Under de senaste veckorna har Allianspartierna krupit till korset och erkänt det som de flesta medborgare i landet har anat sedan länge. Svensk integrationspolitik under både borgerliga och socialdemokratiska regeringar har inte varit särskilt lyckosamt, för att uttrycka sig milt. Känslan är att det finns ett växande utanförskap i Sverige idag som inte i första hand bottnar i klass utan i etnicitet. Ett misslyckande för samhället och en tragedi för de individer som berörs.
Nu presenteras det ena borgerliga partiet efter det andra sina förslag för att komma till rätta med problemen. En gemensam nämnare för de åtgärder som Kd, Fp och Nya Moderaterna har fört fram är att de fokuserar på immigranternas incitament att komma i arbete. Tillfälliga uppehållstillstånd och lägre ersättningsnivåer ska öka drivkraften att så snabbt som möjligt komma i arbete. Jag tror visserligen på ekonomiska incitament och jag förstår att man vill minska ersättningarna för att om möjligt minska kostnadsökningen för immigration och integration (vilket är en av de kostnadspost i statsbudgeten som förväntas öka snabbast under innevarande mandatperiod), men tala om missa målet! Eller för citera en kollega som för drygt tio år sedan kommenterade den uppmärksammade mutskandalen i Vin och sprit: "Det är inte Bolaget det är fel på, det är Systemet!" Jag kan inte tro att det är invandrarna som det är fel på när de inte får arbete (siffrorna på förvärvsfrekvens bland utrikesfödda är minst sagt deprimerande), jag är övertygad om att problemet ligger på hur den svenska arbetsmarknaden fungerar, eller rättare sagt inte fungerar. Tänk om den borgerliga idépolitiken kunde handla om arbetsmarknadspolitiska reformer, för att minska trösklarna in på arbetsmarknaden och därmed underlätta att människor kommer i arbete, istället för den typ av plakatpolitik som nu dominerar debatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar