Är det jag eller världen som är tokig?

I HC Andersens saga om Kejsarens nya kläder är jag ganska säker på att många av karaktärerna under resans gång tänkte för sig själva:
- Är det jag eller alla andra som är tokig?
Med tanke på att sagan slutar som den gör, så får vi konstatera att alla vuxna drog slutsatsen att de själva hade fel och omgivningen rätt.
När jag läser om hur vissa centralbanker runt om i världen agerar för tillfället kan jag inte låta bli att ställa mig en liknande fråga. Är det bara jag som är orolig för att det är så få andra som verkar oroliga över de senasta årens penningpolitika beslut?

Både den amerikanska och japanska centralbanken trycker upp enormt mycket digitala dollar respektive yen för tillfället. Det här är pengar som sedan används för köpa upp den egna statens obligationer. Obligationer som ges ut för att täcka de gigantiska budgetunderskott som båda länderna har. När centralbankerna intervenerar på detta sätt händer några saker:

1. Centralbankerna blir storägare av den egna staten stadsskuld. Federal Reserve (USAs centralbank) äger t.ex. 25 % av den amerikanska statens skuld. Ökade efterfrågan på statsobligationer leder till en lägre räntenivå och förhoppningvis ökad aktivitet i den reala ekonomin.

2. Mer pengar kommer i omlopp i det finansella systemet. Den så kallade monetära basen i USA har t.ex. tredubblats på endast sex år. Enligt klassisk nationalekonomisk teori kommer mer pengar i ekonomin, även om de är digital form, att leda till ökad inflation, antingen i form av högre priser på varor eller högre priser på tillgångar. Med andra ord finns det en anledning till att börsen i både Tokyo och New York går som tåget för tillfället eller att amerikanska fastighetspriser ökar på nytt.

3. Växelkurserna påverkas. Ju mer yen som finns att tillgå, desto lägre blir värdet på varje yen. Det är naturligtivs tacksamt för den japanska industrin med en svagare yen, eftersom det leder till ökad efterfrågan i omvärlden på deras produkter. Men det innebär samtidigt att andra länders valuta förstärks och skapar därmed ytterligare svårigheter för de länder i euroområdet som kämpar med svag konkurrenskraft, t.ex. Frankrike.

Om tryckandet av pengar vore lyckan till framgång kan man fråga sig varför man inte låter sedelpresserna gå för fullt året runt. Svaret på den frågan är naturligtvis att det inte funkar att bli rik på trycka pengar (om man nu inte är den som äger tryckeriet).  Den stora risken som Federal Reserve och Bank of Japan tar med sin politik är att de skapar en ny finansiell bubbla som kanske till och med blir värre än den förra, om det nu är någon som kommer ihåg de så kallade subprimelånen. Obligationerna på centralbankernas balansräkningar måste ju säljas av någon gång och höga tillgångspriser kan inte upprätthållas med tryckta pengar i all evighet. Å andra sidan, det kanske är jag som är tokig.