En ekonomi som inte lyfter

Det sägs att Gud skapade nationalekonomer för att få meteorologernas prognoser att framstå som riktigt träffsäkra.   Att förutspå vad som kommer att hända med vädret imorgon är svårt, att förutse hur en ekonomi utvecklar sig på ett eller två års sikt är i det närmaste omöjligt. De senaste årens ekonomiska utveckling, inte minst i Europa, bevisar den tesen. Inför varje nytt kalenderår har i stort sett alla bedömare, IMF, OECD, EU kommissionen, Riksbanken, Konjunkturinstitutet med flera, hävdat att nu kommer vändningen och nu lyfter ekonomin, både Sverige och vårt närområde. Så var det inför 2013. Förhoppningarna var stora, men till slut visade det sig att tillväxten blev ytterst blygsam.  I mitten av mars 2013 skrev jag följande i ett blogginlägg om Europas utveckling som lästes av hela 23(!) personer:
"Om jag skulle våga mig på en gissning om framtiden, som inte handlar om skatter och döden, så är det att tillväxten i euroområdet dröjer ytterligare ett kvartal och kommer att göra så ganska länge. Det sistnämnda får mig helt osökt att tänka på  baren i USA som hade en skylt på väggen där det stod ´Tomorrow free beer!´. "
 Ibland är det tråkigt att ha rätt. (Vem försöker jag lura egentligen? Det är alltid roligt att ha rätt och får man dessutom glädjen att säga vad var det jag sa, så blir liksom glädjen fullkomnad.)  Inför 2014 var optimismen om möjligt ännu större, så stor faktiskt att undertecknad inte vågad dryfta sina farhågor om ytterligare ett förlorat år. Nu när vi  närmar oss slutet av året är dock de flesta bedömare ense om att tillväxttalen återigen kommer att bli betydligt lägre än den prognostiserade. Fram tills helt nyligen var dock förhoppningarna för 2015 fortfarande stora. 2015 är året då tillväxten skulle ta fart på riktigt.  Ibland kommer dock verkligheten ikapp. Politiskt oro i närområdet och en efterfrågan som inte tar fart i Europa har slagit igenom även i de modeller som EUs prognosmakare använder sig av.  EU kommissionen släppte nyligen sin prognos för den ekonomiska utvecklingen i världen i allmänhet och Europa i synnerhet där de halverade (!) sin tillväxtprognos för EMU-området, Sveriges viktigaste exportmarknad. 2016 ser dock kommissionen att tillväxten tar fart. Tro det den som vill! Personligen är jag oroad för att EMU-området är på väg in i ett japansk scenario.  Hög skuldsättning, nollränta och brist på genomgripande reformer i några av Europas största ekonomier riskerar att lägga sig som en blöt filt över den ekonomiska utvecklingen.

Det finns några områden jag skulle vara extra observant på för den som vill hålla sig informerad med utvecklingen i omvärlden, både på kort och medellång sikt.

• Spanien är ett land som får beröm för sina reformer. Italien och Frankrike är två länder som inte har gjort sin hemläxa. Tillväxten står och stampar medan skulderna ökar. Blossar den finansiella oron upp på nytt är detta två länder som kan komma att straffas av den så kallade marknaden.
• Den årliga tillväxttakten i Kina är hög men sjunkande. Tillväxten på årsbasis minskar med 0,1-0,2 procentenheter per kvartal. Ingen dramatik på kort sikt men fortsätter utvecklingen så är Kina ner på tillväxttal på runt 3-4 procent runt år 2020. Vad får det i så fall för betydelse för de ekonomier som är beroende av export till Kina?
• Japan är kanske det industrialiserade land som har störst ekonomiska utmaningar framför sig. En både  åldrande och minskande befolkning, en extremt hög statsskuld och en centralbank som skapar så mycket yen att det är svårt att hålla reda på alla nollor bäddar för en ny finansiell härdsmälta.
• I många länder har stat, regioner och kommuner gjort ekonomiska utfästelser till sina medborgare och sina anställda i form av mer eller mindre generösa pensionslöften. Nu visar det sig att många offentliga aktörer kommer få svårt att leva upp till sina åtaganden. Håll utkik efter fler kommunala konkurser i USA och plågsamma pensionsreformer i flera europeiska länder under de kommande åren.
• Nästa lågkonjunktur. Om utvecklingen i USA går som prognosmakarna tror så kommer den amerikanska ekonomin att ge draghjälp till hela världsekonomin. Men vad händer i Europa när nästa lågkonjunktur kommer? Vad har Europas ledare att ta till för att stimulera ekonomin när räntan redan är nästan noll, budgeterna dras med kroniska underskott och den offentlig skuldsättning redan är hög? Jag bara undrar...

Vad har nu allt detta med mina lån att göra kanske du undrar. Tanken är den att så länge ekonomin inte tar fart kommer priset på pengar, dvs. räntan, vara låg. Därför borde det vara fördelaktigt att ligga kvar med rörlig ränta ett bra tag till.