Maj månad är en intensiv månad för de flesta barnfamiljer. Det är avslutningar till höger och vänster, hajker, konserter och uppvisningar i drivor. Våra barn är nog inte de som har flest aktiviteter men i och med att de är några stycken så blir det ändå lite att stå i. Nytt för i år är att vi blivit åtta i familjen, med allt vad det innebär. Mitt i allt detta har hustrun åkt iväg på utlandsresa med sina niondeklassare. ( I skrivandet stund sitter hon och tar en kopp kaffe i Barcelona. )
Vi, d.v.s. jag och hustrun, är, om jag får säga det själv, ett ganska bra team tillsammans. Vi har relativt lätt att få saker och ting gjorda. Att få pröva på att vara ensam med sex barn under en arbetsvecka är därför en nyttig erfarenhet. Jag har redan lärt mig att uppskatta de vardagliga bestyren som hustrun tar hand om och som är så lätta att ta för självklara; som att hänga upp tvätten, fylla kylen med mat, klippa gräsmattan, köpa vårskor till barnen, skriva upp alla viktiga händelser i kalendern o.s.v.. Å andra sidan ger den här veckan mig en möjlighet att testa mina vingar på "nya" områden, som att möblera om i huset t.ex..Det är en sysselsättning som vanligtvis ligger inom min frus intressesfär men idag fick jag förtroendet att hjälpa näst yngsta dottern att byta plats på skrivbordet och byrån i hennes rum. Jag fick göra insikten att ibland behöver arbetsinsatsen inte vara särskilt stor för att erövra titeln "Världens bästa pappa".
Personligen tyckte jag att första dagen på egen hand gick över förväntan. Inga konflikter, inga sura miner, och en hel lång att-göra-lista blev avprickad (fundrade allvarligt på att publicera listan på bloggen innan jag insåg att det jag "bara" gjort sådant som min fru och andra kvinnor gör hela tiden utan att få särskilt mycket uppskattning för det). Återstår att se om vi har samma flyt under resten av veckan. Personligen är jag tveksam om den egna orken kommer att räcka till för att hålla samma tempo under hela veckan, men det återstår att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar