I huvudet på en föreslagen församlingsordförande - Några tankar om kristet ledarskap

 

Om fyra dagar kommer församlingen jag tillhör ta ställning till huruvida man vill ha mig som ordförande i församlingen. Förfrågan som jag har fått om att gå i in i denna uppgift har fått mig att reflektera över hur jag ser på ledarskap i allmänhet och på ledarskap i kristna miljöer i synnerhet.  Det är nyttigt att ibland stanna upp och fundera på hur an ser på sin roll och sina egna drivkrafter.

Jag kan konstatera att min ”ledarskapsfilosofi”, ursäkta det pretentiösa uttrycket, bygger på följande fyra pelare:

1. Kristet ledarskap handlar om att tjäna. ”Störst är den som tjänar mest”, säger Jesus och i Guds rike handlar ledarskap om  funktion snarare än position. Trots detta är kyrkan (precis som de flesta andra organisationer på vår jord) full av hierarkier, både uttalade och outtalade.  Detta är egentligen lite märkligt, både utifrån Jesu undervisning och det sätt som han relaterade till sina lärjungar. En genomgång av de bibelställen där Jesus talar om och praktiserar sitt ledarskap visar att han inte bara river pyramiderna, han vänder dem upp och ned. Biskopar i traditionella kyrkofamiljer såväl som ledare och pastorer i karismatiska församlingsrörelser gör väl i att begrunda vad berättelsen om när Jesus tvättar sina lärjungars fötter har att lära oss om ledarskapets innersta väsen.

2. Karaktär slår karisma. När Paulus i sitt brev till Timotheus talar om en församlingsledares kvalifikationer är det inte andliga gåvor som räknas upp utan ledarens karaktär. Detta innebär inte att gåvorna är inte oviktiga, tvärtom, men kristet ledarskap bygger på förtroende och tillit mellan den/de som leder och dem som följer och därför är ledarnas liv och vandel så oerhört viktigt.  

3.Ledarskapet i Nya testamentet är kollektivt. Uppdraget att leda kan aldrig ligga på en pastor eller en församlingsordförande axlar. Uppgiften att leda är så stor och så viktig att den bör bäras av flera. En viktig komponent i detta är att man som ledare också får vara ansvarig inför andra ledare. 

4 Ledarskapet handlar primärt om tre områden: forma ett team, nå uppsatta mål och ange färdriktning. Olika ledare kan, utifrån sin personlighet och sina gåvor, fokusera olika mycket på olika områden, men alla tre områdena är viktiga för att en organisation, församling eller företag ska kunna utvecklas. En organisation som inte når sina mål  kommer drabbas av missmod, trötthet och uppgivenhet. Ett ledarskap har som uppgift att hålla drömmen om målet levande och tydlig och att visa på en väg att nå målet. Det är svårt att fokusera på dimma och avsaknad av väg framåt gör människor förvirrade och osäkra. Att utföra uppgiften och nå målet är sällan en persons verk utan resultatet av att många människor har dragit åt samma håll. Att forma ett tema är att göra individer med olika talanger och gåvor  till lag med samma mål och som drar åt samma håll.

Fem tillfällen då jag önskar att jag slapp bo på landet

För ett tag sedan träffade jag ett antal ekonomichefer som arbetar i kommuner runt om i landet. De flesta var 10-20 äldre än undertecknad och hade lämnat livet som småbarnsföräldrar långt bakom sig. Under vårt samtal reflekterade en de äldre männen om en trend som han sett på Södermalm i Stockholm för några år sedan och som nu hade spritt sig ut över landet. Han hade märkt hur unga barnfamiljer i allt högre grad flyttade in till lägenheter i centrum istället för att söka sig ut till villaområden i stadens ytterkantsområden. En något tajtare boendeyta uppvägs av att ha nära mellan bostaden, arbetet och förskola/skola. Trädgård väljs bort och istället är det närheten till staden utbud av kultur och shopping som lockar.  I Uppsala byggde man ett nytt kvarter i stadens centrum med tron att det var 60-plussare som skulle bosätta sig där. Ni vet 40-talister som säljer villan och flyttar in till bostadsrätt närmare centrum. Området översvämmades istället av 30-plussare med småbarn. Det skapade förstås kaos, både i trappuppgångarna som saknade utrymmen för barnvagnar men också för kommunen som inte hade byggt en enda förskoleplats i området.

Själv har jag lite andra preferenser än dagens småbarnsföräldrar. Jag är hejdlöst förtjust i det hus som jag bor i. Väggarna av tegel och blåbetong är visserligen för tunna, fönsterna som är drygt 60 år gamla läcker energi som såll, alla sovrum är för stora, planlösningen lämnar en del övrigt att önska, gräsmattan är i största laget, trädgårdslandet är större än de flesta radhustomter inne i stan och ekonomibyggnaderna på gården tillhör inte Ekers stolthet om jag ska uttrycka mig diplomatiskt. . Men det finns inget annat hus som jag hellre skulle vilja bo i. Ibland när jag sover drömmer jag om att jag bor någon annanstans ,men det slutar alltid med att jag, mitt i drömmen, kommer på hur omöjlig hela situationen är, eftersom jag redan bor i min "drömkåk". Men det finns tillfälle då jag å stående fot skulle kunna byta bort mitt hus på landet mot en trerumslägenhet på fjärde våningen. Här följer dom:

1. November månad. November månad är plåga oavsett var du bor, men kombinationen mörker, kyla och leråker gör onekligen någonting med humöret.

2. Problem med vattenförsörjningen. Utan rinnande vatten i huset går det inte att fungera normalt i en familj med åtta personer. El-avbrott, utslitna bottenventiler och trilskande pumpar har vid mer än ett tillfälle fått mig att längta tillbaka till vår hyresrätt på väster.

3. Avloppsproblem. Ska man kunna bo på landet behöver man inte bara få in vatten i huset, man behöver få ut det också. Enskilt avlopp har under våra tio år på landet bland annat inneburit manuell utpumpning av spillvatten, toalettvatten som kommit upp i källaren och fettproppar i ledningarna från köket.  Jag har kunnat hålla mig för skratt vid samtliga tillfällen.

4. Snöoväder. Kombinationen mycket snö, mildväder och kalla nätter förvandlar varje senvinter vår nedfart till en cirka 100 meter lång isbana. Värst är det mellan ladorna där isen ibland kan ligga kvar till mitten av maj.

5. Gräsklippning. Ibland undrar jag om vi bor gödselstack. På sommaren behöver vi klippa gräset minst två gånger per vecka, vilket är ok om gräsmattan är 300 kvm men ett aber när den är på 3 000 kvm.

En recension av Gustavsviks äventyrsbad

 I vissa medier framstår det nästa som om det enda som kommunerna satsar sina pengar på är nya badhus och multiarenor. Så är det naturligtvis inte. Inom ramen för mina arbetsuppgifter på jobbet gjorde jag en genomgång av svenska kommuners satsningar på just badhus och äventyrsbad. Det visade sig att endast en procent av investeringarna gick till simanläggningar. Huruvida det är mycket eller inte kan diskuteras men handen på hjärtat någonstans måste ju våra barn få lära sig att simma.
.
Gustavsvik är en av de badanläggningar som satsar mest på nya attraktioner under de kommande åren. I dagarna invigdes den första del i denna satsning. Äventyrsbadet har byggts ut för 90 miljoner kronor och det har bland annat tillkommit tre nya vattenrutschkanor. Det var med stor förväntan som delar av familjen Bokenblom begav sig av för att testa de nya attraktionerna på premiärdagen i lördags. Efter att ha gjort ytterligare ett besök idag skulle jag vilja sammanfatta mitt intryck på följande sätt:
De nya attraktionerna är helt ok och kommer att dra folka till Gustavsvik, men inne på äventyrsbadet det är minst tre grader för kallt, både i luften och vattnet. Helhetsintrycket blir därför bara en tre av fem badankor. Mitt råd, för de som inte råkar vara ägare av ett årskort, är att vänta en vecka eller två tills de lyckats kalibrera inställningarna på apparaterna som ansvarar för luft- och vattentemperatur.

Borgerlig immigrationspolitik - eller konsten att skjuta sig själv i foten

Under de senaste veckorna har Allianspartierna krupit till korset och erkänt det som de flesta medborgare i landet har anat sedan länge. Svensk integrationspolitik under både borgerliga och socialdemokratiska regeringar har inte varit särskilt lyckosamt, för att uttrycka sig milt. Känslan är att det finns ett växande utanförskap i Sverige idag som inte i första hand bottnar i klass utan i etnicitet.  Ett misslyckande för samhället och en tragedi för de individer som berörs.

Nu presenteras det ena borgerliga partiet efter det andra sina förslag för att komma till rätta med problemen. En gemensam nämnare för de åtgärder som Kd, Fp och Nya Moderaterna har fört fram är att de fokuserar på immigranternas incitament att komma i arbete. Tillfälliga uppehållstillstånd och lägre ersättningsnivåer ska öka drivkraften att så snabbt som möjligt komma i arbete. Jag tror visserligen på ekonomiska incitament och jag förstår att man vill minska ersättningarna för att om möjligt minska kostnadsökningen för immigration och integration (vilket är en av de kostnadspost i statsbudgeten som förväntas öka snabbast under innevarande mandatperiod), men tala om missa målet! Eller för citera en kollega som för drygt tio år sedan kommenterade den uppmärksammade mutskandalen i Vin och sprit: "Det är inte Bolaget det är fel på, det är Systemet!" Jag kan inte tro att det är invandrarna som det är fel på när de inte får arbete (siffrorna på förvärvsfrekvens bland utrikesfödda är minst sagt deprimerande), jag är övertygad om att problemet ligger på hur den svenska arbetsmarknaden fungerar, eller rättare sagt inte fungerar.  Tänk om den borgerliga idépolitiken kunde handla om arbetsmarknadspolitiska reformer, för att minska trösklarna in på arbetsmarknaden och därmed underlätta att människor kommer i arbete, istället för den typ av plakatpolitik som nu dominerar debatten.

Tecken på att man är en stor familj - tecken 11 och 12

Enligt SCB har en procent av Sveriges barnfamiljer fem barn eller fler. Jag har lite då och då delat med mig av mina iakttagelser rörande denna familjegrupp. Min egen lilla Familjen
annorlunda light skulle man kunna säga.

Det elfte tecknet på att man är ett stor familj är man hör alarmet från minst sex olika mobiltelefoner på morgonen när man kliver upp för göra iordning frukost.

Det tolfte tecknet på att man är en stor familj är att "egentid" numera innebär att man är kvar tre minuter längre i badrummet än vad ens ärende egentligen kräver.