Som man sår får man skörda

Nya testamentets undervisning om sådd och skörd kan man utan större svårighet applicera på de ekonomiska utmaningar som några av världens störsa ekonomier står inför. Min argumentation är följande.

Den relativt goda ekonomiska utveckling som Europa och USA upplevde fram till finanskrisen 2008/09 byggde delvis på en god tillgång på billiga krediter. Billiga krediter tenderar att driva  upp tillgångsvärden, t.ex. börskurser och huspriser. När vi konsumenter känner oss mer förmögna tenderar vi att konsumera mer och på så sätt snurrar de ekonomiska hjulen snabbare, arbetslösheten sjunker, statsfinanserna är stabila och allt är frid och fröjd. Det vill säga ända tills bubblan spricker och alla inser att kejsaren står där utan kläder.
För att hålla tillväxten uppe och hindra det finansiella systemet från att kollapsa har centralbanker och regeringar agerat kraftfull under de senaste åren. Federal reserve i USA har haft en mycket expansiv penningpolitik. Sedelpressen i källaren har gått varm (det finns ingen sedelpress förstås utan pengar skapas av ettor och  nollor i en dataserver) och en ofantlig massa dollar har skapats som sedan har tryckts ut i systemet. Bland annat har stats- och bostadsobligationer köpts till ett värde av 500 miljarder svenska kronor per månad. Effekten av denna politik har bland annat varit att

• räntorna på t.ex. bostadslån har sjunkit och priserna och rörligheten på den amerikanska bostadsmarknaden har ökat igen - vilket, allt annat lika, är en positiv sak.
• mycket kapital har sökt sig till NYSE och drivit upp börskurserna  eller sökt sig utanför USAs gränser i ett försök att få högre avkastning

I Kina agerade centralregeringen i Bejing kraftfullt när finanskrisen slog till. Ett gigantistk stimulanspaket omfattande mer än Sveriges hela BNP under ett år lanserades. Investeringarna i infratstruktur och bostäder var enorma och tillväxten hölls upp. Kina föreföll därmed komma ur finanskrisen bättre än något annat land. Det enda problemet var att investeringarna finansierades lånade medel. Skuldsättningen i alla sektorer har ökat dramatiskt de sista fem åren. Ett faktum som Financial Times uppmärksammade i veckan i ett tre mycket intressanta reportage.

För att lösa en kris, orsakad av vidlyftig utlåning, har det tryckts upp och lånats ut mer pengar än någonsin. När nu centralbankerna i både USA och Kina försöker att vrida tillbaka klockan och sluta med de gigantiska penningpolitiska stimulanserna, skapar de nya problem. Eller rättare sagt, de gamla problemen kommer tillbaka fast i ny skepnad. Vad är det då som har hänt, eller riskerar att hända. Bara hotet om Federal reserve ska minska sina stödköp har drivit upp räntorna i USA och  kapital som har funnits utanför landet gränser, t.ex. i tillväxtekonomierna i Sydamerika och Asien, letar sig nu tillbaka. Återhämtningen på bostadsmarknaden i USA hotas av denna räntehöjning och flera tillväxtekonomier har under de senaste veckorna fått se sina valutor och börser falla kraftigt. Finsiella obalanser som funnits i dessa ekonomier kommer nu fram i öppen dager. Från Kina kommer nu också en ström av nyheter som sammantaget ger bilden av en ekonomi som står inför en plågsam omstrukturering. Rapporterna om lokala finansbubblor där både företag och myndigheter har dragit på sig allför stora skulder blir allt fler och det blir alltmer uppenbart att ekonomin inte kan fortsätta växa genom ökad kreditgivning och investeringart i t.ex.vägar som leder till ingenstans och bostadshus som ingen bor i. Men att bryta med en gammal tillväxtmodell som har varit oerhört framgångsrik i 30 år och ersätta den med något nytt är inte lätt.

Sammantaget får utvecklingen de senaste månadena mig att tro att världsekonomins resa framåt kan bli lite mer turbolent än vad flertalet prognosmakare ger skenet av.