Julbrev

Julbrev 2014

I ett mindre genomtänkt blogginlägg under året lovade jag mina läsare att aldrig mer an­vända uttrycket ”Det är fullt upp”. Detta av två anledningar, för det första är det alltid fullt upp när man är en stor familj med många järn i elden så frasen saknar ju helt informations­värde, för det andra insinuerar uttrycket att det på något vis skulle vara synd om under­tecknad som har så mycket att göra och det är det inte heller. Med detta sagt så kan jag återigen konstatera att det har varit ett händelserikt år, som kännetecknats av följande händelser.

 

Tillökning

I slutet av februari, bara några dagar innan vi åkte upp till Sälen med Mathildas familj, ringde socialen. Det fanns en liten pojke på tre månader som var i behov av en familj, kunde vi tänka oss att ta hand om honom? Visst kunde vi det. Vi hade väntat i över ett år på just den frågan och till och med hunnit bygga om på övervåningen för att ha till­räckligt med rum i huset. Vi hade bara några få veckor på oss att lösa allt praktiska med att plötsligt bli småbarns­för­äldrar igen, men det gick bra, inte minst tack vare en för­stående chef. Jag kunde på kort varsel bli tjänstledig på halv­tid och var hemma i veck­orna med Chris som pojken heter. Den övriga halvtiden skötte jag på kvällar och helger. När sommaren sedan kom, kunde Mathilda vara hemma på heltid.

I nio månader har Chris nu funnits som en del i vår familj. Älskad och omtyckt av alla sprider han mycket glädje till sin omgivning med sitt fanta­s­tiska leende och glada humör. Men det har också inneburit en hel del nattvak med efter­följande trötthet för oss vuxna. Att börja om som små­barns­förälder vid 40 har sina sidor men å andra sidan har jag och hustrun en hel del erfarenhet att luta oss emot vid det här laget samt ett genuint gott samarbete oss emellan.

 Vardagen

Jag skulle vilja slå ett slag för den ”grå” vardagen. Den utgör ju trots allt en riktigt stor del av våra liv. Att gå upp tidigt på en vardagsmorgon, duka fram frukost, sköta logi­stiken till alla skolor som

våra barn går på, ordna med skjuts hem efter diverse kvälls­aktiv­i­teter, gå på utvecklingssamtal och sedan hjälpa till vid läxläs­ning innan de yngsta barnen ska nattas, har både sin charm och sina utmaningar.  Det är i de här vardagshändelserna som våra relationer till var­andra formas och därför är de viktiga att ta vara på.

 

Farmor

Farmor är lite grann som katten Blixten, hon kommer och går lite som hon vill hemma hos oss.

 

 

Under sommaren, när träd­gårds­landen och hallonhäcken ska under­hållas, är hon ute hos oss så ofta att barnen ibland glömmer bort att säga hej när de stöter ihop med henne i köket, men även under ”lågsäsong” träffas vi flera gånger i veckan.

 

Förändringar

2014 var på många plan ett förändringens år. I och med till­ökningen i familjen fick Mathilda ett oplanerat av­brott i sitt arbete.

Samuel började gymnasiet och läser det samhälls­veten­skapliga programmet på engelska och det trivs med som fisken i vattnet.  På tal om vatten så lät Samuel, Miriam och Deborah döpa sig under hösten och gick där­efter med i församlingen.  

Rakel slutade på förskolan Sörgården och började i för­­skole­klassen och istället för att bli skjutsad ut till Närkes Kil tar hon, tillsam­mans med stora­syster Lydia, numera läns­bussen till skolan varje dag.

 

Hönshuset

Om det funnits ett program som hette ”Den motvillige snickaren” hade under­teck­nad varit som klippt och skuren som programledare.  Lagom till Kristi Himmels­färds­helgen bestämde frun i huset att det skulle uppföras ett hönshus på boningshusets baksida. Ett projekt som inte borde ha fått ta mer än en helg eller två men istället tog åtta veckor att slutföra, men så har hustrun en tendens att tänka lite större än vad jag gör. Resultatet blev dock riktigt lyckat och hönornas (och även tuppens) närvaro ger en trevlig lantlig känsla, men byggandet död­ade samtidigt all snickarglädje för den sommaren. Det sist­nämnda var kanske inte helt med sanningen överens- stäm­mande. Lite annat snickrande och grejande på gården hann vi trots allt med. Gården fick äntligen tillbaka en flaggstång och i boden som vi byggt på sedan maj 2012 börjar nu golv, innerväggar och innertak så smått komma på plats

 

Läger

Vad vore en sommar utan läger? För vår del börjar det redan under midsommar­veckan med Torpkonfer­ensen för hela familjen (ja, vi sov alla åtta i husvagnen under en natt ifall, om det är någon som undrar), en vecka senare åkte Mathilda och alla barnen till Smajl-läger på Hjälmar­gården, utom de två äldsta som laddade upp inför två veckors Tonårs­bibelskola på Götabro. Sedan hann de nätt och jämnt hem innan det var dags för dem att åka på Chili, tonårsläger på Hjälmar­gården Vår husvagn hann därtill med en tur till Torp under Frizon-festivalen, dock utan någon Bokenblomma i den.

Sådd och skörd

Att vara uthållig i ett intresse eller arbetsuppgift tror jag är en värdefull egenskap. Som man sår får man skörda, bara man inte ger upp skriver Paulus i Bibeln. Detta tycker jag att vi har upplevt på olika sätt under året som ligger bak­om.   Barnen  har  på  olika

­sätt fått se att tiden de lagt på skolarbete och utveckla sina intressen under åren har burit frukt. Samuel gjorde en be­jublad insats på sin teater­grupps föreställning i våras och hans filmblogg (sök på Bokismovies om du är intre­s­serad av vad veta vad som händer i Hollywood) har fått många nya följare under året. Bloggen bidrog även till att han fick förtroendet att bli kommunikations­ansvarig i Rud­­­becksskolans elev­kår.

Miriam har fått glädje av både sina estetiska talanger och all erfarenhet av småsyskon när hon extraknäcker som både ansiktsmålare och barn­vakt.

 

Deborahs läsande och all­männa flit i skolan har gjort att hon så smått har börjat läsa om sina tonårsböcker fast den här gången på engelska.

 

 Lydia dansar vidare med Kulturskolan och till jul ska hennes dansgrupp uppträda tillsammans med Svenska kammarorkestern. Rakel har knäckt läskoden och tagit sitt första simborgarmärke.

Själv har jag haft glädjen att få uppleva att flera större pro­jekt som jag arbetat med i tre år på jobbet har kommit i mål och att resultaten har varit över förväntan.

 Mathilda ägnade andra halvan av som­maren och börja av hösten åt att göra iordning på den del av trädgården som tagit mycket stryk av de senaste årens alla byggprojekt och så flyttade jordmassor. Steg för steg har hon rensat undan ogräs, stenar och hallon­plantor och fyllt ut håligheter med matjord (sammanlagt drygt 16 ton) och gräsfrön.  

 

Löpning

Det sägs att det aldrig är för sent att börja motionera. Mattias började med sin löp­träning på allvar i augusti och i oktober deltog han på halv­maran i Örebro. Tiden 1 h 42 min och 30 sek var fullt god­känd.

40-årskalas

I år fyllde Mathilda 40 år. Vi hade öppet hus i vårt hem i mitten av augusti. Knappt 100 vuxna och barn kom förbi under dagen och insamlingen till Hannaskolan i Emuriakin i Kenya gav 7000 kr. Tack alla ni som på var med och förgyllde hustruns dag.

Till sist vill vi önska alla våra tappra och goda läsare en god jul och ett välsignat kommande gott nytt år.

 

// julMattias, Mathilda, Samuel, Mir­iam, Deborah, Lydia, Rakel och Chris i Ekersby 105, Örebro.