Satt igår kväll och lyssnade på en reprissändning av intervjuprogrammet Min sanning. Gäst i studion var KG Hammar som berättade om sin tid som Svenska kyrkans ärkebiskop. Det var intressant att lyssna på hans livsberättelse, engagemang och hans reflektioner kring hur det var att inneha Svenska kyrkans högsta ämbete.
Ibland har man förmånen att lyssna till och/eller möta människor som genom sina erfarenheter gör ett speciellt intryck på en, människor som inspirerar och utmanar på samma gång och vars budskap inte lämnar en oberörd. Intervjun med KG Hammar kvalificerade inte in sig i den kategorin för min del, men det gjorde däremot ett annat möte under veckan. På hemgruppen i tisdags var det svårt att inte ryckas med när P-A berättade om sina många äventyr tillsammans med Gud. Att möta en 70-åring som predikat i Guds ord för 1000-tals människor i bland annat Norge, Sverige, Ryssland, Kenya och Indien, smugglat in Biblar till Kina, varit med och bidragit till grundandet av en församlings- och rehabiliteringsrörelse vid Uralbergens fot som sett tusentals drogberoende män och kvinnor bli befriade till ande, själ och kropp och som idag brinner för att bistå det nordkoreanska folket med hjälpsändningar; gör att man blir ödmjuk. Jag kan inte låta bli att fundera på vilka eventuella avtryck på människor som mitt liv har gjort. (Ytterligare ett bevis på min påstådda 40-årskris?) Än så länge, måste jag tyvärr erkänna, så är de tämligen begränsade, men häromveckan när jag var iväg och badade med barnen tyckt jag mig höra två grabbar viska någonting om Position X på Torp när jag gick förbi. Alltid något :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar