Julbrev 2019

God jul och gott nytt 2020

Att vara tacksam över det goda Gud ger oss i livet är en bra egenskap att ha med sig i livet. Speciellt de där åren som är lite tuffare och besvärligare. Om vi skrev att 2018 var ett utman- ande år på hemmaplan så var 2019 det ännu lite mer i vissa avseenden.

I somras flyttade Z hem till sin pappa efter att ha bott 3,5 år hos oss. De sista sex månaderna innan hemgången var minst sagt turbulenta och mycket påfrestande för alla parter. Erfarenheterna kommer vi ha nytta av i kommande uppdrag men vi kan kanske tycka att de var lite väl dyrköpta.

Tre veckor efter Z:s hemflytt flyttade M 3,5 år hem till oss. Sällan har skillnaden mellan våra förvänt- ningar och hur det de facto blev, varit så stora. Det visade sig snabbt att M har många speciella behov som tyvärr inte hade kommunicerats till oss. För tredje gången på lika många familjehems- placerade barn fick framförallt Mathilda försöka läsa in sig på nya områden för att hitta strategier och tillvägagångssätt för att få vardagen att fungera. Efter snart ett halvår går det betydligt bättre än i början men oj vad både stress och trötthet har byggts upp under året. Vi är tacksamma till våra andra barn för deras överseende med jobbiga situationer som uppstått och hur de ibland har kunnat hjälpa till för att avlasta oss vuxna.

På andra områden har 2019 varit ett välsignat år. C som hunnit bli 6 år. Han har vuxit till sig. Orken är bättre, han har blivit mer medveten om händelser i omgivningen

och har lärt sig läsa sina första ord. C är en glädjespridare och är älskad och omtyckt av alla, även utanför hemmets väggar. 

Rakel är 11 år och är en flicka med stort hjärta och ett pedantiskt städat rum. Efter en orolig tid i sin klass på Närkes Kils skola bytte hon till samma kristna friskola som hennes systrar går eller har gått på. Det blev en bra förändring för hennes del, men det innebär att vi för första gången på 15 inte har några barn på Närkes Kils skola.

Lydia är 13 år och ibland får vi påminna oss om att hon inte är äldre än så. Hon är duktig på det mesta hon företar sig och för det mesta villig att hjälpa till med praktiska ting. Däremot lämnar städningen av det egna rummet en del övrigt att önska ibland.

Deborah fyller 18 om några veckor och som många i hennes ålder jobbar hon på sitt körkort, parallellt med med sina många engagemang i kyrkan, dansklass och skolarbete. I höstas var hon, hennes äldre syskon och 15 andra tonåringar från församlingen på en veckas missionsresa till Rumänien. En resa som gav mersmak för alla deltagare.

Miriam tog studenten i somras och firades av ett 80-tal familjemedlemmar, släktingar, kyrkfolk och vänner. Den stora förändringen under året var annars att hon i slutet av december 2018 flyttade in till Vivalla där hon delar lägenhet med storebror Samuel.

En bonus för de yngre syskonen att kunna sova över hos storasyskonen när jag är iväg på resa i tjänsten. Under våren, sommaren och hösten har hon flippat hamburgare på Sibylla. Med pengarna hon sparat ihop beger hon sig nu i januari till bibelskola utanför Dallas i USA i fem månader.

Samuel har hunnit bli 21.Han är inne på sitt tredje år på Hanna förskola. Förutom jobb så är det korpfotboll, skrivande, avancerad matlagning och olika ledarengagemang i kyrkan som står på schemat. I början av hösten fick han förtroendet att döpa fyra tonåringar i församlingen.

För ett år sedan flyttade min mamma, in i den stuga bred- vid vårt hus som vi byggde för fyra, fem år sedan. Det blev en bra förändring för oss alla. Hon har nu ett behändigt litet avstånd till trädgårdslandet, barnbarnen, syster och svåger och Bokenbloms köksbord med fika och kvällsmat. För att hon skulle känna sig riktigt hemma lät vi även bygga ett växthus på 30 kvm vid barnens lekplats på gården i somras. Annars tillät inte orken några större renoveringar eller byggnationer i år, även om det nog hade behövts på gården.

Mathilda har kämpat på under året med arbete på deltid som hem- och kunskapslärare på Hannaskolan och ansvar för hem och familj på heltid upphöjt i två. Det är mycket praktiskt som ska hinnas med under veckorna, inte minst när det gäller våra placerade barn, där det har varit många kontakter med socialtjänst, biologiska föräldrar, förskola och sjukvård. Det har varit något en känslo- mässig berg- och dalbanan med våra placerade pojkar under året och i slutet av hösten hann liksom tillvaron ikapp Mathilda i form av en  ordentlig förkylning som inte vill ge med sig.

För egen del har det varit ett år med en del förändringar. Jag har lämnat ord- förandeklubban i församlingen men är fortsatt med i ledningen med ansvar för bl a ekonomi och kontakt med våra språkgrupper. Det har varit ett glädjerikt och spännande år i församlingen och det känns som om arbetet under de senaste åren börjar bära frukt på många olika områden. Det har ökad löpträningen också gjort och i höstas sprang jag milen på rullband på 42 minuter och halvmilen på 20. Annars var nog den stora behållningen under året resan till USA med Kommun- invests bolagsstyrelse där jag numera är arbetstagarrepresentant. Spännande föreläsningar med några av världens främsta forskare i all ära men att få göra en avstickare till Texas och titta på East Texas High School football med mina amerikanska vänner (dem hela Bokenblomska familjen besökte under två veckor sommaren 2018) var nog det bästa.

Med detta vill vi önska er. och oss, alla ett riktigt gott och välsignat nytt år!

// Bokenbloms och MC