Mitt tidigare inlägg om vad jag uppskattar hos min hustru Mathilda tillhör ett av de mer lästa på min blogg, vilket bara ytterligare bekräftar tesen att hon är min bättre hälft. I fredags var jag iväg till Stocholm på jobbets vägnar. Vi tog emot en deleation från en franska leverantör och för att visa vår uppskattning för det fantastiska jobb de gjort så blev den en tur ut i Stockholms skärgård i så kallade ribbåtar. Hastigheten genom ett av Sverige, om inte världens, vackraste landskap var cirka 100 km i timmen. Färden avslutade vi en restaurang i utkanten av skärgården där en härlig trerättersmiddag avnjöts i trevlig sällskap. Efter några timmar begav vi oss tillbaka till Stockholm och avslutade kvällen med bastu och nattdopp utanför Skeppsholmen. Ibland får man onekligen offra sig för laget. Medan jag roade mig kungligt ägnade sig hustrun åt logistik i den högre skolan. Hon började eftermiddagen med att skjutsade äldre barnen till Marieberg där de hade dansuppvisning, köpte pizza på vägen hem, åt pizza hemma innan hon skjutsade yngre barn till skolans disco, hem igen för att skjutsa in tonåringarna till kyrkan, hem igen, hämta barn från disco, hem igen, lägga yngre barn, för att slutligen hämta tonåringar från kyrkan. Livets lotter falla olika ibland.
När jag skriver detta så är jag återigen på resande fot. En tredagarsturné till norrland den här veckan, följs av en tredagarsturné i södra Sverige nästa vecka. På min svärmors fråga om det innebar att hustrun skulle vara ensam under veckan så svarade Mathilda glatt "Nej då, jag har sex barn hemma"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar