En lärdom efter veckans skolavslutningar

Jag tror att det är viktigt att mäta prestationer och att få feed-back på den arbetsinsats som man gör. Det gäller även för elever. I skolans värld innebär det att både betyg och olika examinationsformer, inklusive prov, har sin plats fylla.

I onsdags respektive torsdags fick mina två äldsta barn återkoppling på det arbete och slit som de utfört under läsåret som ligger bakom. De har all anledning av vara både nöjda och stolta över sina insatser och resultat. Men det som värmde ett fadershjärta mest var inte antalet A:n, summan av meritpoängen eller utfallet på de nationella proven under våren. Det var istället två andra saker:  ett C i engelska som visade att åren av tragglande med grammatik, glosor och uttal  inte var meningslösa utan faktiskt har gett resultat , samt ett hederomnämnande av skolans arbetslag, för bland annat omtanken om andra klassen, som pånytt påminde mig om att karaktär är viktigare än kompetens. För visst är det så att man njuter mer av resultat som man har fått kämpat för och att det i längden inte spelar någon roll hur många A:n man har i sina betyg om man saknar empati för och omsorg om andra?