Nej, så långt skulle jag inte gå, men faktum är att jag inte har alltför höga tankar om män som grupp. Ska man generalisera, och det måste man ofta göra för att få världen och tillvaron och allt vad de rymmer att gå ihop, så tycker jag att vi utgör den utan jämförelse mest osympatiska halvan av befolkningen. Å andra sidan får detta som naturlig konsekvens att jag är lite bekymrad över vilka låga kvalitétskrav som den andra halvan av befolkningen har när det gäller val av livspartner, i alla fall Sverige där valet är tämligen fritt. Helt seriöst, vore jag kvinna skulle jag tänka till både en och två gånger innan jag gick in i relation med en man, speciellt med någon som jag.
Låt mig ge ett litet exempel på vad jag menar. För några veckor sedan kom en undersökning som visade att kvinnor i genomsnitt lägger ner 47 minuter mer än män på oavlönat arbete i hemmet, PER DAG! Det blir 329 minuter på en vecka eller 16 500 minuter om året. Det motsvarar ungefär sex arbetsveckor. Det värsta av allt är att den tiden bara inkluderar genomförandetid. All kraft och energi som kvinnor behöver lägga ner på att i huvudet planer och styra familjens vardagsbestyr (från hämtning och lämning på dagis, via veckomatsedlar till planering av familjens sociala liv) finns inte ens med i ovan nämnda beräkningar. Utifrån detta kan jag inte låta bli att fråga mig, vad håller vi män på med i egentligen, och hur står alla kvinnor ut egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar