Idag, 17:e november, hade vi ett viktigt församlingsmöte i Melleringekyrkan som jag tillhör. Vi diskuterade frågan om hur vårt pastorsteam i församlingen ska se ut i framtiden. Förutom en del processfrågor kretsade mötet i huvudsak kring frågorna: Hur stort ska teamet vara och vem ska ingå i vilken roll?
När jag lämnade mötet var det med glädje, tillförsikt och en och annan fundering om framtiden. Glädje över att vi hade ett bra samtalsklimat under församlingsmötet, där jag upplevde att många fick komma till tals med sina frågor och funderingar (undertecknad lyckades hålla tyst under hela mötet vilket var lyckat eftersom det fanns så många andra som sa så mycket kloka saker). Det var viktiga och delvis svåra frågor som dryftades och vi människor tycker olika, men jag upplevde att tonen hela tiden var respektfull. Här tycker jag att vår församlingsledning ska ha en eloge som höll ihop mötet på ett bra sätt. Tillförsikt känner jag över att vi har förmånen att diskutera en möjlig kombination av namn som jag upplever har stort förtroende i vår församlingsgemenskap. Förtroende är A och O i alla relationer och står man i ledningen för en församling är förtroendekapitalet det kanske viktigaste man har. Mina funderingar rörande framtiden har därmed inte så mycket att göra kring frågorna vem som ska göra vad, utan bottnar snarare i frågan om hur. Hur vill vi som församling arbeta framöver för att nå det som är församlingens mål och vision? Ju mer jag själv funderar kring den frågan desto viktigare tycker jag att den är. Det är när vi kan besvara den frågan som följdfrågorna om vem och hur mycket blir riktigt intressanta. Därmed inte sagt att frågan om hur är enkel, tvärtom, men jag tror att det är en utmärkt plats att börja på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar