Förra månaden blev jag inbjuden till Finansdepartementet att hålla ett föredrag om svensk kommunsektorns skuldsättningen. Jag ägnade större delen av hösten åt att skriva en rapport i ämnet och nu var det liksom examensdag. Rummet var mer än fullsatt, 30 tjänstemän från framförallt finansdepartements enhet för offentliga finanser men även från Konjunkturinstitutet. Eftersom jag vet att man sällan får andra en chans att göra ett första intryck så funderade jag en hel del på min inledning. Efter en del funderande så valde jag att börja på följande sätt:
För drygt ett år sedan var jag och några kollegor nere på kommunekonomernas stora konvent i Malmö - Kommek. Naturligtvis var finansmarknadsminister Peter Norman där. (Statens uppföljning av kommunesktorn ligger på hans bord.) I samband med att ministern besökte vår utställningsmonter och hämtade glass från vår servering - maten i övrigt på mässan var ju som bekant under all kritik- passade jag på att ta ett kort honom. Jag MMS:ade omedelbart kortet till hustrun och undrade om hon visste vem mannen var. Min fru som är en mycket gudfruktig kvinna svarade sanningsenligt att hon inte hade någon som helst aning vem mannan på bilden var, men, hälsade hon, vår dotter tror att det kan vara Kenny Starfigher! Det innebär att varje gång som jag ser Johan Rehnborg i reklam för Solsidan på TV4 så ler jag lite inombord.
Var min inledning framgångsrik? Vad tror du som läsare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar