När den tyske rikskanslern Bismarck någon gång under andra halvan av 1800-talet introducerade allmän ålderspension var det en åtgärd som var principiellt viktigt men som knappast belastade den tyska statens finanser särskilt mycket. Med en genomsnittlig livslängd på 37 år var det få som kunde förvänta sig att en dag få utnyttja denna nya rättighet. Idag är det lite annorlunda. Medellivslängden ligger nu på över 80 år i Sverige och den stiger för varje år som går. Åldergränsen för att gå i pension ligger dock kvar runt de 65.
Om framtiden vet vi inget, världen är oförutsägbar, förutom det där med döden och skatter som Benjamin Franklin sa. Men när det gäller förändringar i befolkningsstrukturen kan dessa förutspås med ganska stor träffsäkerhet. Den här veckan kom regeringens Framtidskommission ut med sin fjärde rapport. Temat var konsekvenserna för samhället av en åldrande befolkning. Om 25 år, när undertecknad fyller 65, kommer Sverige ha samma befolkningsstruktur som Pajala har idag, 30 procent av alla medborgare kommer vara över 65. Ytterligare 12 år senare är andelen upp i 40 procent. Den så kallade försörjningsbördan för varje yrkesverksam individ kommer med andra ord att öka dramatiskt under de kommande decennierna. Hur färre ska klara av att försörja fler blir en mycket svår ekvation att lösa. Detta kan bli en av de största ekonomiska utmaningarna framöver, både för samhället i stort och för den enskilde individen. Jag kan se ett scenario framöver där politiker kommer tvingas att göra tuffa prioriteringar och genomföra impopulära reformer när allt mer begränsade resurser ska fördelas på allt fler. Som individer kan vi upptäcka att vi själva måste ta ansvar för sådan som vi lärt oss att det offentliga tar hand om åt oss. Å andra sidan, kanske vi inte behöver oroa oss för detta redan idag. Vi har ju nästan en "generation" på oss att göra något åt situationen.
Känns väl sådär med tanken att pensionsåldern ev kommer att höjas när man så småningom närmar sig strecket... Att ha ett antal friska år att själv rå över sin tid är ju en del förunnat. Men med höjd pensionsålder finns det större risk att man inte kan/orkar göra allt det där man tänkt sig... Då får man väl luta sig mot det man i ungdomen uttalade - sova kan man göra när man blir pensionär! ;-) (Att man sedan som pensionär vanligtvis har lite svårt med sömnen är ju en annan historia!)
SvaraRadera