60 kvm.
Exempel 3 - Utbyggnaden. Vår gamla huvudentré började ge med sig. Trappan och balkongen hade sett sina bästa dagar och började till och med leda in vatten i själva huset. Mina lösningar handlade om att försöka bevara det som var. Hustrun lösning var att bygga in eländet i en utbyggnad. Resultatet blev ett en entré där hela familjen faktiskt får plats och ett extra sovrum på övervåningen.
Exempel 4 - Hönshuset. I maj månad, som en blixt från klar himmel, kom önskemålet om ett hönshus. Mitt bild var en inhägnade bur (se bild 1) med ett litet krypin under trappen.

Gott om plats, skyddade från katt och rovfåglar. Hustruns bild var annorlunda, det var ett vinterbonat hönshus (se bild 2). Det jag hade trott skulle ta en helg  blev färdigställt först åtta veckor och drygt 100 arbetstimmar (jag är fortfarande både långsam och omständig i mitt snickrande) senare.

Att ha en fru som tänker större innebär ibland en hel del extraarbete för undertecknad, det ska medges. Men jag är också den första att erkänna att resultatet ofta blir betydligt bättre än om jag hade fått bestämma ramarna.

Egenskaper jag uppskattar hos min fru

Den 16 augusti  från kl 14 fram till kl 21 är det 40-årskalas för min hustru Mathilda. Kalaset är hemma hos oss i Eker och alla bloggläsare som tycker att de känner min fru är varmt välkomna att komma förbi någon gång under dagen. Prylar har vi i överflöd och blommor är det fullt av i trädgården, men vill man ge en gåva till att fördigställa ett kök till 450 elever på Hannaskolan i Emurkin i Loki i Kenya får man gärna gör det.

I 18 år har jag och hustrun  varit gifta och det finns ett antal egenskaper hos min fru som jag har kommit att uppskatta mycket under dessa år. Detta är några av dem

M som moderlig. Sex barn säger visserligen ingenting i sig om moderlighet, men att ha stenkoll på allt från tandläkarbesök och föräldramöten till när det behövs handlas nya skor och kläder gör det.

A som i ambitiös. Höga kvalitetskrav på sig själv. Ibland kanske lite väl höga.
T som trygg. Trygg i sig själv och trygg i det mesta hon tar sig för. Som nybliven pappa för 16 år sedan var jag t.ex. helt övertygad om att Mathilda alltid visste precis vad Sonen behövde.
H som i högpresterande. Hustrun kvalificerar in sig på min 10-i-topp lista på människor jag känner som får mycket gjort på kort tid. Jag har kommit på mig själv med att behövs springa ganska fort emellanåt bara för att hinna med i hustruns vardagstempo.
I som i inbjudande.  Det finns alltid plats för en middagsgäst till vid Bokenbloms matbord och det är ingen större hemlighet att Mathilda är den i familjen som har störst social kompetens.
L som leende. Fick en fråga av en ny vän varför Mathilda alltid var så glad. Vad tror du? svarade jag. Det kanske har något med Jesus att göra, svarade han.
A som i ansvarsfull. Engagerade i mycket; t.ex. skolstyrelse, söndagsskola och bytardagar. Tid och ork räcker som sagt till till mycket.

B som bokambassadör. Läsning för egen del har fått stå tillbaka en hel del under de senaste tio åren för både frun och mig, men istället har barnen, även de som inte är "naturliga" läsare, uppmuntrats att läsa desto mer.
O som i organiserad. Både hemma, på jobbet och fritiden har hustrun oftast full koll på vad som behöver göras.
K som i klok.
E som envis. Huruvida detta är en enbart positiv egenskap kan diskuteras, men har hustrun bestämt sig för någonting blir det ofta så. Nu senast var det färdigställandet av ett hönshus.

N som noggrann.
B som i blomälskare. Om hustrun har gröna fingar eller inte vet jag inte, men på vår och sommar blommar det full runt omkring i trädgården.
L som i lugn. Mathilda är inte den som hetsar upp sig i onödan. Där jag ser problem ser hon oftast lösningar.
O som i organiserad (2). Hemma ägnas en ganska stor del av sin tiden åt att plocka, plocka och plocka upp efter sex barn och en förvirrad make, men så vet hon också alltid var undertecknad har förlagt sina nycklar, mobiltelefon och plånbok.
M som i mångsysslare. Med stor familj, stort hus och många engagemang är det ofrånkomligt att det behövs ett visst mått av simultankapacitet. .