Fem tillfällen då jag önskar att jag slapp bo på landet

För ett tag sedan träffade jag ett antal ekonomichefer som arbetar i kommuner runt om i landet. De flesta var 10-20 äldre än undertecknad och hade lämnat livet som småbarnsföräldrar långt bakom sig. Under vårt samtal reflekterade en de äldre männen om en trend som han sett på Södermalm i Stockholm för några år sedan och som nu hade spritt sig ut över landet. Han hade märkt hur unga barnfamiljer i allt högre grad flyttade in till lägenheter i centrum istället för att söka sig ut till villaområden i stadens ytterkantsområden. En något tajtare boendeyta uppvägs av att ha nära mellan bostaden, arbetet och förskola/skola. Trädgård väljs bort och istället är det närheten till staden utbud av kultur och shopping som lockar.  I Uppsala byggde man ett nytt kvarter i stadens centrum med tron att det var 60-plussare som skulle bosätta sig där. Ni vet 40-talister som säljer villan och flyttar in till bostadsrätt närmare centrum. Området översvämmades istället av 30-plussare med småbarn. Det skapade förstås kaos, både i trappuppgångarna som saknade utrymmen för barnvagnar men också för kommunen som inte hade byggt en enda förskoleplats i området.

Själv har jag lite andra preferenser än dagens småbarnsföräldrar. Jag är hejdlöst förtjust i det hus som jag bor i. Väggarna av tegel och blåbetong är visserligen för tunna, fönsterna som är drygt 60 år gamla läcker energi som såll, alla sovrum är för stora, planlösningen lämnar en del övrigt att önska, gräsmattan är i största laget, trädgårdslandet är större än de flesta radhustomter inne i stan och ekonomibyggnaderna på gården tillhör inte Ekers stolthet om jag ska uttrycka mig diplomatiskt. . Men det finns inget annat hus som jag hellre skulle vilja bo i. Ibland när jag sover drömmer jag om att jag bor någon annanstans ,men det slutar alltid med att jag, mitt i drömmen, kommer på hur omöjlig hela situationen är, eftersom jag redan bor i min "drömkåk". Men det finns tillfälle då jag å stående fot skulle kunna byta bort mitt hus på landet mot en trerumslägenhet på fjärde våningen. Här följer dom:

1. November månad. November månad är plåga oavsett var du bor, men kombinationen mörker, kyla och leråker gör onekligen någonting med humöret.

2. Problem med vattenförsörjningen. Utan rinnande vatten i huset går det inte att fungera normalt i en familj med åtta personer. El-avbrott, utslitna bottenventiler och trilskande pumpar har vid mer än ett tillfälle fått mig att längta tillbaka till vår hyresrätt på väster.

3. Avloppsproblem. Ska man kunna bo på landet behöver man inte bara få in vatten i huset, man behöver få ut det också. Enskilt avlopp har under våra tio år på landet bland annat inneburit manuell utpumpning av spillvatten, toalettvatten som kommit upp i källaren och fettproppar i ledningarna från köket.  Jag har kunnat hålla mig för skratt vid samtliga tillfällen.

4. Snöoväder. Kombinationen mycket snö, mildväder och kalla nätter förvandlar varje senvinter vår nedfart till en cirka 100 meter lång isbana. Värst är det mellan ladorna där isen ibland kan ligga kvar till mitten av maj.

5. Gräsklippning. Ibland undrar jag om vi bor gödselstack. På sommaren behöver vi klippa gräset minst två gånger per vecka, vilket är ok om gräsmattan är 300 kvm men ett aber när den är på 3 000 kvm.