Barn har man fått för sina synders skull

"Barn har man fått för sina synders skull". Det kunde min mor säga ibland när jag var i tonåren. Detta citat, som låter lite gammaltestamentligt, men som inte har något med Bibeln att göra överhuvudtaget (i  Psalm 127:3 står det istället "barn är en Herrens gåva, livsfrukt en lön" ), var inte riktat mot mig, även om jag måste medge att jag nog var ett besvärligt barn att ta hand om när jag liten, utan mer tänkt som ett råd till mig in i vuxenlivet. Med tanke på att jag och hustrun har haft glädjen att sätta  fem barn till världen så förstår ni nog att jag inte lade så stor vikt vid det som min mor sa. Men häromdagen kom jag att tänka på detta citat, men jag skulle vilja omformulera det något till "Barn har man fått för kunna arbeta på sin karaktär".

Jag tror inte att mina barn är envisare än andras barn, eller att deras utvecklingsperioder är värre än andras. Men nog får man får be Gud om lite extra av det som Paulus kallar för Andens frukter, t.ex. tålamod och självbehärskning, när t.ex. familjen yngsta medlem konsekvent vägrar att ta på sig den överenskomna kjolen, fastän alla i vårt hem vet att man måste ha på sig den ifall man har tagit på sig strumpbyxor. Den stora utmaningen, i min värld, är inte att vinna dragkampen om huruvida kjolen ska vara på eller inte  (eller vad det nu kan handla om). Den stora utmaningen i dessa lägen är att inte förlora kampen mot sin egen irritation, stress, ilska och upprördhet. Speciellt klockan halv sju en vardagsmorgonen eller då man befinner sig på resande fot, t.ex. på semester, verkar dessa typer av känslor ligga mer latent i min personlighet än vad som annars är fallet. Det är i dessa lägen som jag tycker att föräldraskapet just förvandlas till en skola i karaktärsdanande.

Jag får dock lov att erkänna att jag under 15 år som förälder har haft min beskärda del av nederlag på detta område. Tillfällen då jag inte besuttit det tålamod och den självbehärskning som jag önskat. Ibland händer det att jag medvetet påminner mig själv om några av dessa tillfällen. Jag gör det i förhoppningen att mina misstag då ska hjälpa mig att inte behöva upprepa dem en gång till. Att jag ska ha lärt mig av mina misslyckande och på så vis kommit vidare i min roll som förälder.  Vi får väl se hur det går på måndag...