När man har sex barn boendes hemma så behöver man ibland tänka på hur man uttrycker sig. När människor frågar hur det går får man tänka på att inte låta för käck och positiv. Föräldraskapet får liksom inte vara för lätt, i alla fall inte om man har många barn. Jag vet inte hur många gånger människor har sagt något i stil med:
Jag förstår inte hur ni orkar, jag tycker det är fullt upp och jag har bara... och så nämner de hur många barn de har. Om detta finns det en del att säga. För det första, när blev det "bara" med ett eller två barn? Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var fullt upp på den tid då vi hade två barn. För det andra har väl alla familjer olika förutsättningar och omständigheter, och att jämföra sig med andra blir i längden en ganska jobbig sysselsättning.
Det är också viktig att inte vara för negativ i hur man beskriver sin livssituation. Om jag av någon anledning skulle börja berätta om hur mycket det kan vara att ha två tonåringar boende hemma, fyra skolbarn att hjälpa med läxor, tre barn som tycker sig behöva duscha varje dag, fyra barn med eftermiddags- och kvällaktiviter att ordna logistiken för, ett förskolebarn som behöver lämnas och hämtas och en baby som behöver mat mitt i natten, så kommer personen jag talar med börja tänka:
Men hallå, det där är väl helt självförvållat.
Och det är ju helt sant! Men frågan är om det faktumet diskvalificerar mig från att uttrycka samma frustration som andra föräldrar ibland gör? Inte vet jag, men det får mig att tänka till en gång extra innan jag uttalar mig om hur det är att vara sexbarnspappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar