För några veckor sedan skrev jag ett blogginlägg om hur turerna kring höstbudgeten spelade Sverigedemokraterna (SD) i händerna. Sedan dess har det utlysta extravalet och Kristdemokraternas (Kd) immigrationspolitiska utspel i veckan gett SD ett riktigt straffsparksläge. Inte sedan början av 1990-talet har frågorna om immigration och integration stått så högt upp på den polistiska dagordningen. Debattinlägg i Dagen och Världen idag, som undertecknades av nämare 400 pastorer, till stöd för en fortsatt generös invadringspolitik är också det ett tecken på att detta är en fråga som berör och fått förnyad aktualitet
Uitfrån de senaste veckornas debatt har jag följande sex reflektioner:
1. I krig är sanningen det första offret. Detsamma gäller även för ideologiskt och politiskt känsliga frågor, såsom kärnkraftens vara eller icke vara (ni som var med i början av 1980-talet kommer säkert ihåg) och invandringspolitiken. Siffror, beräkningar och statistik kastas fram och tillbaka på ett sätt om kan göra en vanlig medborgare förvirrad för mindre. Massmediala överförenklingar tenderar desstuom att bidra till begreppsförvirringen snarare än reda ut den.
2. Om vetenskapsmännen lyckas tillverka liv på artificiell väg i ett laboratiorium, har de då bevisat att det inte finns krävs någon högre intelligens (läs Gud) för skapa liv? Naturligtvis inte! Om uträkningar skulle visa att invandring är en olönsam affär för Sverige, är det ett argument för att Sverige som land ska stänga gränserna för människor från andra länder? Naturligtvis inte! Tänk om samma synsätt skulle appliceras på t.ex. äldrevården, vad skulle det få för konskevenser. Asyl- och invandringspolitiken kan utformas på en rad olika sätt, men grundkriteriet bör väl vara att Sverige som land tar emot människor från andra länder för att det etiskt rätta, inte för att det alltid är det ekonomiskt bästa.
3. Begreppsförvirringen är total när det gäller SD. Hur ska partiet klassificeras egentligen? Själva definerar de sig som ett socialkonservativt parti som är invandrarkritiskt, borgerliga politiker stämplar SD som främlingsfientliga, vänstern kallar dem konsekvent för rasister medan stats- och finansministerna har använt begreppet nyfacister.
4. Det verkar finnas en oförmåga hos de etablerade partierna att ta adressera de utmaningar som integrationspolitiken står inför. Kd:s utspel häromveckan har jag sakpolitiskt inte så mycket för (bara rubriken att "Kostnaderna för flyktingsmottagningen behöver minska" var illavarslande), men jag välkomnar att ett parti vågar komma med konkreta förslag. Övriga politiska partier verkar mest sticka huvudet i sanden och hoppas att utmaningarna ska lösas av sig själva, ungefär som man gör med energiförsörjningsfrågan, bostadsbristen och underhållet av järnvägen. Men med närmare 100 000 asylsökande per år under innevarande mandatperiod, allt enligt Migrationsverkets prognos, kommer utmaningarna inte att försvinna av sig själv.
5. Sverige är på väg att bli alltmer ett segregerat land vilket är djupt beklagligt. PM Nilsson skriver om detta i en ledare i Dagens industri. För den"etniska svenska" medelklassen (för att använda Fredrik Reinfeldts utskällda termologi) är arbetslöshet, skolor på glid eller trångboddhet sällan något större problem. Det är det däremot för tiotusentals nysvenskar som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, tvingas bo trångt i landets miljonprogramsområden och vars barn går i skolor som väljas bort av mer resursstarka elever. Återigen är detta inte ett argument för sluta ta emot människor från andra länder, men det är uppmaning till landets rikspolitiker att ta situationen på allvar.
6. Till sist en liten fråga till mina läsare. Efter SDs framgångar i valet så lanserades flera motkampanjer, bland annat av landets kvällstidningar. En av dem gick under parollen "Vi gillar olika". Lätt att säga, svårare att göra kan jag tycka. Min bild av Sverige är att vi i ganska hög utsträckning föredrar lika. Blir det för många "olika" i vårt bostadsområde så flyttar vi. Blir det för många "olika" barn i våra ungars skola så byter vi skola, o.s.v.. Om du inte tycker att jag har rätt så vill jag i all välmening fråga dig, hur många nysvenskar du har haft på besök hemma hos dig de senaste åren?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar