Förra våren kom sonen hem efter att ha sett filmen Iron Man III tillsammans med sina kompisar i skolan. Han var så exalterad över sin filmupplevelse att han satte sig ner och skrev en 700 ord lång filmrecension, på engelska (!), som han sedan lade upp på nätet. Recensionen följdes av enormt "youtubande" där sonen slukade allt som hade med film i allmänhet och actionfilm i synnerhet att göra. Min egen vånda kring detta tidsslukande intresse kan ni läsa om i ett gammal inlägg som jag gjorde i höstas. Men eftersom jag har ett visst, om än begränsat, filmintresse själv kunde vi i alla fall mötas i sonens fascination över Hollywoods skapelser. Otaliga filmcitat har till exempel reciterats vid middagsbordet. Till glädje för familjens manliga medlemmar, medan fru och döttrar mest har himlat med ögonen. Mitt förslag om att skapa en filmblogg för att liksom kanalisera alla nya tankar, funderingar och "ovärderlig" ny kunskap föll i god jord och förra sommaren startades sonen sin filmblogg. Det har så här långt blivit ett knappt 100-tal inlägg om filmnyheter, filmtrailers och recensioner av de filmer han sett. En och annan fördjupning om de filmvärldens små och stora mysterier har det också hunnit bli. Varför ser t.ex. filmposters ut som de gör och varför blir Johnny Depps filmer inte längre några kassasuccéer? Numera har hans blogg 50 följare, vilket är typ 50 gånger fler än vad jag har. De flesta verkar i huvudsak vara engelskspråkiga filmbloggare från England och USA som hittat fram till hans blogg. Hur de har hittat hans blogg är dock fortfarande en gåta.
Detta intresse för film tar naturligtvis mycket tid i anspråk, men jag kan se ett antal positiva bieffekter förutom det faktum att hans kunskaperna om film har vuxit exponentiellt:
- sonens engelska är numera betydligt bättre än undertecknads (vilket kanske inte säger så mycket). Jag har till och med börjat undra om han skriver bättre på engelska än på svenska.
- ett ökat intresse för media och teknik
- en ny, högre, nivå av initiativförmåga
- vi har ett gemensamt intresse att samlas kring. Under en period där i stort sett varje vardagsbestyr är en potentiell konfliktsituation (så är det naturligtvis inte men ni som har tonåringar förstår nog vad jag menar) så är filmintresset en fredad zon där vi kan mötas och ha trevlig tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar