Jag satte och googlade på treårstrots häromdagen och kom till en artikel som påminde mig om det faktum att kriser har man både som barn och som vuxen. För vuxna tenderar kriserna att inträffa vid de tillfällen vi fyller jämnt. En del upplever en kris vid 20, när man tar steget in i vuxenlivet och hela världen ligger framför en. Oro för arbete, familj och bostad, blandas med valfrihetens ångest. Andra har en hel del funderingar runt de 30. Den biologiska klockan tickar på och de val man har gjort de senaste tio åren har visserligen öppnat vissa dörrar men också stängt andra. Illusionen om att man kan både äta kakan och ha den kvar brukar krackelera vid den här tiden.Vid 40 är de flesta etablerade och livet liksom rullar på. Krisen runt de 40 handlar många gånger om en utvärderingskris. Har man uppnått de mål man hade när man var 20 eller 30? Är man nöjd med hur livet ser ut, eller är det dags att göra förändringar? Sedan har man 50-årskrisen. Man är mitt i livet och har i många fall både gott om tid, energi och pengar. Men i samhällets ögon, ett samhälle som lider av åldersnoja och en oförklarlig ungdomskult, har man peakat och passerat bäst-före-datumet. Kanske inte så underligt att en del män antingen köper MC, eller byter till en nyare modell på frun (suck). Sedan har man 65-årskrisen. Att gå ifrån att vara en erfaren och uppskattad medarbetare till att bli fritidskonsult kan vara en svår övergång för många. Dessutom brukar pensioneringen sammanfalla med de egna föräldrars bortgång. Att plötsligt vara den äldsta levande generationen i sin släkt kan vara en utmaning. Insikten om sin egen dödlighet är inte alltid lätt att hantera.
Kriser, eller utvecklingsfaser, som jag tycker är ett mycket mer passande ord är egentligen ingenting att vara rädd för, även om de aldrig är roliga när man befinner sig mitt i dem. Det är väl i japanskan som ordet för kris även betyder möjlighet. Det är när vi, precis som barnen gör i sina trotsåldrar, brotta med våra inre frågor och yttre omständigheter som vi växer och utvecklas som människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar