Mina tankar efter ett församlingsmöte - del 2

Det finns en historia från slutet av 1800-talet om PP Waldenström, grundaren av Svenska Missionsförbundet, som jag tycker väldigt mycket om och som jag kommer tillbaka till gång på gång. Under tiden som Waldenström var föreståndare i Gävle Missionskyrka så hade församlingen en omröstning om huruvida man skulle köpa in orgel eller inte. Waldenström motsatte sig ett orgelinköp med motiveringen att en orgel skulle förstöra musiklivet i församlingen (!). Jag får känslan av att diskussionens vågor gick ganska höga i församlingen. Musik och musikstilar väcker tydligen starka känslor hos oss människor. Nåväl,  när omröstningen väl var avgjord stod det klart att pastorn stod på den förlorande sidan. En majoritet i församlingen vill ha en orgel. Waldenström var då den förste som stod upp och där och då skänkte han en större summa pengar till den nya orgel.
Jag gillar den attityden. Ödmjukhet är onekligen en av de vackraste av Andens frukter. Men Waldenström visar något mer än att han hade förmågan att ta ett "nederlag", han visar en beundransvärd överlåtelse till Guds församling. En överlåtelse som gick så mycket djupare än behovet av att få sin vilja igenom på ett församlingsmöte.