På två områden i livet är jag hundraprocentig

Det finns ett fantastiskt avsnitt av Seinfeld där Jerry säger meningen "I choose not to run any more". Bakgrunden är att han på grund av en tjuvstart på friidrotten på högstadiet, som ingen, varken andra deltagare eller ledare,  uppmärksammade, lyckades vinna ett prestigefyllt 100-meterslopp. Eftersom vinsten berodde på en kombination av fusk och tur så drog sig Jerry  ur allt fortsatt tävlande och yttrar då de bevingade orden ovan.  Det innebar att han slutade på topp, obsegrad och följdaktligen  hundraprocentig.  Resten av det avsnittet går naturligtvis ut på att han, av en gammal skolkamrat, utmanas att upprepa sin bedrift från högstadiet.

Jag kan inte påstå mig vara hundraprocentig i särskillt mycket. Men det finns två områden där jag än så länge har undvikigt att vika ner mig. Det första området är de tävlingar som vi har haft på företagets firmafester. Sommaren 2013 var jag i det segrande laget i kubbturneringen. Jag, Florian och Josefin var visserligen ett starkt lag på pappret, men vi levererade också när det gällde. Våren 2014 var utmaningen något svårare - bowling. Jag, Stina och Veronica visade dock att i en lagkamp så räknas varje deltagares prestation och att med god stämning och massiva massor i massor av uppmuntran så kan alla spelare höja sig.  Segern var återigen ett faktum och smakade om möjligt ännu bättre än första gången. Så i september var det  en kombinerad invigning av nya samanträdeslokaler och firmafest. Tävlingen den här gången var en företagsanknyten frågesport där bredd och erfarenhet onekligen gav en fördel. Min, Alexanders, Helenas och Josefins samlade tid på företaget uppgick till 5,5 år, varav undertecknad stod för fyra. Men återigen, tack vare en helgjuten laginsats kunde jag, tillsammans med min lagkamrate, återigen, och till vissa arbetskollegors besvikelse, ta emot segerdiplomet och folket jubel. Nu står jag dock inför något ett dilemma, ska jag likt Seinfeld dra mig tillbaka när jag är på topp, ska jag yttra orden "I choose to win no more", eller ska jag ta risken att förlora för möjigheten att för alltid skriva in mig i historieböckerna genom att vinna fyra deltävlingar på rad? För tillfället måste jag erkänna att rädslan att förlora är starkare än viljan att vinna.

Det andra området som jag av någon outgrundlig anledning har varit lyckosam i är forskningsansökningar. Jag var aldrig något briljant foskarstudent. Av olika anledningar fick jag aldrig till det under mina år på universitetet. Men de få forskningsansökningar jag har varit med på, har alltid gett avkastning i form av ekonomiska anslag. Beloppen har inte alltid varså stora. Första anslaget från Försäkringskassan var på ca 450 000 kr och anslag nummer två från Vinnova förra året låg på 200 000 kr. Men så igår så kom utfallet på den tredje och viktigaste ansökan. Vinnova beviljade forskningsprojektet, som jag planerat för och  arbetat med i över tre år med att ge de rätta förutsättningarna, sammanlagt 3,5 miljoner kronor över tre år. Ni kan läsa om det hela här. Anslaget bidra till att kunna skapa en unik forskningsmiljö i Örebro som har alla förutsättningar att låta tala om sig nationellt men även internationellt. Här är dock frågan om att fortsätta eller inte fortsätta skriva forskningsansökningar en icke-fråga. Viljan att fortsätta vinna är betydligt starkare än rädslan att förlora.

Oktober månads stora utmaning

Som 19 åring skulle jag ut och springa 17 km vid ett tillfället. Det ar en del av klassiker för oss gymansieelever. Tyvärr tog orken och alla kolhydrater tog slut vid 11 km. Sista varvet i Karslunds elljusspår var en plåga och förödmjukelse. Att då komma igång med löpning vid 41 har varit något av en befrielse och upprättelse. Gårdagens 15 km gav mersmak och nu finns det ingen återvändo. Idag anmälde jag mig till halvmaran i Åstadsloppet. 21 km blir dock en utmaning för undertecknad. Framförallt har jag problem med att hitta en "rätt" fart när jag är ute springer. Det blir lätt alldeles för lugnt, så att minuterna tickar iväg för snabbt, eller för fort så att orken tryter alldeles för fort. Förhoppningsvis hittar jag rätt rygg under loppet att ta sikte på.

Jag hoppas även kunna hitta sponsorer till mitt springande. Människor som kan tänka sig att skänka en eller några kronor för varje kilometer jag springer. Oscar och Elin har redan utlovat att vara med, men det finns för plats för fler. Pengarna jag springer in går oavkortat till skolavgifter för barnen på Hanna Emuriakin-skolan i Loki i nordvästra Kenya. Målsättningen är att få in 1 200 kr, för det är avgiften för ett barn under ett år. Hör gärna av dig till mig om du vill vara med och göra en insats.

Jag är välsignad med en fantastisk fru

Mitt tidigare inlägg om vad jag uppskattar hos min  hustru Mathilda tillhör ett av de mer lästa på min blogg, vilket bara ytterligare bekräftar tesen att hon är min bättre hälft. I fredags var jag iväg till Stocholm på jobbets vägnar. Vi tog emot en deleation från en franska leverantör och för att visa vår uppskattning för det fantastiska jobb de gjort så blev den en tur ut i Stockholms skärgård i så kallade ribbåtar. Hastigheten genom ett av Sverige, om inte världens, vackraste landskap var cirka 100 km i timmen. Färden avslutade vi en restaurang i utkanten av skärgården där en härlig trerättersmiddag avnjöts i trevlig sällskap. Efter några timmar begav vi oss tillbaka till Stockholm och avslutade kvällen med bastu och nattdopp utanför Skeppsholmen. Ibland får man onekligen offra sig för laget. Medan jag roade mig kungligt ägnade sig hustrun åt logistik i den högre skolan. Hon började eftermiddagen med att skjutsade äldre barnen till Marieberg där de hade dansuppvisning, köpte pizza på vägen hem, åt pizza  hemma innan hon skjutsade yngre barn till skolans disco, hem igen för att skjutsa in tonåringarna till kyrkan, hem igen, hämta barn från disco, hem igen, lägga yngre barn, för att slutligen hämta tonåringar från kyrkan. Livets lotter falla olika ibland.

När jag skriver detta så är jag återigen på resande fot. En tredagarsturné till norrland den här veckan, följs av en tredagarsturné i södra Sverige nästa vecka. På min svärmors fråga om det innebar att hustrun skulle vara ensam under veckan så svarade Mathilda glatt "Nej då, jag har sex barn hemma"!

Ett annorlunda pedagogiskt grepp

Sedan 15 år tillbaka har jag varit ledare för Mellringekyrkans mellanstadiegrupp - MIX. En gång per termin har vi en aktivitet med det något kryptiska namnet Somliga går  med trasiga skor.  Temat är naturligtvis hämtat från sången med samma namn av Cornelius Vreeswijk. Men det är inte något som man kan begära att dagens tioåringar ska känna till. Kvällens syfte är att få barnen att inse att alla människor inte har fått samma yttre förutsättningar och att vår jordiska tillvaro kan vara allt annat än rättivs.  I början av kvällen börjar barnen med att gå mellan olika stationer där de ställs inför antal frågor:
Hur många poliovaccinationer kan man få för en Big Mac och company?
Av Syriens 3,1 miljoner flyktingar, hur många har sökt asyl i Sverige?
Hur mycket (eller rättare sagt hur lite) skänker vi svenskar i genomsnitt till välgörande ändamål?
För varje rätt svar får barnen lägga en lapp med sitt namn på i en urna. I slutet av kvällen lottar vi ut vilka barn som ska få vilket fika. Två barn får sitta vid det rika bordet, med ett överflöd av cola, bullar och kakor. Tio barn får plats vi fruktbordet, äpplen och bananer, medan de som blir över får dela på ett paket knäckebröd och vatten. Just det här momentet är ju det jobbigaste under hela kvällen, för barnen naturligtvis men även för oss vuxna som bevittnar det som händer. Besvikelsen hos dem som hamnar på en filt på golvet med knäckebröd och ljummet vatten är ofta påtaglig. Samtidigt är det ju detta som får budskapet som vi eftersträvar att förmedla att landa hos barnen. Kvällarna när vi har Somliga går med trasiga skor behöver vi inte han någon andakt. Kvällens aktivitet förkoppsligare budskapet.
Till de av er som läser detta och som har era barn på MIX, ta tillfället i akt och prata med er barn om hur de upplevde kvällen? Hur känns det att få, eller inte få, sitta vid det rika bord? Hur kan vi dela med oss av det vi har fått till andra som inte har det lika bra?

"Jag är ingen talare" och andra ord och uttryck som jag har svårt för

Det finns ett antal ord och fraser som jag  måste medge att jag har svårt för. Ta t.ex. frasen "Jag är ingen talare...". Den har använts mer än en gång på bröllop, 50-årskalas och disputationsfester. För den som inte är van att stå inför människor är detta naturligtvis en bekväm fras att ta till. Ett sätt att gardera sig ifall insatsen inte skulle nå upp till önskad kvalitétsnivå. Och det är nog detta som stör mig. Hur vi upplever en situation, t.ex. en presentation eller ett tal, beror till stor del på våra förväntingar. (Ibland hör jag att människor säger att de inte har några förväntningar. Jag är benägen att säga att de i de allra flesta fall inte är sant. Ju mer man funderar på saken desto tydligare blir det att våra förväntningar, höga som låga, styr och påverkar våra handlingar i mycket hög grad.) När någon uttrycker att de inte är någon talare sjunker mina förväntningar på forsättningen som en sten. Den enda fras som ger mig lägre förväntningar är  "Jag har inte hunnit förbereda mig...". Dessa ord får inte bara förväntningarna att sjunka genom golvet, de får mig också att fundera på vad jag gör på platsen i fråga överhuvudtaget.

Den tredje frasen som jag brottas med är ett så vanligt uttryck att jag tror att nästan varenda förälder har använt sig av det. Jag talar naturligtvis om de två små orden "skaffat barn". Jag är med på att man kan skaffa sig en bil, skaffa sig ett hus och jag tror till och med att man kan skaffa sig en fru eller man, men barn skaffar man väl inte, barn får man.  En Guds gåva eller ett livets mirakel, om man så önskar. Jag brukar tänka på de par som av olika anledningar inte kan få barn. Hur reagerar dessa par på när andra par i deras omgivning talar om barn som de har skaffat sig?

Så går det imorgondagens val

Här kommer min prognos om utfallet av morgondagens val.

Moderaterna, är valrörelsen besvikelse, även om jag personligen tycker att Fredrik Reinfeldt har varit mycket statsmannalik i den sista veckans TV-debatter och riktigt vass i radiodebatterna. Partiet gör ett dåligt resultat och landar på 20,9 %.
Folkpartiet får 7,2 % av rösterna, vilket är en tiondel mer än Centerns 7,1 %. Kristdemokraterna håller sig kvar i riksdagen med sina 5,4 % och blir därmed riksdagens minsta parti. Tillsammans får Alliansen 40,6 % av rösterna.

Socialdemokraterna gör ett sämre val än 2010. Utallet landar på 30,5 %. Resultatet kommer dock inte betraktas som någon katastrof eftersom de rödgröna partierna blir större än Allinasen och Stefan Löfven faktiskt inte är en lika skolad politiker som de andra partiledarna. Jonas Sjöstedt, som har gjort en mycket bra valkampanj med sin tydliga ideologiska framtoning, får 6,8 procent av rösterna. Miljöpartiet som har gått bra i alla opinionsundersökningar tappar på slutet och landar på 8,7 procent. Som vanligt är det fler som säger sig rösta på partiet än som faktiskt gör det. Tillsammans får de rödgröna 46,0 procent av rösterna.

 Idag hörde jag för första gången en politisk förstå-sig-på:are lyfta fram Jimmie Åkesson som valrörelsen stora utropstecken. Faktum är att inget annat parti kommer göra en lika stor framryckning i det här valet som som just Sverigedemokraterna. Partiet landar på 10,9 och blir Sveriges tredje största parti.

Fredrik Reinfelt avgår som statsminister och Stefan Löfven får talmannens uppdrag att bilda regering. Han bildar en minoritetsregering tillsammans med Miljöpartiet. Efter hårda förhandlingar med stödpartiet Vänsterpartiet, lägger denna koalition fram en budget med betydande skatthöjningar.
Alliansen lägger fram ett gemensamt budgetförslag i enlighet med sina vallöften. Den stora rysare blir hurvida Sverigedemokraterna aktivt väljer att stödja Alliansens budgetförslag och därmed fäller regeringen och tvingar fram ett nyval.

Hjälp mig göra en insats

Den som läser mina sporadiska Facebook-inlägg vet att jag kommit igång med min löpning på allvar under de senaste tre veckorna. Jag har sprungit längre och snabbare än vad jag gjort på drygt 20 år. Faktum är att det har gått så bra att jag funderar på att springa Åstadsloppet i Örebro om en månad.  Loppet är ett halvt maraton, det vill säga cirka 20,5 km. Målsättningen är att komma in på en tid under 1 timme och 40 minuter. För att öka min motivation för denna utmaning önskar jag din hjälp. Jag tänkte nämligen att jag skulle springa inte bara för min egen skull utan för välgörenhet.

Sedan ett antal år stöttar jag och min familj Hanna-Emurakinskolan i Loki i nordvästra Kenya. Kostnaden för ett barns skolgång under ett år är endast 1200 kr. Min målsättning är att få in den summan genom att människor sponsrar min löpning med en eller några kronor för varje kilometer som jag springer. Vill du vara med får du gärna skicka ett meddelande till mig på Facebook, eller i kommentarfältet på denna blogg. Jag har redan en arbetskamrat som har lovat att sponsra mig med fem kr per kilometer.

Till sist en dikt av Stig Dagerman som jag älskar:
Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.”

Mitt valmanifest

Det låter onekligen en aning pretantiöst att ha ett eget valmanifest men så här i valtider, när olika politiska förslag bänder och bryter mot varandra, har det varit läge att tänka till kring vad jag själv tycker i olika frågor. Eftersom små partier tenderar att bli enfrågepartier täcker mitt valmanifest enbart in fem områden: skolan, ekonomin, försäkringssystemen, jobben och bostadspolitiken.

Skolan

För ett antal år sedan lanserades ett nytt betygssystem. Nya kunskapskrav har införts. Inom varje delkurs finns det ett antal mål som ska uppfyllas för att nå ett visst betyg. Det har naturligtvis varit något förvirrande för både elever och föräldrar att förstå hur detta nya system fungerar. Vissa skolor, bland annat friskolan som min fru arbetar på, har ett digital system där elever och föräldrar kan logga in och tydligt kan se vilka krav som ställs i olika kurser och hur väl eleven har uppfyllt dessa.  Det är en skandal att de flesta kommunala skolor i Örebro saknar sådan IT-stöd. Mitt första vallöfte är att införa  IT-stöd på samtliga grund- och gymnasieskolor i Sverige.

När PISA-resultaten sjunker men meritvärdena ökar i den svenska skolan är det något som är fel med betygssättningen i svenska skolor.  För att öka likvärdigheten i betygsättningen föreslår jag följande:
Nationella prov ska rättas av en lärare på en annan skola.
Genomsnittsbetyget i ett ämne får inte avvika mer än 0,2 meritpoäng från genomsnittet på det nationella provet.
Utreda huruvida en studentexamen ska införa på nytt.

Ett återkommande förslag för att komma till rätta med problemen i den svenska skolan att anställa fler lärare och därmed får mindre klasser. Eller rättare sagt förslaget är nog att minska klasstorleken vilket kräver att fler lärare anställs. Värt att notera är att Finland har betydligt lägre lärartäthet än Sverige, men betydligt bättre resultat i PISA-undersökningen. Då jag tror att lösningen är bättre lärare och inte fler, så föreslår jag följande:
Satsningarna på fler lärare används istället till att höja lönerna för erkänt duktiga lärare. Över tid kommer högre löner för duktiga lärare innebära att den genomsnittlig kompetensnivån i lärarkåren kommer att öka. Duktiga studenter, som idag väljer bort skolan som möjlig framtida arbetsplats, kommer att lockas till yrket igen.

Ekonomi

Sverige behöver en ny skattereform. Det finns stora skattebaser, t.ex. fastigher, som inte beskattas särskilt hårt, medan skatten på arbete fortfarande är tämligen hög.
Jag vill under den kommande mandatperioden:
Höja matmomsen till 25 procent igen.
Återinföra fastighetsskatten. 
Börja trappa ner ränteavdraget. Ett skattesystem bör uppmuntra sparande, inte subventionera lån till småhus och bostadsrätter.
Avskaffa värnskatten och höja grundavdraget rejält för att på så sätt minska skattebördan för låg- och medelinkomsttagare. 
Öka avdragsrätten för gåvor till ideela organisationer

Försäkringssystemen

I Sverige har vi, utan någon större politisk debatt, gått infrån försäkringar som har varit inkomstsbaserade till att erbjuda en grundtrygghet. Det gäller pensionen, sjukförsäkringen och A-kassan.
Jag vill under kommande mandatperiod:
Att grundnivån i A-kassan och sjukförsäkringen ska räknas upp med den genomsnittliga löneökningstakten för löntagarna för att dessa nivåer inte ska urholkas alltför mycket.
Skapa starkare ekonomiska incitament för medborgarna att spara till sin egen pension.
Höja den den lagstadgade rätten att arbeta kvar på sin arbetsplats till 70 år.
Arbeta för att arbetsmarknadens parter kan hitta lösningar för att samtliga arbetstagare ska ha möjlighet att teckna privata tilläggsförsäkringar.

Jobben

Höga trösklar in på arbetsmarknaden och dålig matchning mellan arbetssökande och lediga jobb verkar vara två huvudproblem på den svenska arbetsmarknaden.Jag tillhör dem som inte är särskilt imponerade av regeringens sänkning av arbetsgivaravgiften för unga och sänkningen av krogmomsen. Jag är inte heller imponerad av socialdemokraternas förslag till återställare. Jag är benägen att tro att skattehöjningar på ovanstående områden kommer att öka ungdomsarbetslösheten kraftigt.
:
Jag vill under mandatperioden införa:
ett kompetens- och kunksapslyft som fångar upp de närmare 100 000 unga människor under 30 år som varken  har studerat eller arbetat under de senaste tre åren.
kompenskonto där  arbetstagare, arbetsgivare och staten skjuter till pengar för att arbetstagaren ska kunna vidarutbilda sig.

Bostäder

I år kommer det byggas 40 000 bostäder. Det är en relativt hög siffra, men bostadsbyggandet behöver ligga kvar på den nivån under en mycket lång tid för att komma tillrätta med dagens bostadsbrist. Då subventioner verkar helt uteslutet för att få igång/hålla uppe bostadsbyggandet föreslår jag
.
Fortsatta regelförenklingar för att snabba upp byggprocessen och möjiggöra för byggandet av bostäder där företag och individer vill bygga men inte får i dagsläget
Tillåt högre prisdiffrentiering på befintligt bostadsbestånd av hyresrätter. Det är faktiskt inte en mänsklig rättighet att ha råd att bo centralt..
Fasa ut ROT-avdraget för privatpersoner och istället införa ett ROT-avdrag för  hyresrätter. Resurser förs därmed över från renoveringar av kök och badrum i småhus till att renovera miljonprogrammets lägenheter.
Införa ett skattebefriat bostadssparande för unga.